Svenska särarter

En analys av mänskliga arketyper i Carl Gustav Jungs anda.

Sportfånen

Som framgår av namnet är det dominerande intresset hos dessa varelser fysiska tävlingar i varierande former. Det utmärkande draget hos arten är exempellös enkelspårighet vilket betyder att sport överskuggar allt annat i tillvaron. En konsekvens som gör dem döva och blinda för annat som sker i samhället.

Vanligtvis är det lagidrotter som ligger närmast hjärtat vilket innebär att de är hängivna supporters till en lokal förening. I första hand är det fotbollsklubbar som tilldrar sig det överdrivna engagemanget även om andra sporter har sina trogna följeslagare.De fysiska skådespelen där tjugotvå vuxna människor iklädda kortbyxor anstränger sig till det yttersta för att få in en boll in i motståndarlagets mål kan för normalt fungerande te sig både absurt och löjeväckande. Ett märkligt fenomen är dessutom att tusentals personer betalar ansenliga summor för att betrakta dessa spektakel.

Dock bör poängteras att denna art ej ska förväxlas med Idrottsatleten, vilken är den som föranleder Sportfånens dyrkan. Medan den förre utövar sin sport på hög nivå skyr den senare all form av fysisk aktivitet, men har däremot en särskild böjelse för att se den förstnämnde sparka eller kasta bollar, skjuta puckar, springa fort, kasta konstiga saker, hoppa långt eller högt. Något som medför att denna soffexpert anser sig kunna överglänsa de sakkunniga som uppträder i mediala sammanhang.

Trots att Sportfånen även är djupt fängslad av individuella idrotter och olika landslag, riktas entusiasmen i första hand mot favoritföreningen. Inom kategorin existerar även avarter vilka är inplacerade i undergruppen Huliganer. Dessas beteende är regelbundet gränsöverskridande. De okvädingsord och den illvilja som framförs mot konkurrerande lag och deras anhängare måste anses som djupt frånstötande och utmynnar även i våldshandlingar. För många av de mest inbitna tycks även förluster för konkurrenter vara lika glädjande som vinster för den egna klubben. Yttringar som motsäger påståendet att idrotten förbrödrar.

Sportfånen brister ständigt ut i överdrivna känsloyttringar och förlorar sig ofta i irrelevanta detaljer. Enögdheten hos dessa anhängare saknar motstycke. Ofta är det domare som får ta emot invektiven. Uteblivna straffar och frisparkar, felaktiga offsideavblåsningar och brutala motståndare kan få de mest hängivna att framföra icke återgivningsbara uttryck åtföljda av obscena gester. På motsatt sätt framkallas understundom lyckliga ögonblick av sällan skådat slag.

Inom kategorin finns två diametralt skilda sätt att utöva favoritsysselsättningen, varav den ena innebär att upplevelsen sker på plats i realtid. Den dominerande delen av gruppen föredrar däremot att praktisera sin passion i tevesoffan. Inte sällan med en alkoholhaltig dryck och chipsskål som sällskap. Detta betyder dock inte att inlevelsen i de idrottsliga prestationerna är mer lågmälda utan är något som förorsakar svårartat lidande för familjemedlemmar och grannar. Framför allt sker detta under hektiska helger då livskamrater och eventuella barn enbart är störande inslag i ledigheten. När glädjeyttringar och besvikelser basuneras ut vid stora idrottsevenemang, som OS och VM-tävlingar, kan detta även innebära störd nattsömn för närboende. Den orimliga entusiasmen medför dessutom exceptionell utmattning vilket vanligen innebär sjukskrivning på måndagar.