När minnet sviktar

Det sägs att det är naturligt att glömskan och tankspriddheten ökar med åren. Man minns inte var man lagt nycklarna eller mobiltelefonen. Allehanda små detaljer går upp i rök i hjärnans korridorer och vindlingar. En del kan återkomma efter en tid medan andra försvinner för alltid. Eller ligger de och lurar och framträder när man trycker på rätt knappar? Med tiden är det förmodligen så att synapserna som binder ihop nervcellerna i hjärnan förlorar en del av sin spänst likt andra kroppsdelar. Eller att cellerna dör.

Vissa påstår att man kommer ihåg det som är viktigt och glömmer oväsentligheter. Av egen erfarenhet vill jag med bestämdhet påstå att det inte stämmer. Tyvärr har jag glömt en hel del väsentliga saker i livet och det tycks inte bli mindre med åren. Däremot har jag numera accepterat att mitt minne när det gäller tekniska kunskaper är, minst sagt, mediokert. Sådana lärdomar bleknar snabbare än andra. Det är som om den sortens inlärning inte fastnar i hjärnan på samma sätt som annat. Tack och lov finns det en teknisk kunskapsbank att luta sig mot här på landet.

Ibland kan man även oroa sig över att minnet sviker allt oftare. Och att det inte bara rör små bagateller. Ger en obehaglig känsla för vad som kan vänta på ålderns höst. När glömskan i värsta fall övergår till demens så att även de allra viktigaste sakerna försvinner.

Inom hjärnforskningen talar man om fyra olika sorters minnen. Det episodiska minnet som består av minnen från tidigare händelser. Allt från några timmar till flera år. Procedurminnet rymmer de inlärda motoriska och intellektuella färdigheterna. Till exempel att kunna cykla eller köra bil. Det semantiska minnet hanterar språk och abstraktioner. Här samlas de kunskaper vi lärt oss utifrån läsning och undervisning. Det perceptuella minnet gör att vi kan känna igen föremål som vi tidigare sett. Ser man det så är det episodiska minnet som är det största problemet.

Drabbades av en olustig minneslucka igår som fick mig att fundera lite extra i de här banorna. Visserligen rörde det inte något allvarligt, men var tillräckligt för att ge en tankeställare.

Minns en del samtal med min gamle morfar när han var dement i slutet av sitt liv. Han kunde utförligt redogöra för händelser sjuttio år tillbaka i tiden men mindes sällan vad som hade hänt de senaste timmarna. Kom aldrig ihåg var toaletten, eller hans eget rum, fanns när han bodde hos mina föräldrar. Gjorde det nödvändigt att sätta upp skyltar på olika dörrar så att han inte skulle irra omkring utan att veta vart han skulle ta vägen.

Liksom kroppen behöver även hjärnan träning. Försöker intala mig att både läsning och skrivande är bra. I så fall har jag just genomfört ett träningspass.

26 juli

Det pågår ständigt en meteorologisk kamp mellan vädrets makter. Striden böljar fram och tillbaka. Ingen av kombattanterna vill ge sig. För någon vecka sedan såg det ut som om solen och värmen skulle krossa motståndet i form av regn och kyla. Pågick under ett drygt dygn. Uppmättes trettiosex grader i skuggan här på landet. Nytt rekord. Vedervärdigt. Var inte ens möjligt att äta middag utomhus på kvällskvisten. Dagen efter var det endast fjorton. Häpnadsväckande svängningar.

Det uppstår ett alldeles speciellt lugn när man tillbringat några veckor i avskildhet från storstaden. Pulsen blir lägre. Stressen minskar (i den mån det existerar någon sådan nuförtiden). Långsamt inträder en rofylldhet som inte går att uppnå i stan. Gradvis vänjer man sig vid andra dagliga rutiner även om det finns några som är identiska. Vissa vanor mår bra av att underhållas. Förmodligen livsnödvändiga.

En av dem är att hålla morgonmotionen före frukost intakt även om den under en tid blivit begränsad efter enträgen förkylning. Nöjer mig för stunden med promenaden till brevlådan kompletterat med en kort stund på motionscykeln. Behövs inte många minuter förrän mjölksyran gör sig påmind. Som sig bör blir det avslutning med olika stretchnings- och enkla styrkeövningar. Intalar mig själv att det kan få kroppen att lyda lite längre. Trots att den emellanåt gör motstånd och protesterar.

Besökte en loppis i lördags. Tilldrog sig i en liten by en halvtimme härifrån. Mötte sinnebilden av ideellt arbete. Missionskyrka. Saligheten lyste om arrangörerna. Kaffe och hembakat bröd. Köptes en sextiotalsmodell av tranor i mahogny. Tre stycken fint dekorerade dricksglas från samma tid fick följa med. Därtill en bok av Nadine Gordiner som inte tidigare lästs. Hustrun fyndade dessutom ytterligare en liten Buddhafigur. Har blivit som en mani. Vi har numera en uppsjö av den religiösa figuren i olika versioner. Allt som allt gick kalaset på femtio kronor. Dessutom en bra känsla i magen över att köpa begagnat i stället för att ränna runt i affärer och handla nyproducerat.

Fördelen med att tillbringa den lediga tiden här på landet i stället för vistas på ett hotell i en behaglig semesterort är att det alltid finns något att göra. Man behöver aldrig gå sysslolös. De olika odlingarna ska vattnas, rabatter ska rensas och det behöver målas lite här och där. Slyn ska hållas efter och med jämna mellanrum måste ett och annat träd måste fällas för att tomten inte ska växa igen. Har skapat en ny liten rabatt på en skuggig plats. Funkia (tillhör familjen sparrisväxter) och clematis. Håller tummarna för att de ska trivas.

Idag har ettan satt upp studsmattan till fröjd för det yngsta barnbarnet som för tillfället har sällskap av två kamrater. Det sprudlar av energi och spontan glädje. Nej, nu är det dags att dra på sig arbetskläderna igen för en tur till tippen med de delar av träden som inte duger till ved. I kväll håller vi tummarna för de svenska damerna i semifinalen mot England.

15 juli

Hade ett plågsamt uppvaknande vid fyrasnåret natten till igår. Varje gång jag svalde var det som att en bit taggtråd drogs genom strupen. Till råga på allt var det halv storm vilket gjorde att rullgardinen i det myggnätsförsedda fönstret fladdrade och väsnades. Tvingade mig upp för att åtgärda det senare problemet. Lyckades därefter slumra till emellanåt.

När det till slut var dags att ge upp tanken på att somna om igen hade en övernattande kamrat redan begett sig hem. Tillhör dem som fortfarande försöker hålla den svenska bruttonationalprodukten uppe.

Hade en gemytlig stund kvällen innan med träkolsgrillade hamburgare, tevefotboll och kvällsbad. Fotbollsdamerna har hittills inte lyckats leva upp till de högt ställda förväntningarna. Ser stundtals lite krampaktigt ut. Kan få svårt att nå samma höjder som i tidigare mästerskap. Men, man vet aldrig. Hoppet lever fortfarande. Finns däremot andra länder som gjort lysande prestationer. Framför allt imponerad av Frankrike även om det var trögare mot Belgien igår. Andra lag som imponerat är Tyskland och England.

Damfotbollen har utvecklats kolossalt det senaste decenniet. Har numera samma behållning av att se damernas mästerskapsmatcher som herrarnas. Är tydligen inte ensam om de åsikterna. Hemmalandskamper drar storpublik nuförtiden och Englands inledande match i EM spelades inför ett fullsatt Wembley.

Var hemfärd igår tillsammans med de två yngsta barnbarnen som vi fått rå om ett antal dagar på landet. Bangolf, kanotpaddling och bad har stått på programmet. Bland annat. Har även blivit en del schackmatcher dem emellan under de stunder de lyckats slita sig från mobiltelefonerna. Bra hjärngymnastik. Gamla tiders kollovecka med sex barnbarn har förvandlats till några dagar med de yngsta. Roligt så länge det varar.

Glatt överraskad över att blommorna klarat sig så bra här hemma trots att vi varit frånvarande i två och en halv vecka. Ser bättre ut än någonsin. Bevattningssystem, regelbunden nederbörd plus assistans av fyran vid ett tillfälle gör att det är en fröjd för ögonen att betrakta blomsterprakten på terrassen där en nyinköpt Buddha tronar bland pelargoner. Krävs dock en insats med häcksaxen innan vi åker tillbaka. På söndag flyttar trean med fru in här vilket gör att vi flyr fältet för en dryg månad för att återvända några dagar när svärdotterns föräldrar från Taiwan kommer på besök.

Är dock lite bekymrad över den förkylning jag dragit på mig. Halsontet har övergått till snörvlande och hostande. Lite svårt att avgöra om det är en gammal klassisk infektion eller om det är någon av de nya lömska covidmutationerna. Inte osannolikt att det blir isolering en tid framöver tills symptomen bedarrar. Finns hotfulla signaler om att en ny våg av smitta är på väg. Risk att hösten blir ansträngande för sjukvården.

Inne på sista säsongen av Badhotellet. Bara tre avsnitt kvar. Kommer sakna händelserna i det lilla mysiga hotellet på Jyllandskusten. Blir förmodligen fotboll och friidrott som underhållning den närmaste tiden.

4 juli

Vaknar så sakteliga upp ur sömnen av underlig och samtidigt melodiös fågelsång. Serenader och symfonier avlöser varandra. Som om det vore en konsert med vitt skilda artister. Lyssnar och försöker särskilja de olika arterna. Utan framgång. Det musikaliska minnet är inte vad det borde vara. Inser att det är hög tid för en stunds repetition med hjälp av appen där småfåglarnas karakteristiska läten är samlade. Tacksam för att den här morgonen bjuder på behagligt kvittrande till skillnad mot det vanliga skränande oljudet när gässen tjattrar högljutt och oavbrutet. Även naturens väckarklockor klingar olika.

Sommaren tvekade länge innan den vågade visa sin angenäma sida med efterlängtad sol och värme. Nyckfull väderlek har blivit det nya normala, det underskattade begreppet lagom tycks bli alltmer sällsynt. Omväxlande sol och regn, kalla vindar förbyts mot stillastående luft och kvävande värme. Prognoser om vad som väntar under de närmaste dagarna omkullkastas ideligen. Myggfönster har satts in i båda sovrummen på övervåningen för att få svalare nätter och bättre ventilation. Ger behaglig temperatur men innebär samtidigt att det kan upplevas som att man sover mitt i en fågelsvärm.

Har haft extraordinära flyguppvisningar på tomten på kvällarna den senaste tiden. Ett trettiotal måsar ger ifrån sig hjärtskärande skrik samtidigt som de dyker ned och cirkulerar runt gårdsplanen. Likt kamikaze-piloter. Någon har teorin om att det är flyglektioner för nykläckta måsungar. Själv är jag tveksam. Däremot är det en förunderlig syn när de sätter i gång, ungefär vid samma tid varje dag. Möjligen är den måsfamilj som har sitt bo ovanpå vår skorsten inblandade på något sätt. Kanske har de släktträff om kvällarna?

På grund av en ovanligt stökig vår och försommar har odlingarna blivit försummade. Det som såddes vid något tillfälle i april har inte tagit sig som önskat. Tokvärme och brist på omsorg eftersom vi inte varit uppe lika regelbundet är förmodligen huvudorsaken. Dagens uppgift är att köpa in lite sallad- och dillplantor för att få lite mer fart på växtligheten. Slank även med några nya blommor och ett vackert gräs som ska pryda rabatterna. Planterar och rensar runt mammas vackra rosenbuske som står i ett bildäck.

Idag är det dessutom USA:s nationaldag eller Independence Day som det kallas på andra sidan av Atlanten. Firas till minnet av att tretton brittiska kolonier i Nordamerika år 1776 förklarade sig självständiga från Storbritannien. Ett land som under många år varit en kämpe för frihet och demokrati. Nu håller landet på att slitas sönder av motsättningar. Vapenlagarna är, minst sagt, överdrivet tillåtande och det ses av många som en självklar rättighet att kunna försvara sig med alla till buds stående medel. Inskränkningar i aborträtten är ytterligare ett ämne som splittrar nationen. Bävar inför vad som kan hända med kriget i Ukraina och NATO om den andra sidan kommer till makten i nästa val.

Otålig inför kvällen då ytterligare ett avsnitt av Badhotellet ska avnjutas framför teven. Trevlig dansk serie, helt befriad från mord och andra otäckheter. Inte så ofta vi hittar gemensamma program att titta på men den här har träffat mitt i prick. Har berikat mitt danska ordförråd som numera även består av undskyld, tillykke och vaerelse.

Svenska särarter

En analys av mänskliga arketyper i Carl Gustav Jungs anda.

Språkpolisen

Det här är en synnerligen irriterande typ som stör sin omgivning med regelbundna anmärkningar på bagatellartade felsägningar i form av inkorrekta uttryck och bristfälliga meningsbyggnader. Något som förminskar den tilltalade och kan leda till att begränsa självförtroendet hos densamme. Framför allt ger Språkpolisen uttryck för sitt missnöje när det gäller defekt språkbruk som används i publika sammanhang. I synnerhet av välutbildade yrkeskategorier som rimligtvis borde behärska vårt modersmål, till exempel journalister.

Särskrivningar och felstavningar är andra exempel på oriktigheter som får Språkpolisen ur balans. Något som gör att denna person får vatten på sin kvarn när det gäller kritiken om skolans bristande utlärningsförmåga och föräldrars otillräckliga engagemang när det gäller att upprätthålla en god nivå på det svenska språket.

Beteendet hos gruppen kan närmast beskrivas som översitteri som gränsar till pennalism och är ett sätt att framhäva det egna språkliga kunnandet. Framför allt skänker det en extra stor skadeglädje att påtala felaktigheter som framförs av andra Språkpoliser. Detta åstadkommer ofta stor munterhet hos den övriga församlingen. För den i gruppen som ertappas med dylika felsägningar och misstag är det ett stort och pinsamt nederlag.

För en vanlig enkel människa kan det tyckas obskyrt att det läggs så stor vikt vid hur man uttrycker sig. För de flesta är det fullt tillräckligt att man gör sig förstådd. Så att de man samtalar med, eller det man skriver, är begripligt för motparten och att det inte uppstår missförstånd. Enligt Språkpolisen gör denna vårdslösa inställning att språket blir urholkat och att det skapar tolkningsproblem och förvirring i kommunikationen mellan människor. Den bestämda åsikten hos dessa rigida individer är att det finns föreskrifter för hur man talar och skriver och dessa ska följas. Det är precis det som regler är till för.

Till Språkpolisens försvar bör dock nämnas att kunskaperna i svenska är på en alarmerande låg nivå i samhället. Även den som inte tillhör denna ordkänsliga grupp kan både förfasas och roas över märkliga särskrivningar och stavningar som ger ord en helt annan innebörd än den avsedda. Dessvärre är ingen ljusning i sikte. Det medför i sin tur att den här gruppen som kämpar för ett korrekt språk för en alltmer tynande tillvaro. Felaktigheterna har blivit så omfattande att många Språkpoliser har gett upp tanken på att med små tillrättavisningar bringa lite ordning i vårt språkbruk.

11 juni

Den här dagen år 1550 grundar Gustav Vasa en stad vid Helsingeåns utlopp i södra Finland och ger staden namnet Helsingfors. Myggfönster i sovrummet för att få behagligare sömn än natten innan. Avigsidan är att man får uthärda kornas råmande och fåglarnas alltför högljudda läten efter att det ljusnar vid fyrasnåret. Låter som om de har dåligt morgonhumör. Eller har behov att tala med varandra. Nattens val står alltid mellan tystnad och kvav luft eller behaglig temperatur med oväsen från kreatur samt flygande sommargäster.

Rör oss försiktigt på verandan. Grå flugsnappare har återigen byggt bo i ett litet utrymme under taket. Nervösa föräldrar vågar sig inte dit utan passar på när vi är inomhus eller annorstädes. Blir förmodligen överlyckliga när vi åker hem igen i morgon. Den efterlängtade grönskan har, som vanligt den här årstiden, bildat en mur mot grannarna. Växtligheten är häpnadsväckande. Tyvärr gäller det även ogräs och invasiva arter som tycks breda ut sig dubbelt så snabbt som andra växter. Praktfulla syrenbuskar blommar och doftar. Vårt äppelträd har ovanligt tättväxande grenar i år. Bildar ett lövbeklätt tak till rabatten runtom trädstammen och bänken inunder. Däremot har pärlbusken vid verandan mot båthuset redan haft sin bästa tid. Blommar tidigt. Nu sprids de sista resterna för vinden.

Tar en långpromenad på delvis outforskade vägar. Undviker att passera en av de fastboende där ytterligare en hund huserar i år. Obehaglig rackare som förföljde hustrun och nafsade efter hennes ben för ett par veckor sedan. Måste påtalas vid första bästa tillfälle. Främjar inte grannsämjan att ha ouppfostrade hundar som springer lösa på tomten precis bredvid vägen.

Blir en runda på uppemot milen. Hänger med hustrun så gott jag kan. Var flera år sedan benen fick sträcka på sig så långt och länge. Är åtminstone ett tecken på att sviterna efter covid börjar lämna kroppen. Efter fyra månader. Besynnerligt virus som vi fortfarande vet alltför lite om. Nya mutationer avlöser varandra. Har förmodligen inte sett den sista varianten ännu.

Nyklippt gräs är en fröjd för ögat. Böljar och suddar ut de största ojämnheterna i marken. Varierande gröna nyanser som smälter samman till en behagligt mjuk yta. Störs dock en aning av maskrosstänger som envisas med att sticka upp och förstöra helhetsintrycket. Åtgärdas med hjälp av gräsklipparen.

Full aktivitet i köket. Skramlar av kastruller och spännande dofter letar sig ut. Trean och fyran med respektive är här och ska bjuda på avsmakningsmeny med vinpaket. (Treans hustru anlände i veckan. Ska stanna i tre månader. Ansökan om uppehållstillstånd ligger och väntar i högarna på Migrationsverket.) Dagens middag är en present som jag fick vid min senaste jubileumsdag. Har upplysts om att det ska bli svensk-taiwanesisk fusion. Vi är förbjudna att vistas i köket medan förberedelser och matlagning är i gång.

Blir serverad tio rätter. Tack och lov är några bara en smakbit. Noggrant utvalda viner. Blir bortskämd, hyllad och hedrad. Tack. Avrundar med lite kortspel. Somnar omgående.

Sinnesrörelser

Känslostormar kan drabba alla. Tillstånd som inte går att hejda. De sköljer över dig. Du blir övermannad utan chans att kunna tygla känslorna. Någonting obestämbart inombords reagerar utan att du kan bemästra situationen. Innerst inne vet du förmodligen varför men har ingen möjlighet att förhindra det som sker.

För en del är det ibland svårt att kontrollera sin ilska. Den bara väller fram. Okontrollerbar. Omöjlig att stoppa. Det rinner över. En form av ryggmärgsreflexer som kan orsaka andras lidande med oförutsedda och obehagliga konsekvenser. För de flesta blir följden en ånger som blir svår att bära.

Det ohejdbara skrattet är en annan känsla som är fullkomligt omöjlig att hålla tillbaka. Anledningen är att glädjeyttringen kommer totalt oväntat. Du är inte förberedd. Fördämningarna brister. Däremot medför det inga negativa konsekvenser om det inte inträffar vid ett mycket olämpligt tillfälle. Då kan det uppfattas som plumphet och bli ytterligt pinsamt. En situation som är svår att reparera med hedern i behåll.

Med sorg förhåller det sig på ett liknande sätt. Men ändå annorlunda. Saknaden genomsyrar hela kroppen och förlamar hjärnan. Öppnar tårkanalerna på vid gavel. Det är omöjligt att värja sig. Attackerna uppträder vanligtvis i skov. Efter ett dödsfall är du stundtals i fullkomlig balans eftersom det fanns en beredskap inför det väntade och oundvikliga slutet. Du har länge vetat vad som kommer att hända och tror att du byggt upp en mur som ska försvara dig inför det som komma skall. I nästa ögonblick är du fullkomligt nedbruten.

Det imaginära skyddet rasar samman. De närståendes sorg blir den utlösande faktorn. När dina barn eller syskonbarn tar avsked av sin mormor eller farmor. Den sinnesrörelse som uppstår är extremt smittsam. Finns inget vaccin eller botemedel, den är bara någonting som måste uthärdas. Precis som miljontals andra fått göra före oss. I evinnerliga tider. Ett vemod som får känslorna att åka berg-och-dalbana. Förmodligen välgörande på något outgrundligt sätt.

Blotta tanken på att en närstående inte längre finns är svårbegriplig. Någon som varit närvarande varenda minut av ens liv. Allting blir overkligt. Tomt. Gamla minnen man burit på gör sig påminda. Samtidigt fortsätter vår planet att snurra som om ingenting har hänt. Precis som förut. I bilköerna på vägen hem är alla runtomkring fullständigt omedvetna om att världen förlorat en unik själ.

Mitt i denna avgrund finns samtidigt en djup tacksamhet för alla dagar man fick tillsammans. Alla skratt. All förståelse under ungdomen. All omtanke och kärlek som visades barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Det stora hjärtat rymde mycket och många.

Att skriva är också ett sorgearbete. Ett sätt att sätta ord på känslor. Kan rekommenderas.

Svenska särarter

En analys av mänskliga arketyper i Carl Gustav Jungs anda.

Bokmalen

Bokmalen är en särdeles introvert art som tillbringar en alltför stor del av sin vakna tillvaro i litteraturens värld. Helt uppslukad av böckernas berättelser. Som om det verkliga livet av någon anledning inte vore tillräckligt. Inte lika spännande eller händelserikt. En flykt från vardagen. Eller en undanflykt för att slippa den påträngande sociala samvaron.

Den här arten fördriver en oproportionerligt stor del av sin tid i bokhandeln, antingen fysiskt eller sökande bland alla litterära alster som finns tillgängliga via nätet. Somliga kan man finna ivrigt sökande i secondhand-affärer efter sina favoritförfattare.

Läsandet är för vissa en form av ytlig förströelse som framkallar skratt, gråt eller gastkramande spänning. Orden ger näring åt fantasier, oavsett om handlingen består av mord och hemskheter eller behandlar historier där allt slutar i fullkomlig lycka. När huvudpersonen, efter många om och men, har övervunnit alla svårigheter. Besegrat eventuella fiender eller kärleksrivaler.

För några är det ett sätt att förflytta sig till andra världar, uppleva människors situation på perifera orter som man aldrig hört talas om. Ta del av ingående personporträtt som beskriver vardagen i någon gudsförgäten håla. Läsa verk av författare som berättar om livet i ett avlägset land med de vedermödor som fattigdom och brist på demokrati innebär. Skildringar som går utanpå allt vi kan tänka oss. För en stund tar de del av fascinerande personporträtt och beger de sig till platser som aldrig någonsin kommer att besökas.

En undergrupp till Bokmalarna är de kunskapstörstande. De ser som sin livsuppgift att lära sig så mycket som möjligt. Inte sällan pågår det upp i mycket hög ålder. Ofta är det faktaböcker inom ett specialområde som tilldrar sig deras intresse, även om många är generalister och söker kunskapskällor i alla möjliga sammanhang. För dessa är stoltserandet med sin kunnighet det avgörande incitamentet. Stunden när de får briljera och imponera på sina medmänniskor.

Vissa av Bokmalarna tillhör även gruppen Kultursnobbar. För dem är det helt avgörande att det är välrenommerade författare som läses. Helst ska man tidigt finna sådana som senare blir belönade med Nobelpris eller andra viktiga litterära utmärkelser. Det är det yttersta beviset på att man tillhör kultureliten. För många är det ett behov av att visa sig lite förmer. Som om man kulturintellektuellt står på en högre nivå.

I takt med nätets utbredning och ungdomens bristande intresse för det lästa ordet är Bokmalen en utdöende art. Den som fortfarande läser tryckta böcker, i stället för att ta del av de inspelade motsvarigheterna, är en minoritet som av andra betraktas som apart.

3 maj

Gårdagskvällen bjöd på en vacker solnedgång. Är bortskämda med sådana kvällar. Däremot är inte värmen vad man önskar. Så snart man sticker näsan utanför husknuten på morgonen överfaller den isande nordanvinden. Nästan så att man tror att den kommer direkt från Antarktis. Väderappen säger att det ska vara tolv sekundmeter och bli ungefär lika många grader senare under dagen. Trots solsken och hygglig temperatur blir det yllemössa under promenaden till brevlådan. Känns som om kinderna är insmorda med bedövningssalva. Inga grannar ute på den här sidan av bron.

Våren borde få anmärkning för sen ankomst. Små tecken kan dock skönjas för att vi är på väg mot varmare tider. Mängder av scilla och vitsippor lyser upp tomten. Det knoppas på syrenbuskarna. En annan positiv signal är att det var kosläpp hos bonden för ett par dagar sedan. Vi får däremot vänta ett tag innan de får vistas på ängen bredvid oss. Behöver väl tillbringa de kalla nätterna inomhus tills vidare.

Besöken här uppe på landet har blivit sällsynta och korta under de senaste månaderna. Allt för att kunna besöka mamma oftare. Har drabbats av fler komplikationer utan att det går att peka på orsakerna. Är det nya åkommor eller biverkningar av mediciner? Kampen mot åldrandet är ingen dans på rosor. Ensamhet och sysslolöshet gör dessutom att dagarna blir långa när rörligheten blir begränsad.

Ägnat dagarna åt att placera ut alla utemöbler och blommor som vinterförvarats. Hortensia, citrontimjan, murgröna och pelargoner har klarat sig ovanligt bra i år. Gödslat, rensat rabatter, sått diverse grönsaker och börjat förgro potatis i en fönstersmyg. Stor vårstädning inomhus. Tack och lov är sommarvattnet till duschutrymmet i bastun påkopplat igen. Slut med släpande av vattenhinkar. Ännu ett vårtecken.

Hammarby tog igår emot Malmö i allsvenskans sjätte omgång. Har inlett ovanligt starkt med fem raka segrar innan mötet med förra årets mästare. Blev mållöst men spelet tyder på att det kan bli en bra säsong. Skulle vara en välkommen överraskning om det håller i sig säsongen ut. Som anhängare är man van vid att förhoppningar vänds till besvikelse.

Har sågat upp gammalt virke för att bygga en trädgårdsbänk hemma. Strax innan insomning i går kväll insåg jag att ett mått var felaktigt. Åtgärdades under dagen så att det bara är att skruva ihop alltihop där hemma. Ska pryda en av väggarna på terrassen.

Håller tummarna för att vinden ska mojna så att badbryggan kan paddlas ut och göras fast på sin plats idag. Även om det lär dröja innan det är dags för första badet. Ger upp de tankarna lite senare. Är för kallt och blåser för mycket. Dagsverket får anses som avslutat. Halvgräddade pizzor är inköpta till middag. Tidig avfärd i morgon och besök hos mamma på vägen hem.

 

 

 

 

 

Svenska särarter

En fortsättning på analyser av mänskliga arketyper i Carl Gustav Jungs anda.

Kverulanten

Den här gruppen tillhör en art som ständigt är missbelåtna med än det ena och än det andra. Vare sig det finns fog för det eller inte. Ofta riktas deras klagomål mot politiker, myndigheter och de företag där de är anställda. Förbittringen drabbar allt från regering, kommunalpolitiker och socialtjänst till chefer på arbetet. Men även grannar och släktingar kan ibland få en släng av sleven.

Antalet Kverulanter har ökat markant under de senaste åren vilket också speglas i partisympatierna vilket resulterat i att det största så kallade missnöjespartiet har fått vind i seglen. Äldre människor som fått sina törnar i livet är starkt överrepresenterade i gruppen. Troligtvis beror detta på att livet inte utvecklat sig på det sätt de önskat. Men det finns även yngre individer som ondgör sig över både betydelsefulla och ovidkommande företeelser.

En Kverulant kan hitta problem och missförhållanden lite överallt. Troligtvis har deras sinnesstämning andra bakomliggande orsaker. Ibland är beror det på en mindre lyckad relation på hemmaplan eller vantrivsel på arbetet, utan att de själva är medvetna om orsaken. Den förargelse som uppstår över allehanda småsaker kan dessutom inverka menligt på deras hälsa. Både mentalt och fysiskt.

Sammantaget innebär all denna irritation en uppenbar risk för att de ska utveckla hypokondri. Denna inbillningssjuka medför misstankar om att de är drabbade av än den ena och än den andra livshotande åkomman. Så snart en krämpa dyker upp letas möjliga orsaker upp via internet. Något som även kan få en normalt sinnad människa att bli orolig och förorsaka dödsångest. Även relativt milda symptom kan på detta sätt tolkas som att slutet är nära. Deras livspartners har ingen avundsvärd uppgift när de ska försöka gjuta olja på vågorna.

Naturligtvis har Kverulanten även synpunkter på tillståndet i världen, och samhället i stort. Nedskräpning, ungdomens förfall, kriminalitetens utbredning och bristerna i skola och äldreomsorg är andra områden där det går att finna välgrundade anledningar att uttrycka sitt missnöje. Ofta ser denna art det som sin plikt att påtala alla orättvisor och det slarv som sker både i stort och smått.

Långsiktigt tenderar denna art att bli isolerad eftersom omgivningen, utan egen förskyllan, ständigt översköljs av de negativa tankarna. Uteblivna inbjudningar och en begränsad social samvaro kan ofta bli följden när vänner och andra närstående undviker denna humörsänkande individ. Dock måste det poängteras att Kverulanter trivs utmärkt tillsammans med varandra. Vid dessa möten upplevs ett samförstånd och en förståelse för alla problem som de har svårt att få gehör för i sällskap med andra. Lika barn leka bäst, som det heter.

19 april

Vaknar utan att veta var jag befinner mig. Är en märklig känsla innan medvetandet klarnar. När hjärnan vaknat. Har flytt Sverige för några dagar i Palma, Mallorca. En liten tjuvstart på sommaren. Hoppas vi.

Gårdagen började okristligt tidigt. Kolsvart ute. Uppstigning 03.00. Ett straff man får uthärda emellanåt. Taxi förbeställd. Fick inte tillgång till hotellrummet förrän under eftermiddagen. Bytte till lättare klädsel för kort promenad och lunch vid stranden. Inte riktigt den värme vi förväntat oss. Småfryser. Välsmakande vitlöks- och chilikryddad pasta med räkor.

Uppackning och välförtjänt tupplur på rummet innan tapasmiddag på närbelägen restaurang. Förvånande hur anspråkslösa serveringar som ser ointressanta ut när det är stängt kan leva upp på kvällen och bjuda på härlig atmosfär och kulinariska läckerheter. Lovar gott.

Det är något speciellt över soluppgången här nere. När ljuset långsamt återvänder i sällskap med solen och den suddiga konturen över den norra kuststräckan gradvis framträder allt tydligare. De resliga palmerna som omger poolen kastar långa skuggor. Inleder morgonen med att inspektera gymmet. Blir godkänt. Fortfarande coronarestriktioner för att undvika trängsel. Högst tio personer får vistas i lokalen samtidigt. Får besökas senare.

Låter morgonvandringen gå längs Avinguda de Joan Miró i riktning mot Palma. Konstaterar att busslinje fyra kan ta oss in till staden. Kostar två euro enkel väg. Renhållningsarbetare är i full fart med sina göromål. Soptunnor ska tömmas. Omges av en odör som är mindre angenäm. Bländas av vitrappade hus där träden bildar intressanta skuggmönster på väggarna. Murgrönor klättrar på fasader och murar. Möter motionärer av alla sorter. Finns fler som vill röra på sig innan frukost. Livligare trafik ju längre vi kommer. Allt fler affärer och restauranger kantar vägen.

Barer och cafeterior fylls av lokalbefolkningen för morgonens kaffe och ofta en cigarett. Tycks vara en inrotad vana och traditionell start på dagen för många. Passerar en hamn med ett varv där stora båtar, eller snarare mindre yachter, ligger förtöjda sida vid sida. Visserligen inte i storleksklass som de ryska oligarkernas men det finns uppenbarligen andra förmögna personer som härbärgerar sina flytande lyxfarkoster här. Mjölksyran gör sig påmind efter en halvtimme. Vänder om.

Frukost. En av höjdpunkterna vid hotellvistelser. Lyckas sällan (läs aldrig) avstå från uppsättningen av sötsaker som avslutar morgonens måltid tillsammans med en espresso med vispad mjölk. Caffè Cortado. Är som ett mellanting mellan macchiato och cappucino men har inte lika fluffigt mjölkskum som de italienska varianterna. Hustrun har reserverat stolar vid poolen. Behöver dock bli varmare i luften innan vi placerar oss där. Skriver medan frun tar ytterligare en promenad i omgivningarna.

Solen tränger igenom molnen. Bestämmer oss för en stund i solstolarna. Påklädda. Snart dags för lunch.

9 april

Tystnad. Sovrumsdörren är stängd. Hustrun utgången. Två plusgrader. Ligger ett tunt lager av snö på terrassen idag igen. Buskarna ser ut som en samling gräddbakelser. De stackars penséerna som planterades när det var vårliknande väder är täckta av det vita pudret. Varför ska våren lura oss på det här viset? Först låta solen och värmen skölja över oss för att kort därefter ångra sig. Vare sig humör eller växtlighet mår bra av de här skiftningarna.

Vädret har spelat oss ett flertal spratt de senaste veckorna. Från sommarliknande temperaturer till rejäla köldknäppar. Viken har periodvis frusit under nätterna. Uppstod besynnerliga syner på morgonkvisten när sjöfåglarna spatserade omkring på den hårda ytan. När plusgraderna återvände bröts det tunna isskiktet sönder för att därefter åter frysa när solens värme försvann. Bildades ett vackert och glittrande mosaikmönster när ljuset återvände på morgonen.

Beger mig ut för en kortare promenad. Träningen har blivit lidande eftersom sviterna av covid har dröjt sig kvar. Halverad sträcka ger numera dubbel trötthet. Benen känns efteråt som stockar fyllda med mjölksyra. Tack och lov har dock hostan gett med sig.

Kommer överens med en hundrastande granne om att vi, trots temperaturen, får vara nöjda med dagens solsken från en nästan klarblå himmel. Möter morgonpigg hustru som är på hemväg efter sin långa runda. Är sällan tidsmässigt i fas med varandra. Den ene är trött på kvällen och den andre på morgonen.

Går genom tunneln under den trafikerade vägen. Bullrande bilar passerar ovanför. Många som tackar sin lyckliga stjärna för att vinterdäcken behållits. Så även undertecknad. Byter vanligtvis efter påsken som ofta bjuder på oberäkneligt väder och brukar tillbringas på landet. På tillbakavägen korsas återigen samma väg i närheten av den plats där jag nyligen fick min första fortkörningsböter på drygt tio år. Fartkamera. Kostar femtonhundra kronor att köra i 76 kilometer i timmen i stället för 70. Surt. Vinden nyper i kinderna. Frukost.

Mot stan. Besöker ett vernissage där syster, begåvad konstnär, deltar. Har skapat nya fantastiska tavlor. Nu igen. Grafik. Invigningstal med presentation av deltagande konstnärer. Hornsgatan. Pågår någon månad.

Hemåt med tunnelbanan. Snöflingor yr i luften. Lunch. Gårdagens friterade scampi med chilimajonnäs och smörstekt ris blandat med bacon och svamp. Asiatisk touch. Var för första gången inbjuden till fyran med sambo på middag i kväll. Inställt pga sjukdom. Tyvärr.

Bortamatch i Sundsvall för Hammarby. Temperamentsfylld fru ondgör sig högljutt över hårdföra motståndare och domaringripanden som går emot favoritlaget. Målexplosion. Ledning 4-1 i halvtid. Hustrun hojtar SM-guld, SM-guld. Ytterligare ett mål petas in i andra. Ser bra ut.

Hör på nyheterna att Finland är på väg att fatta det avgörande beslutet om NATO-medlemskap. I Sveriges riksdag är det numera majoritet för anslutning. Lär visa sig hur det blir inom kort. Mot bakgrund av kriget kommer kartan över säkerhetsläget i Europa att ritas om. På ett eller annat sätt.

Tevekväll. Dansprogrammet och ett avsnitt i en ny serie. ”Vi i villa”. Tydlig inspiration från ”After Life” med Ricky Gervais. Rolig och sevärd. Liksom filmen ”Dag för dag” som vi såg i veckan. Bästa svenska produktion på länge. Underhållande, sorglig och skrattframkallande. Bland flera fantastiska rollprestationer sticker Marianne Mörck ut lite extra.

Svenska särarter

Ytterligare en obskyr analys av det mänskliga släktet i Carl Gustav Jungs anda.

Fyllbulten

Fyllbulten är en arketyp som är ett lite sorgligt inslag i samhället. Det karakteristiska beteendet för personer i denna kategori är ett alkoholintag som överskrider vad som kan betraktas vara lämpligt. Orsaken är en mental defekt som leder till att de förlorar både självkontroll och verklighetsuppfattning. Initialt kan arten identifieras genom de märkbara artikulationsproblem som uppstår i den inledande berusningsfasen.

Rusdrycker ger upphov till helt skilda effekter på olika individer. Av den anledningen har det utkristalliserats ett stort antal undergrupper i kategorin Fyllbultar. Bland annat Sömntutan, Vingelpellen, Snyftaren och Bråkmakaren. I opåverkat tillstånd är det ogörligt att skilja dessa åt eftersom de utmärkande kännetecknen enbart framträder vid onykterhet. Vid dessa tillfällen uppenbarar sig dock de unika särdragen som är lätt igenkänningsbara även för en lekman.

Flertalet är harmlösa varelser som inte orsakar problem för andra närvarande. Om man studerar Sömntutan lite närmare kan det konstateras att denna fredliga typ, likt flera andra, genomgår en dramatisk personlighetsförändring på grund av dryckenskapen. Från att ha varit genomsnittligt sällskaplig och pratsam övergår symtomen till tystlåtet stillasittande och gäspningar som de sällan lyckas dölja. Vanligtvis utmynnar detta i att personen faller i sömn, ofta tillbakalutad med ljudliga snarkningar alternativt med pannan vilande i framförvarande bord. Med andra ord upphör deras sociala förmåga i samma ögonblick.

Vingelpellen är en annan oförarglig sort i samma huvudkategori. Det signifikanta draget är att alkoholkonsumtionen framkallar ett svårartat balansproblem vilket gör att de tvingas luta sig mot väggar, stolar eller tar stöd av andra människor för att förbli uppräta. Däremot har arten inte några våldsamma tendenser som utgör ett hot för omgivningen. Så länge dessa individer befinner sig inomhus är de sällan ett problem. Däremot kan de utgöra en allvarlig trafikfara om de beger sig ut på stan utan assistans av förstående vänner.

Snyftaren är ytterligare en av de lågmälda varianterna i gruppen. En karaktär som bär på ett intensivt känsloregister vilket vanligen är dolt och framträder först när promillehalten ökar. För merparten är det sorger av varierande slag som framkallar olycklighet och hejdlösa tårar, även om det finns enstaka fall där lyckostunder har samma effekt. Denna vandrande känslobomb söker ofta lyssnare vilka översköljs med upplevda tragedier och motgångar av skilda slag. För dessa olyckliga själar är ruset en ventil som ger utlopp för de undanträngda känslor som ryms i deras inre.

Förutom det onyktra tillståndet finns inga gemensamma personlighetsdrag med Bråkmakaren vilken upptäcker oförrätter lite varstans även efter måttligt alkoholintag. En blick eller en förflugen mening kan få aggressionerna hos denna snarstuckna art att ta orimliga proportioner. Ofta innebär det verbala anfall och hot om våld vilket i sin tur kan orsaka svårbemästrade situationer för omkringvarande. Det eskalerande uppträdandet ger dock vanligtvis bara upphov till riktigt allvarliga handgripligheter när de möter andra Bråkmakare med motsvarande diagnos. När detta sker tvingas ordningsmakten ingripa för att sära och frihetsberöva de våldsamma kombattanterna.

21 mars

Landet. Sjutton grader igår. Inte ett moln. Lika strålande väder idag. Snödrivor ligger envist kvar i skuggpartierna och isen i viken har ännu inte gett upp. Badbryggan ligger dold under ett bastant vitt täcke. Ljusgröna vårlökar börjar sticka upp i rabatterna och krokusar blommar. En ensam fjäril irrar yrvaket omkring. Några vilsna gäss letar efter öppet vatten. Får bege sig längre ut mot havet. Eller in mot åmynningen. Vårkänslor. Äntligen på väg ut ur mörkret. Både mentalt och vädermässigt.

Hemma har isen besegrats vid strandkanten och runt badbryggan. Kanadagäss, lommar och sothöns har återvänt och gjort sällskap med de övervintrade änderna. Även småfåglarna meddelar via sina uppmuntrande läten att de är nöjda med tillvaron. För två veckor sedan åktes det fortfarande skridskor på sjön.

Senaste månaden har varit minst sagt händelserik. Drabbades av corona efter att inte haft det minsta lilla sjukdomstecken under mer än två år. Har varit som en långdragen influensa med feber, orkeslöshet och en hosta som efterhängset biter sig fast. Verkar inte ge med sig i första taget. Även en kortare promenad får det att kännas som att man sprungit ett maratonlopp. Innebär att all form av motion har blivit eftersatt.

Mamma har avverkat en period på sjukhus med efterföljande rehabilitering. Förutom alla andra åkommor fick hon även covid, men är på bättringsvägen. Är numera installerad på ett nybyggt äldreboende som påminner om ett bättre designhotell. Nöjd med trivseln och tryggheten med service dygnet runt. Den lilla lägenheten har inretts med egna möbler och tavlor samt fotografier på nära och kära.

Till råga på allt har förhoppningarna om en öppnare och mer demokratisk värld kommit på skam. Minns lättnaden när muren föll på åttiotalet. Såg det som ett tecken på en fredligare värld, åtminstone i Europa. Utvecklingen i Ryssland är skrämmande och de oroväckande signaler som länge funnits har inte tagits på allvar. En form av naivitet från Europas och världens ledare som är häpnadsväckande. Ett land där oliktänkande blir fängslade eller lönnmördade och där rapporter i media dikteras av makthavarna borde vara tillräckliga varningstecken. Dessutom verkar Putin ha stöd av den större delen av befolkningen som litar på hans utsagor. Uppenbarligen går det att skapa olika bilder av vad som är gott respektive ont. Vad som är rätt och fel. Kan känna en viss oro för vart det här tar vägen.

Ska man se någon form av positiv förändring så har i alla fall kriget enat Europa. Här i landet har till och med partier som varit invandringsmotståndare bytt fot.

När man sitter i solen på verandan och upplever den totala tystnaden är det svårt att föreställa sig hemskheterna som pågår i Europa. Om ett par timmar ska det börja eldas i bastun. I kväll blir det repris från gårdagens bjudmiddag med syster och svåger. Fisk- och skaldjurstacos. Livet fortsätter.

Svenska särarter

En analys av mänskliga arketyper i Carl Gustav Jungs anda.

Kultursnobben

Snobbism kan manifesteras på flera olika sätt. Den gängse uppfattningen om begreppet är liktydigt med ett överdrivet och utmärkande sätt att klä sig. Ofta i dyra märkeskläder. Men begreppet är vidare än så. Kultursnobben kan, trots tillnamnet, knappast betraktas som besläktad med den modeinriktade namnen utan är snarare dess motsats i det sammanhanget. Däremot har den här arten egenskaper som kan likställas med den intellektuella snobbismen. En företeelse som är ett vanligt kännetecken hos vissa akademiker när de för diskussioner med personer som har en lägre utbildning eller saknar kunskap om det aktuella ämnet. Vid dessa tillfällen använder de ett språkbruk med invecklade argument för att förminska motparten och framhäva sin egen överlägsenhet.

Kultursnobben uppvisar liknande kännetecken. De anser sig tillhöra en utvald och upplyst skara som ser sig vara lite förmer än andra. Inte sällan är det människor som är helt uppfyllda av sin egen förträfflighet. Många är övertygade om att de rör sig på en högre intellektuell nivå med insikter och förståndsgåvor som inte förunnats andra i samhället. Dessa exemplar söker sig huvudsakligen till andra likasinnade som ägnar sig åt dessa svårförståeliga konstarter av skilda slag. I detta gemensamma forum förstärker de varandras uppfattning om att det fordras en extremt djup insikt för att förstå storheten i dessa alster eller föreställningar.

Den dominerande uppfattningen hos Kultursnobben är att den stora massans smak är förkastlig och i sin tur undergräver den kulturella utvecklingen. Företeelser som Melodifestivaler, så kallade hitlistor, storsäljande filmer och populärlitteratur sågas obönhörligen jäms med fotknölarna. I stället är det okända artister, författare och smala filmer som ingen vanlig människa hört talas om som bedöms vara de konstnärliga höjdpunkterna. Som sådana ska de bejakas och höjas till skyarna. För att skapa sig ett högt anseende i dessa sällskap ska man helst kunna skildra verk av undanskymda upphovsmän som de övriga aldrig hört talas om. Sådant ger ett mycket högt renommé bland de församlade.

Syftet är att åtnjuta respekt bland likasinnade samt att bli aktad som en intellektuell medborgare av andra. Det finns dessutom en strävan efter att betraktas som en säregen individ som drivs av högre syften. Meningsutbyten inom gruppen handlar till största delen om frågor som är fullkomligt ovidkommande för gemene man, vilken i sin tur anser att det är slöseri med tid att ägna oceaner av tid åt den här typen av bagatellartade frågor. Ofta framförs långsökta utläggningar om oväsentligheter som är helt irrelevanta för folk i allmänhet.

Svenska särarter

En analys av mänskliga arketyper i Carl Gustav Jungs anda.

Despoten

Den här är en högst aktuell men lyckligtvis sällsynt art i vårt land. Framför allt har den sin utbredning i länder där friheten för medborgarna är begränsad. Jordmånen som får den att utvecklas finns huvudsakligen i trakter där korruptionen är utbredd och demokratin svag. I Sverige är vi dock inte helt förskonade från denna obehagliga varelse vilken kan upptäckas inom myndigheter och privata företag där öppenhet och tolerans mot oliktänkande är begränsad. Gemensamt för alla objekt inom kategorin är att de besitter en makt som möjliggör vänskapskorruption, förföljelser av underlydande och skapande av tystnadskultur inom det område eller den verksamhet de styr över.

Hos de flesta i gruppen visar sig inte dessa frånstötande egenskaper förrän de erhållit en position där de har möjlighet att utöva sin tyranniska auktoritet. Sakta men säkert tillförskansar de sig ytterligare makt, minskar insynen för utomstående och omger sig enbart med underdåniga medarbetare som inte ifrågasätter beslut och dessutom uppvisar tillbörlig respekt för deras överhöghet. Något som gör att oliktänkande icke är önskvärda och i stället får söka sig andra anställningar som alternativ till att bli avskedade, ibland med outgrundliga anledningar.

Vanligen har denna art en allvarlig mental defekt som eskalerar i takt med att befogenheterna ökar. Ytterligare en orsak till det beteendemönster som utvecklas är en fullkomlig brist på empati för andra människor, avsaknad av humanistiska värderingar och en grandios självbild som oövervinnerlig och utvald att genomföra sin högst personliga mission utan hänsyn till andra. Symptom är ofta hybris och framhävande av den egna förträffligheten. Något som leder till nedvärderande av andra människors bedrifter och förmågor.

I pressade situationer uppvisar despoten ett irrationellt beteende som är skrämmande för omgivningen. Något som gör att de närmaste ifrågasätter handlandet men vare sig har mod eller möjlighet att sätta sig upp mot den överordnade utan att råka ut för repressalier i olika former. Den maktfullkomlighet som arten uppvisar är svår att komma till rätta med. För detta krävs någon form av flagranta lagöverträdelser eller en så kallad ”palatsrevolution” för att göra det möjligt att skilja denna person från sin befattning.

Vissa har hävdat att denna art är utdöende men det har nyligen bevisats att den kan återuppstå i de mest oväntade sammanhang. Även som ledare för världsledande nationer som har ett demokratiskt styre. Ett uttryck för att även en process som bygger på folkets vilja kan leda till att despoter kommer till makten.

Människan är en outgrundlig varelse.

Svenska särarter

En analys av mänskliga arketyper i Carl Gustav Jungs anda.

Sportfånen

Som framgår av namnet är det dominerande intresset hos dessa varelser fysiska tävlingar i varierande former. Det utmärkande draget hos arten är exempellös enkelspårighet vilket betyder att sport överskuggar allt annat i tillvaron. En konsekvens som gör dem döva och blinda för annat som sker i samhället.

Vanligtvis är det lagidrotter som ligger närmast hjärtat vilket innebär att de är hängivna supporters till en lokal förening. I första hand är det fotbollsklubbar som tilldrar sig det överdrivna engagemanget även om andra sporter har sina trogna följeslagare.De fysiska skådespelen där tjugotvå vuxna människor iklädda kortbyxor anstränger sig till det yttersta för att få in en boll in i motståndarlagets mål kan för normalt fungerande te sig både absurt och löjeväckande. Ett märkligt fenomen är dessutom att tusentals personer betalar ansenliga summor för att betrakta dessa spektakel.

Dock bör poängteras att denna art ej ska förväxlas med Idrottsatleten, vilken är den som föranleder Sportfånens dyrkan. Medan den förre utövar sin sport på hög nivå skyr den senare all form av fysisk aktivitet, men har däremot en särskild böjelse för att se den förstnämnde sparka eller kasta bollar, skjuta puckar, springa fort, kasta konstiga saker, hoppa långt eller högt. Något som medför att denna soffexpert anser sig kunna överglänsa de sakkunniga som uppträder i mediala sammanhang.

Trots att Sportfånen även är djupt fängslad av individuella idrotter och olika landslag, riktas entusiasmen i första hand mot favoritföreningen. Inom kategorin existerar även avarter vilka är inplacerade i undergruppen Huliganer. Dessas beteende är regelbundet gränsöverskridande. De okvädingsord och den illvilja som framförs mot konkurrerande lag och deras anhängare måste anses som djupt frånstötande och utmynnar även i våldshandlingar. För många av de mest inbitna tycks även förluster för konkurrenter vara lika glädjande som vinster för den egna klubben. Yttringar som motsäger påståendet att idrotten förbrödrar.

Sportfånen brister ständigt ut i överdrivna känsloyttringar och förlorar sig ofta i irrelevanta detaljer. Enögdheten hos dessa anhängare saknar motstycke. Ofta är det domare som får ta emot invektiven. Uteblivna straffar och frisparkar, felaktiga offsideavblåsningar och brutala motståndare kan få de mest hängivna att framföra icke återgivningsbara uttryck åtföljda av obscena gester. På motsatt sätt framkallas understundom lyckliga ögonblick av sällan skådat slag.

Inom kategorin finns två diametralt skilda sätt att utöva favoritsysselsättningen, varav den ena innebär att upplevelsen sker på plats i realtid. Den dominerande delen av gruppen föredrar däremot att praktisera sin passion i tevesoffan. Inte sällan med en alkoholhaltig dryck och chipsskål som sällskap. Detta betyder dock inte att inlevelsen i de idrottsliga prestationerna är mer lågmälda utan är något som förorsakar svårartat lidande för familjemedlemmar och grannar. Framför allt sker detta under hektiska helger då livskamrater och eventuella barn enbart är störande inslag i ledigheten. När glädjeyttringar och besvikelser basuneras ut vid stora idrottsevenemang, som OS och VM-tävlingar, kan detta även innebära störd nattsömn för närboende. Den orimliga entusiasmen medför dessutom exceptionell utmattning vilket vanligen innebär sjukskrivning på måndagar.

Svenska särarter.

Bengt-Arne heter huvudpersonen i ett av mina bokprojekt. (Fullt möjligt att det aldrig blir färdigställt eftersom det är resan och inte målet som är huvudsaken). Handlar om en äldre desillusionerad man vars liv har gått i stå. Både privat och professionellt. Ljusglimtarna visar sig alltmer sällan. Han förtjänar sitt levebröd via den långvariga anställningen på en restaurang i förfall, belägen på söder i Stockholm. En tjänst där det numera är omöjligt att dra nytta av den breda erfarenhet och omfattande yrkeskunskap han anser sig besitta. Sysslolösheten har succesivt ökat i takt med att antalet gäster har minskat.

Från sin ordinarie plats bakom bardisken iakttar han ingående alla besökare för att initialt göra en analys av deras livssituation och dominerande karaktärsdrag. Något som ett tränat öga kan upptäcka genom de små subtila detaljerna. En okulär besiktning som även inbegriper att fastställa det studerade objektets yrkestillhörighet samt hur deras tillvaro ser ut i största allmänhet.

Allt detta ligger till grund för en bedömning av deras personlighet. Utifrån det insamlade underlaget inplaceras individerna i olika kategorier, benämnda ”Svenska särarter”. En forskningsinsats i Carl Gustav Jungs anda som Bengt-Arne förväntar sig ska få ett stort genomslag. Dessa små dagliga övningar lyser upp hans, i övrigt, monotona tillvaro.Som en observant iakttagare och autodidakt beteendevetare har han noterat att det existerar en ofattbar mängd mänskliga arketyper i vår herres hage.

En hel del gäster är solitära själar som ofta har ett begränsat socialt liv. Antingen beror det på ett eremitiskt drag eller så lever de i ett oönskat utanförskap. Vanligtvis är de fåordiga och undviker ögonkontakt med andra gäster. Den här gruppen har getts epitetet Enslingar. Det bör dock noteras att det inom den här fraktionen även finns Enslingar som själva sökt avskildheten. Som stundtals vill vara för sig själva och umgås med sina egna tankar. Som en sorts meditation.

En helt annan, vanligt förekommande kategori, är de pladdrande Pratkvarnarna. Monologernas mästare. Kontaktsökande individer som vill kommunicera med kreti och pleti om allt möjligt mellan himmel och jord. Utan urskiljning gör de verbala, oftast harmlösa, attacker mot anställda samt besökare som sitter runtomkring. Ibland är de framgångsrika och lyckas överrumpla godmodiga gäster som motvilligt lånar dem ett öra. Emellanåt försöker de även att närma sig Enslingarna, vilket sällan är speciellt lyckosamt och ofta medför att dessa ensamma varelser sluter sig ännu mer i sig själva.

De mänskliga arterna kan även indelas i ett flertal andra grupperingar. Klientelet som vanligtvis frekventerar detta vanvårdade näringsetablissemang består till stor del av Fylltrattar, Sportfånar och Kultursnobbar. Det maniska intresset för dessa särarter och genom den väl utvecklade iakttagelseförmågan har Bengt-Arne även inlett analyser av andra typer av homo sapiens i samhället. I kommande avsnitt kommer det summariskt att redogöras för dessa olika arketyper, deras kännetecken och utmärkande karaktärsdrag.

Fortsättning följer. Så småningom.

 

Vinylnostalgi.

Vinyl. Ett magiskt material som framkallar obeskrivliga reminiscenser (tack för det ordet Östergren). Skivorna med sina tätt sittande spår var vägen in i dåtidens omvälvande musikaliska värld. Sextiotalet. Fascinerades över hur pickupens lilla nål kunde åstadkomma musik som fyllde rummet med härligheten. Långt innan CD-skivor och streaming förpassade de pressade plastbitarna till temporär glömska.

Skivspelare, förstärkare och högtalare. Till en början av medioker kvalitet. Plånboken tillät inga extravaganser. Med tiden köptes byggsatser för att själv kunna snickra ihop bättre högtalare till rimlig kostnad. Målet var att få bättre ljud och högre volym utan att högtalarmembranen protesterade. Hade under en period även en portabel och batteridriven spelare med hölje i plast och avtagbart lock som innehöll högtalaren. Den tidens mobila ljudanläggning.

Händelser från tonåren, när det musikaliska medvetandet väcktes, väller fram ur minnets gömslen. Första skivan; Speedy Gonzales med Pat Boone. Singel. Nummer två i samlingen var Eddie Hodges med I´m gonna knock on your door. En monsterhit. Därefter köptes Twistin Patricia. Jerry Williams. Var glänsande röd till skillnad från alla mattsvarta singelplattor. Baksidorna rymde alltid något ointressant och slätstruket som sällan spelades, medan framsidan ständigt snurrade på skivtallriken.

De tre första singlarna var inkörsporten till ett beroende av det tyngre slaget som ökade ytterligare i styrka när den nya musiken sköljde in över landet. Företrädesvis från England. Liknade ingenting som tidigare hörts. Äldre generationer förfasades. Både över musiken och modet där pojkar bar långt hår. Mamma fick försvara frisyren inför morfar, gammal militär, som ansåg att det var vederstyggligt. Beatles och Rolling Stones tog världen med storm. I kölvattnet följde en mängd nya grupper och odödliga låtar vällde fram som en gigantisk flodvåg i mitten och slutet av sextiotalet. Kinks, The Who, Small Faces var några. Det musikaliska underverket rullade vidare.

Förstående föräldrar tolererade till en början att musiken spelades allt högre. Fram tills den trängde ut från det egna rummet till resten av lägenheten. Lösningen blev att införskaffa hörlurar eftersom ljudvågorna helst skulle upplevas med hela kroppen.

I begynnelsen var utbudet i radion extremt magert. Etern fylldes av en helt annan sorts musik. Mestadels svenska, käcka och trallvänliga låtar blandat med dragspel. Slätstruket och ointressant. Bara två program förmedlade det som gick under namnet pop. Lördagar innebar tio-i-topp. Klockan tre var de flesta ungdomar klistrade vid radioapparaterna. På tisdagskvällar var det Kvällstoppen som var höjdpunkten. Bestod av de tjugo mest sålda skivorna i landet. Väntade förväntansfullt med rullbandspelare av märket Sony för att spela in allt som var nytt. Svor ve och förbannelse över pratmakare som emellanåt inkräktade på låtarnas inledning och avslutning.

Jimi Hendrix är värd ett kapitel för sig. Blev nästa stora musikförälskelse. LP-skiva postorderköptes från England med hjälp av en liten talong i New Musical Express. Hade aldrig hört något liknande. Var som ett berusningsmedel. Hade förmågan att framkalla innovativa läten ur gitarren som fick den samlade expertisen att häpna. Makalöst. Suggestivt. Omnämns än idag som en av rockmusikens mest stilbildande gitarrister. Upplevde ett par av hans spelningar live. Är de ojämförligt största musikaliska upplevelserna. Likt många andra, som hade svårt att bära framgången, förorsakade drogmissbruket hans tidiga död. 1970.

Men. Minnena består.

 

Idrottseufori.

Handboll är emellanåt en synnerligen oförutsägbar sport, lika en del andra idrotter. Trollbinder människor som nervöst/förväntansfullt/resignerat följer skådespelet från tevesoffan. Igår inträffade ett sådant sällsynt dramatiskt tillfälle. Ett coronadrabbat landslag tog sig an Norge i en helt avgörande match för att få möjlighet att spela om medaljerna i europamästerskapet.

Började trevande med samspelta försvarsmurar på båda sidor. Motståndarna tar över på grund av svaga avslut och en storspelande norsk målvakt. Allt känns hopplöst. Omöjligt. Går mot en storförlust. Ser ut som att vi kommer att bli förnedrade av vårt grannland. De enda små ljuspunkterna i det svenska landslaget är den vilt kämpande härföraren Gottfridsson och ett försvarsspel som i långa stunder är fullt godkänt. Framåt känns det däremot ängsligt och håglöst. Hustrun resignerar. Vill slippa se eländet. Lägger sig. Paus. Ligger under med fem.

Andra halvlek. En bra spelande svensk målvakt byts ut mot en oprövad dito. Den sistnämnde tar allt. I stort sett. Vi börjar hitta luckor och lyckas i allt högre grad att överlista motståndarnas burväktare. En scenförändring av sällan skådat slag. Norrmännen behåller dock ett litet övertag. En exempellös slutforcering i kombination med ett fantastiskt målvaktsspel gör att vi kommer ikapp när det är någon dryg minut kvar. Norge har bollen. Storspelande Johannesson i mål lyckas återigen rädda. Sverige får straff. Drygt tio sekunder kvar. Ropar till hustrun som ansluter.

Efter tre missade straffar tidigare i matchen (varav två av Wanne som dittills aldrig missat) har den oprövade Chrintz fått lägga en och satt den. Ska han verkligen få ansvaret för den helt avgörande? Det går att ta på spänningen. Pulsen är förmodligen lika hög i de svenska tevesofforna som hos spelarna. Målvaktsräddning så är vi utslagna. Sitter den har Norge en sista chans att nå oavgjort och gå till semifinal. Lyckas återigen göra mål. Norge missar ett sista stressat läge. Vinst.

Jubel i soffan. Glädjerus hos svenska spelare. Dansar i ring och kramar om varandra. Segersäkra norrmän, som varit i ledningen fram till slutsekunderna, deppar. Idrott kan framkalla både djupa besvikelser och himlastormande lycka. Är det märkliga med dessa sporter. Ena lagets glädje förorsakar motståndarnas sorg. Fungerar som kommunicerande kärl.

Vinnarskallar är ett begrepp man ofta stöter på i idrottssammanhang. Individer som aldrig ger upp oavsett motgångar. Som ger allt och lite till fram till slutsignalen ljuder. Har mött många av dem i idrottssammanhang. Är den enskilda egenskapen som gör att talanger blir stora idrottsmän. Som skiljer agnarna från vetet. Vissa ger upp och hänger med huvudet medan andra sporras, fylls av energi och tändvätska. Alla vill vinna medan vissa hatar att förlora mer än andra. Skulle bildligt talat kunna vandra över lik för en seger.

Uppenbarligen har vi återigen en hel del av dem i det svenska handbollslandslaget. Precis som det var på nittiotalet. Bragden i Bratislava kan skrivas in i historieböckerna. Heja Sverige.

17 januari

På landet. Anlände i går kväll. Halv storm störde nattsömnen. Ett av träden bakom ladan lyckades inte stå emot vinden. Får bli en insats med motorsågen. Några plusgrader. Kort promenad till brevlådan. Barmark i kombination med hårdfrusen och livsfarligt hal is. Tillbringar hela dagen inomhus. Skrivande och läsande.

Det har bjudits på växlande väder de senaste veckorna. Fick hemma uppleva något som kan påminna om vinter under några dagar. Till fröjd för barnen. Var som en invasion av snögubbar på olika tomter. Töade tyvärr bort alltför fort. Skridskoåkare har vallfärdat i horder under helgerna för att ta sina långa turer på sjön.

Måste tillstå att jag drabbades av något som närmast kan beskrivas som svårartad abstinens när det sista dagboksinlägget var färdigt. Hade inte en aning om att skrivandet kunde innebära ett beroende av den här arten. Som en drog. Ser mig omkring varje dag jag beger mig ut. Både blicken och tankarna far iväg för att finna nya upptäckter att redovisa. Går automatiskt. Som om de små grå cellerna varje morgon är inställda på att förmedla intryck. Behöver förmodligen en långsam avvänjningsprocess. Inser att det, även framöver, kommer att bli en och annan dagboksnotering. Dock med obestämd periodicitet.

Hemmavid tycks det som om hundrastarna alltid vandrar samma sträcka med sina kelgrisar. Är som om ryggmärgsreflexerna styr morgonturen snarare än ett genomtänkt och medvetet val. Kan bero på de har samma mödosamma uppvaknande som undertecknad. Förstår dem. Gäller att ge sig iväg innan hjärnan protesterar. Innebär att det ofta blir samma gamla hjulspår.

Lite information för den som med andäktig spänning har väntat på vad som händer med de hus som bytt ägare och renoveras. På takomläggningshuset sitter alla skyddsräcken kvar. Har inte skett någon arbetsinsats på ett par veckor. Läkt ligger kvar i oordning på taket. Sätter fantasin i rullning. Vid saneringshuset har ett företag som är specialiserat på golv varit i farten. Tre skåpbilar var parkerade utanför en morgon. Bredvid stod en pall med behållare innehållande golvavjämningsmaterial. Vid renoveringshuset pågår ständigt verksamhet. Borde rimligtvis vara klart snart. Tidigt en söndag var en Volvo kombi parkerad utanför. Sannolikt de nya ägarna som inspekterade hur arbetet fortskrider.

Skickade paket till treans fru i Taiwan som skulle vara framme till jul. Visade sig ta en hel månad innan det i mitten på januari anlände till mottagaren. När ett paket skickades i motsatt riktning kom det till Sverige på åtta dagar. Därefter blev det liggande på en postterminal i drygt en vecka innan det kom ett meddelande om att en tullavgift skulle betalas. Finns flera samhällsfunktioner som inte fungerar som de borde. Läste för någon vecka sedan att Sverige placerar sig i botten när det gäller antalet sjukhussängar i förhållande till befolkningsmängden. De flesta har förletts att tro att vi fortfarande har en välfärd i världsklass. Vad händer med våra trygghetssystem?

Aldrig känns kyla så behaglig som under den korta promenaden från bastun. Mörkret lägger sig sakta. Blir Montalbano och dramatisk handbollsmatch som kvällsnöje.

5 januari

Trettondagsafton. Det sista dagliga inlägget i dagboken. Nu går den i graven. Åtminstone i sin nuvarande form. Ett helt år är dokumenterat. Kan bli något för barn, barnbarn, andra efterlevande och folklivsforskare att analysera. Om ett sekel eller så.

Frostnatt igen. Kort promenad. En så kallad vakna-till-runda. Ska äntligen till lantstället igen efter ett par månader. Några dagar i rofylld avskildhet. Förbi mamma dessförinnan. Sjön visar upp ett mosaikmönster när det smält och frusit om vartannat. Tjock och hård ishinna på de parkerade bilarnas rutor. Två gula kajaker vintervilar i en carport. Blir en påminnelse om att hålla utkik efter en begagnad. Har funnits i tankarna länge. Skulle kunna bli underbar morgonmotion under sommarmånaderna både här och på landet. Två bilar utanför Saneringshuset. Verksamhet pågår.

Den vanliga säsongsinfluensan verkar också ha muterat sig. Systern har precis återhämtat sig. Tvåan meddelade häromdagen att han också haft runt fyrtio graders feber. Håller uppenbarligen i sig ett par veckor. Det är inte bara covid vi har att tampas med.

Avresa. En gigantiskt grå hätta ligger över staden. Några plusgrader. På gränsen till regn. Anländer till mamma. Kramas. Var nästan två veckor sedan vi var här senast på grund av eventuell smittorisk. Berättar att hon var ute igår och promenerade på egen hand. Tio minuter. Uppskattade att känna bitande kyla i kinderna. Har bakat mjuka pepparkakor som är upplagda på två plåtar. Spelar kort. Samlar ihop tidningar och kartonger som ska lämpas av vid återvinningsstationen. Vidare.

Finns något rogivande över de stora trädlösa vidderna. De öppna landskapen. Blir alltmer vinter ju längre norrut vi kommer. Omges av magnifika vitbeklädda träd. Snön har lagt sig tillrätta på barriga grenar och biter sig envist fast vid lövträdens tunna trådliknande utlöpare. Tunn snörök rör sig rytmiskt utefter vägbanan med hjälp av vinden och luftdraget från bilar som har bråttom.

Från ett par plusgrader till minus sex. Ser ut att bli ett par dagars riktig vintersemester. Mörkret kryper närmare. Skogen och himlen smälter samman. Mötande bilar. Långa kolonner av kompakta skepnader med lysande ögon som förföljer varandra. Stora djurspår på tomten sätter fart på fantasin. Isande vind. Sjunker ned i fåtöljen för att rekapitulera dagen.

Hustrun kryper till kojs. Sitter ensam på kvällskvisten i föräldrarnas gamla gungstol. Stillsam stund. Blir som meditation. Söker i minneslabyrinterna. Letar inspiration. Senaste året har dygnets sista timmar bestått av dagboksskrivande. Funderande.

Stort tack för att du läst. Det är mycket roligare att berätta om någon lyssnar. Eller skriva om det finns läsare. Då anstränger man sig lite extra. Ofta har de dagliga händelserna varit banala och intetsägande. Samtidigt är det sporrande att beskriva vardagen i sin enkelhet. De små sakerna. Naturens skiftningar. Betraktelser och tankar.

Även om dagboken har nått vägs ände finns det andra skrivprojekt att ta sig an. Något kommer att dyka upp i den här kanalen. Kanske korta utvalda delar från något av mina andra skrivprojekt. Som ett test. Om det går att göra begripligt i kortform. Kan nog bli ett eller annat dagboksinlägg i framtiden också. Eller andra sorters små berättelser. Däremot inte lika frekvent. Vi får se. Nu är det här slut. Ett år av ett liv.

Nordanvind. Mer Taube. Snöfall. God natt.

4 januari

Klarare och kallare. Den efterlängtade solen börjar stiga på den molnfria himlen. Strålarna letar sig fram mellan träden. Blir som vanligt ett kort besök innan den går ned och alltför tidigt gömmer sig igen. Återigen fruset på sjön. Liten flicka, med ljusa lockar som sticker ut under den rosa mössan, visar stolt upp två upplockade pinnar för sin pappa.

Tillsammans med solen återvänder även skuggorna. Kontrasterna ökar. Kulörer som gömt sig i grådasket lyser. Gula hus glänser. De gröna häckarna blir grönare. Avsevärd skillnad mot den monotona färgskala vi är vana vid. Frostnatten har gjort att det gnistrar och glimmar i gruset som spritts ut för att motverka halkan. En hög gran står stolt i hörnet på en tomt. Även lövträden är som naturens konstverk i all sin nakenhet. Visar upp ett intrikat mönster av torra grenar och kvistar. En enda cykel är placerad under det takförsedda stället vid busshållplatsen.

Mamma gjorde ett covidtest igår eftersom någon ur hemtjänstpersonalen har konstaterats smittad. Utfördes i hemmet av en distriktssköterska. Hon känner sig lite övergiven i karantänen. Telefonen kan knappast ersätta de fysiska besöken. Meddelar att testet är negativt. Lättnad. Åker dit i morgon.

Har på kort tid sett två omdebatterade serier som blivit kritiserade för att vara historieförfalskade. Dels filmen om Palmemordet och dels berättelsen om vår gamle monarks relation till källarmästaren Kurt Haijby. Blir egentligen märkliga skildringar där vissa saker är vederlagda medan andra är mer eller mindre sannolika hypoteser. Som filmer är de intressanta. Sevärda. Däremot lämnar de en liten bitter eftersmak eftersom det är omöjligt att veta vad som är sant och vad som inte är det. Tror dock att den här sortens halvt dokumentära och kontroversiella historier kommer att få sina efterföljare. Spektakulära berättelser kommer alltid att sälja om de är välgjorda och framförs av begåvade skådespelare. Tittarna, och därmed pengarna, bestämmer.

Slutligen har alla barn lyckats skaffa sig en försörjning. Även fyran som fått ett intressant arbete. Bank. Norsk. Internship på riskavdelning. Erbjuden ett fördelaktigt upplägg med en dag i veckan under första halvåret. Full tid i sommar och ett par dagar i veckan under hösten. Ska klaras av parallellt med sista årets studier.

Ingenting nytt från Migrationsverkets angående uppehållstillståndet för treans fru. Hon är fortfarande i Taiwan och har tillfälligt flyttat hem till föräldrarna i väntan på grönt ljus för att komma hit. Lider med dem. Ett äktenskap där den dagliga kontakten sker via Skype måste vara en prövning av det mer  påfrestande slaget. Byråkratins långsamma labyrinter skapar frustration och vanmakt.

Ser färdigt filmen ”Don´t look up”. Domedagsprofetia. Satir om hur det politiska spelet fungerar. Vetenskapstvivlare. Hur ytligheten råder. Bra skådespelare. Omdebatterad film. Hyllad av en del. Sådär tycker jag. Avslutar med ett avsnitt av dokumentären om Evert Taube.

3 januari

Såg första avsnittet av Stjärnorna på Slottet i går kväll. Marika Carlsson var värd. Stand-up-komikern och underhållaren. Tårdrypande historia om barndomen och uppväxten. Om rasismen hon mött. Och som förmodligen finns lite här och där även om den numera inte vågar sticka fram sitt tryne i ljuset lika ofta. Vi har tyvärr en lång väg att vandra innan alla får lika värde och behandling.

Inte en snögnutta kvar på terrassen. Smältande snörester i små klumpar ligger på båda sidor av strandpromenaden. Som om de vore åskådare uppradade längs en kortegeväg. Sjön ligger som en nyputsad spegel, återigen med en tunn yta av vatten. Emellanåt ger promenaden upphov till ett oändligt antal tankar och betraktelser som kan återges. Innebär att dagboken understundom skriver sig själv. Någon gång i nästan poetiska ordalag. Vid andra tillfällen står det helt still. Ingenting av värde rör sig i hjärnan. Finner ingenting att berätta.

Vit skåpbil i Saneringshusets carport upplyser om att ett företag som ombesörjer både el och VVS utför sitt dagsverke. Snett emot ligger en stor tomt med vildvuxna spretiga fruktträd. Det gamla huset revs för runt ett halvår sedan. En smal grusad gång leder numera ingenstans. Däremot står en trearmad fin lyktstolpe kvar bredvid infarten.

Ettan bombarderar oss med bilder från Thailand. Är som ett övertalningsförsök för att vi ska bege oss dit. Hade varit underbart att ses där, men med åren har eftertänksamheten ökat. De  snabba och spontana besluten blir alltmer sällsynta. Har tidigare gjort fantastiska långresor tillsammans. Hoppas det blir möjligt när världen blir mer normal igen.

Inte en enda and i parkdammen. Förvånande. Ligger en mindre sjö över gångvägen bredvid utegymmet. Omöjligt att ta sig fram torrskodd. Vänder och går en omväg. Upptäcker anledningen till ändernas frånvaro i dammen. Hela församlingen av kvackande flygfän är samlade på en parkeringsplats där det nyligen strötts ut mängder med bröd.

Kommer in i det lilla centrumet från baksidan. Passerar förbi längan med låssmeden, blomsteraffären, sushirestaurangen, tobaksaffären och frisören. Inser att det är nästan trettio år sedan jag var hos en frisör senast. Kapar de korta tunna hårstråna själv med en trimmer. Annorlunda frisyr idag jämfört med det böljande hårsvall man hade för ett halvsekel sedan.

Änderna i ån skränar. Tillhör inte de fågelarter som har de mest välljudande lätena. Ser vid frukosten ett tjugotal skridskoåkare färdas i grupp. Är som om de, likt Jesus, rör sig ovanpå vattenytan. Klockan är halv ett. Dags att göra lite nytta.

Rensar i förrådet. Skulle behövas en mer noggrann utvärdering om vad som ska behållas respektive slängas eller avyttras. Vissa saker får följa med till landet nästa gång. En gammal golfbag plus vagn körs över till fyran. Fyra fyllda svarta sopsäckar förpassas till återvinningscentralen. Eller ÅVC som det står på skyltarna.

Läser. Skriver. Soffkväll.

2 januari

Svea har namnsdag. Borde vara som en andra nationaldag. För Svea rike. Snöfall i natt. Ligger några centimeter kritvitt lager på terrassen och sjön. Börjar redan sjunka ihop av tövädret. Hörde från sängen att strandpromenaden plogades på morgonkvisten. Ovanligt snabbt åtgärdat. Nästan så att man tror att kommunen givit ett nyårslöfte till invånarna. Eller att några snöröjare vill passa på att tjäna lite pengar innan allt smälter bort igen.

Under träden längs stranden har snön blivit perforerad och missfärgad av droppet från grenarna. Hör ett rop från fjärde våningen. Fastighetsskötaren önskar god fortsättning. Har ryckt ut för att skotta utanför lägenheterna högre upp. Gratulerar honom till den betalda motionen. Själv stretar man på utan ersättning.

Tar stigen, som inte hålls snöfri, genom skogen och utmed ån till nästa sjö. Fotspåren berättar att det gått fyra eller fem personer före mig. Dessutom minst tre hundar, att döma av de olika storlekarna på tassarnas avtryck. Därefter ligger tomter med fantastiskt sjöläge på rad. Inledningsvis mestadels äldre hus. Bland annat ett litet gult som både är obebott och illa medfaret.

Viker av till höger och följer vägen närmast sjön. Förbi villan som liknar en fjällstuga. Tronar på toppen av ett berg. Längre bort är husen närmast sjön bebyggda av arkitektritade och imponerande enfamiljsbostäder. Som byggda av klotsar. Enkla och raka linjer. Platta. Betong och sten. Vissa konstruerade med en uteplats högst upp på taket med förunderlig utsikt.

Möter ett kärvänligt par som håller varandra i handen på hundpromenaden. De ler och hälsar. Returnerar artigheten. Går förbi ett mexitegelhus med svagt sluttande tak. Övre fasaddelen har en kil av brunlaserat trä. Med fönsterplaceringen ser det ut som ett fyrkantigt ansikte med en bakvänd gammaldags keps på huvudet. Hör kyrkklockor ringa.

Ettan skickar mängder av bilder från sin vistelse i Thailand. Frågar om vi ska komma ner. Tycks vara glest med människor. Resor bjuds ut till halva priset. Framkallar svårartad längtan efter ljus och värme. Vågar inte. Ännu. Får höra hur allt fungerat när de kommer hem. Måste nog bli en resa framöver för att slippa det gråtrista vädret som sätter ned sinnesstämningen. Får se vart det bär av.

Hör att en sydkorean har korsat gränsen och flytt till Nordkorea. Häpnadsväckande. En liten propagandaseger för Kim Jong-un. Kommer förmodligen få ett priviligierat liv i landet. Ser en dokumentär om Jönsson-ligan. Fyrtio år sedan första filmen. Har gjort ett stort avtryck. De tre huvudfigurerna har blivit som ett svenskt bröderna Marx.

Lyckades montera ihop den gamla golvlampan vi köpte på Tradera häromdagen. Förändrar vardagsrummet en hel del. Nostalgiframkallande konstruktion. Siktar på att fortsätta blanda nytt och gammalt för att få lite förändring i hemmiljön. Blir till att fortsätta leta på Bukowskis och Tradera.

1 januari

Årets första dag. Mulet. Ett lager av pudersnö har lagt sig som en tunn beläggning ovanpå marken. Skänker en aning mer ljus åt den grå dagen. Senare uppstigning med anledning av gårdagens firande. Gick förvånansvärt snabbt att få tag på taxi till hemfärden igår. Har tidigare år varit långa väntetider. Är väl en pandemieffekt. Färre människor som firade ute på restauranger och i offentliga lokaler.

Tar för ovanlighetens skull morgonpromenaden tillsammans. Hälsar god fortsättning till ett par hundägande grannar som står utanför och språkar med varandra. Väljer vägen utmed ån på andra sidan. För att få lite variation på synintrycken. Förbi en nybyggd tvåvåningsvilla. Vitmålad och pampig. Som granne har den ett gammalt spökhus som saknar både dörrar och fönster. Ger ett sorgligt intryck. Kommer med säkerhet att rivas och ge plats till något nytt och modernt.

Här och där kantas ån på den här sidan av gamla döda trädstammar med stympade grenar. Inväntar den sista nådastöten av naturen om inte kommunen hinner före och bringar dem på fall. Ett par stora tomter är inhägnade av höga, spetsiga och svartlackerade staket. Signalerar att här har ingen obehörig tillträde. Resliga tujor står som vaktposter där innanför.

Tar en stig ned mot den närliggande sjön. Meddelas via en skylt att en ideell förening förvaltar en strandtomt på tretusen kvadratmeter strax efter åns utlopp. Allmänheten äger fritt tillträde till platsen där det går att bada och njuta av sjöutsikten. Inspekterar. Fortsätter och rundar tomten där ett par hästar iklädda täcken utfodrats med någon lämplig föda. Växlande bebyggelse. De gamla husen, som ser ut att vara byggda på tjugo- och trettiotalet har blandats upp med nyligen uppförda skapelser. Allt fler nya villor ju längre vi kommer.

En lustigkurre har satt upp en gul och röd varningsskylt utanför sin tomt. ”Varning! Lösa djur, förvirrad gubbe & kärringen är inte klok hon heller. Kör sakta så hinner du se allt!”.

Ser en drygt två meter hög häck som är helt täckt av ett slags skydd av tyg- eller plastmaterial. Har sett samma sak vid andra tomtgränser tidigare. Förmodar att det är en sätt så att växterna inte ska ta skada av snö och kyla. Tillbaka hemåt utefter genomfartsvägen där kommunens högsta prioritet verkar vara att hålla cykelvägen helt snöfri. Även till nytta för oss gångtrafikanter. Möter en frenetiskt cyklande man i träningskläder. Änderna är på väg upp från ån för att leta föda någon annanstans.

Vilodag. Gör, som alltid efter högtiderna, pyttipanna på helgresterna. Julskinkan, köttbullarna och även lite lammfilé får slinka med. Gräddstuvas och smaksätts med senap. Blir så det räcker för ett helt kompani. Kväll framför teven.

31 december

”Ring, klocka, ring i bistra nyårsnatten
mot rymdens norrskenssky och markens snö;
det gamla året lägger sig att dö …
Ring själaringning öfver land och vatten!”

Nyårsklockan (Ring Out, Wild Bells) är en dikt av Alfred Tennyson från 1850. Den svenska översättningen är av Edvard Fredin och publicerade 1889, samma år som Fredin avled bara 32 år gammal. Sedan mitten av 1890-talet är det tradition att dikten reciteras offentligt vid tolvslaget på Skansen. Blir i år deklamerad av Reine Brynolfsson.

Läser att det här med nyårslöfte är relativt nytt. Svenska Akademiens ordboksredaktion har inga noteringar om ordet fram till 1947. En av de tidigast tryckta källorna är dikten ”Nyårslöfte” av Stig Dagerman, publicerad i tidningen Arbetaren på nyårsafton 1952. Traditionen kommer från USA. Sägs att åskledarens uppfinnare, vetenskapsmannen Benjamin Franklin introducerade bruket att formulera goda föresatser inför det nya året.

Tövädret håller i sig. Nästan vårlikt i luften. Även småfåglarna tycks instämma i påståendet. Kvittrar uppmuntrande. Ett några centimeter tjockt lager av vatten döljer istäcket på sjön. Sägs att det ska frysa på efter midnatt. Håller sig temperaturen på minussidan kommer det att bli ett ypperligt skridskounderlag.

Vare sig snö eller is på strandpromenaden. Inte heller på grässlänten ned mot sjön. Allt har smält. Besynnerligt hur snabbt allt förändras med temperaturväxlingarna. Städaren, som tar hand om alla hissar, korridorer och gemensamma ytor, kommer dragandes på sin vagn. Gör alltid sina uppgifter på fredagar, tydligen även en sådan här afton. De skor med spikar jag bär är överflödiga idag. Enbart minimala frusna fläckar som är lätta att undvika även på smågatorna. Byggsäckarna utanför saneringshuset är bortforslade. Den gamla mäklarskylten sedan huset var till salu står instoppad i häcken.

Möter den gråskäggige spöklike mannen med solglasögon som kommer cyklande i en nedförsbacke. Susar runt i området allt som oftast. Maniskt målmedveten. Huvudsakligen hundrastare utomhus. Änderna har sitt högst privata läger på samma ställe som vanligt. I och runt parkdammen. Två livliga barn roar sig i rutschkanan på lekplatsen under överinseende av föräldrarna. Förunderligt att en del lekar tycks kräva så hög ljudnivå. Så tidigt på morgonen. Framkallar minnen. Vid utegymmet har det bildats en mindre sjö vid gångvägen eftersom vattnet inte har någonstans att ta vägen. Upphunnen av hustrun vid det lilla centrumet. Hem. Frukost.

Iväg till stan. Nyårsfirandet sker sedvanligt tillsammans med svåger och svägerska. Findukat. Bjuds på snittar av löjromspizza. Diskuterar ditten och datten. Får oxfilé med potatiskaka och rödvinssås med fräst bacon och vitkål som tillbehör. Hustruns pepparkakscheesecake och saffranstårta med mandelbotten till dessert. Får storstryk i kortspelet. Frustrerande. Promenad till Fåfängan till tolvslaget. Spektakulär utsikt över stan. På ena sidan Södermalm och ett upplyst Globen. På den andra hela city samt Gröna Lund och Skansen. Fyrverkerier som lyser upp i vintermörkret. Hem.

Ser snöflingor sakta dala mot marken. Gott Nytt År.

30 december

Regn. Värsta tänkbara vandringsväder. Det är vid sådana stunder fullt normala människor, som inte är hundägare, bör ställa in morgonpromenaden. Hör på nyheterna att det genomförts demonstrationer i Taiwan till förmån för de fängslade journalisterna i Hongkong. Kan förstå deras farhågor.

Trotsar de yttre förutsättningarna och ger mig motvilligt ut. Ny klädsel igen. Jacka som står emot vätan. Beredd på det värsta. Fördelen med att ha låga förväntningar är att det är större chans att de överträffas. Så också idag. Det kunde vara värre. Mycket värre. Även om det mesta har smält på strandpromenaden är det halare än någonsin på småvägarna.

Talar med en kvinna i området som låter sin hund få den nödvändiga morgonturen. Håller stundtals på att tappa fotfästet. Gjort fel val av skor den här morgonen. Varnar för väglaget. Replikerar att spikskorna är på. Ger bra grepp om man undviker de ytor som påminner om nyspolade skridskoisar.

Ettan har bokat resa till Thailand tillsammans med barnen. Har varit en hel del dokument att fylla i och covidtester som ska redovisas. Fått grönt ljus. Åker på nyårsafton. Tydligen ska även prover tas vid ankomsten. Själva avvaktar vi. Eventuellt vågar vi oss iväg i slutet av januari eller i februari.

Arbetas i Saneringshuset. Fullt upplyst där inne. Ser väggar som är rivna  och elledningar hänga ned från taket. Återstår mer jobb innan det är dags för nya ytskikt och inredning. Äldre människor tar sig försiktigt ned för vår branta backe. Förenat med livsfara trots att det är sandat. Ser skridskoåkare på isen. Korsar vattenpölar. Avundas dem inte.

Mamma berättade igår att hemtjänsten har ringt. Någon ur personalen, som besökt henne, har konstaterats smittad med covid. Har planerat att hälsa på idag. Pratar med systern. Ordnat så att det blir virustest på måndag. Mamma har dock inga symptom. Ställer in besöket. Finns inget akut som behöver inhandlas. Får räcka med att tala per telefon de närmaste dagarna.

Filmen ”The Father” recenseras i teve. Ska enligt utsagan vara det senaste året bästa film. Handlar om en man som på äldre dagar drabbas av demens. Anthony Hopkins i huvudrollen. En garanti för att det är en bra film. Bör ses. Förr eller senare. Får meddelande om att den golvlampa vi köp på Tradera är klar för hämtning.

Program om Tio-i-topp på teve. Oj, vilken nostalgitripp. Minns lördagarna klockan tre när man satt klistrad vid radion. Under en period med bandspelare i högsta hugg för att kunna spela in favoritlåtarna. Många så kallade örhängen passerar revy under programmet. Var lite av en popnörd under andra hälften av sextiotalet.

Bjuder på matbordsstolar på Bukowski utan att lyckas ropa hem dem. Går nya tåg. Soffan. Börjar se en ny film. ”Don´t look up”. Trots bra skådespelare känns den medioker.

29 december

Blev en sen kväll igår. Var ett gigantiskt berg av disk att ta hand om. Föredrar att ensam ta hand om göromålen när de andra sover. Väntade på att den första omgången i diskmaskinen skulle bli klar för att kunna fylla den ytterligare en gång. Återstod ett dussin glas som inte fick plats i maskinen. Blev fruns uppgift att ta hand om på morgonen. Passade på att lägga den sista handen vid dagboken. I säng någon gång efter midnatt.

Sovmorgon. Anser mig ha rätten att ligga kvar lite längre efter nattens insats. Blidväder. Porlar i en brunn utanför. Slaskigt, disigt och grått. Med andra ord är det en dyster färgskala som regerar. Dämpar redan nedtonade kulörer i omgivningen. Återigen halkvarning på sina ställen. Går förbi villan som har taket täckt av solpaneler. Undrar hur mycket energi de alstrar under sådana här omständigheter? När dygnets ljusa timmar är begränsade samt solcellerna delvis är täckta med snö.

Två yngre kvinnor promenerar sida vid sida. Talar oavbrutet med varandra. Vissa människor tycks ha hur mycket som helst att prata om. Även om de umgås ofta och redan borde ha avhandlat det mesta. Är en social gåva att hysa en outsinlig källa av samtalsämnen. Kan det ha med åldern att göra? De flesta äldre man möter vandrar tillsammans under tystnad. Umgås man dygnet runt är behovet av att ständigt utbyta tankar inte lika trängande.

Kvinna står i morgonrock utanför sitt hus och röker en cigarett. Uppenbarligen förpassad utomhus för att suga i sig ransonen av gifter. Är idag svårt att förstå allt rökande inomhus förr i tiden. Faller lite lätt snö som snabbt smälter när den når marken. Kan föreställa mig att skridskoåkarna känner en viss besvikelse över väderutvecklingen. Kan inte vara samma upplevelse att skrinna omkring i slask och väta. Överhuvudtaget inbjuder inte väderleken till utomhusvistelse.

Har fått sms om att ljusstaken vi köpt på Tradera har anlänt. Spännande och lite nervöst att se om den motsvarar förväntningarna. Väl inpackad och välhållen. Lite mindre än vi trodde vilket bara är positivt. Var oroliga för att den skulle ta för stor plats. Ljusen passar dock inte. Får droppa stearin i ljushållarna för att de ska kunna stå stadigt. Nöjda.

Läser att flera har blivit gripna i en räd mot en pro-demokratisk nättidning i Hongkong. Tumskruvarna dras åt allt mer. Chefer har blivit frihetsberövade. Tidningen anklagas för att ingå i en konspiration för att sprida omstörtande innehåll. Allt sker med stöd av Hongkongs nya säkerhetslagar som Kina har infört. Det är en hel del i världen som utvecklas i fel riktning.

Gör en sås på överbliven lax. De flesta rester kan bli smakrika pastasåser med rätt kryddor, tillbehör och lite kärlek. Försöker hålla mig till grundregeln att allt ska ätas upp på det ena eller andra sättet. Sista avsnittet i serien av den gamle kungens förehavanden med den kontroversielle källarmästaren. Tragiskt.

28 december

Jaha, så var det plusgrader igen. Det är ingen ordning på vintern. Å andra sidan var det länge sedan det var det. Får återigen anpassa klädseln efter termometern.

Blåser. Korsar den vanligtvis hårt trafikerade vägen där bara enstaka bilar färdas. Kort vandring. Gästerna anländer vid femsnåret. En hel del ska göras dessförinnan. Blir fjorton inalles, inklusive barnbarnen. På gränsen till vad vår lägenhet mäktar med.

Blir en kort runda. I närområdet finns inga vandringsstråk som möjliggör nya upptäckter. Tvärsigenom det stora radhusområdet som består av en mängd liknande längor. Är som tre olika etapper. Närmast ån finns enbart enplansbostäder. I sluttningen ovanför huserar suterängsbyggnader. Högst upp på höjden är det uteslutande tvåplanshus. Möter en enda människa i området. Sköterska som gjort ett besök hos någon behövande.

Lekplatsen ligger övergiven. Kvarglömd leksakslastbil i plast står ensam på fotbollsplanen bredvid. Hejar på en yngre herre i knallgul jacka som rastar en boxer. Vissa människor man möter hälsar på i stort sett alla medan andra inte noterar att man existerar.

Utsätts emellanåt av kraftiga vindbyar. Tillbaka utmed ån där den nedersta delen av radhusområdet kantar gångvägen. Två herrar vandrar på ett tak som förenar flera av bostäderna. Gissar att taket, skorstenar eller ventilation ska åtgärdas. Tillbaka över huvudvägen som nu blivit mer trafikerad. Blickar ut över sjön. Ett eldorado för skridskoåkare. Vidsträckta vidder som inbjuder till promenad. En annan dag.

Ser ett torrt och fruset löv som blåser ner från taket. Snurrar långsamt och lägger sig tillrätta på trappavsatsen som under sommartid är fylld med blomkrukor. Nu står fågelbordet där ensamt på översta steget. Löv fladdrar på de pyttesmå pilbuskarna som inte verkar ha någon brådska att växa upp.

Frukost. Dukas redan nu till middagen. Ligger först bland göromålen enligt hustruns önskemål. Marinerar lammfilé som blir dagens huvudrätt. Iväg för att införskaffa de sista ingredienserna. Får köa i blåsten utanför alkoholleverantören. Återigen regler för hur många som får vistas i butiken samtidigt. Handlar. Bland annat glasspinnar. Traditionsenlig efterrätt för barnbarnen. Tar ut julklappspengar som ska delas ut till desamma. Har sedan några år nyttjat far- och morföräldrars rätt att ge ekonomiska bidrag i ställer för att stressade jäkta runt och inhandla önskade klappar.

Fullt bestyr med förberedelser. På min lott handlar det om att göra rårakor som ska serveras med löjrom, tärna och steka rotfrukter som ska ackompanjera huvudrätten samt bräsera lammfilén för att därefter låta den uppnå en innertemperatur av femtiofem grader. Får vila i folie.

Ettan med familj förvarnar om att de anländer före utsatt tid. Tvåan med två av barnbarnen och äldsta barnens moster anländer därefter. Sist kommer fyran med sambo. Samkväm. Inväntar inneboende trean som kommer från arbetet. Rårakor med löjrom och tillbehör. Lammfilé med potatisgratäng och rotfrukter. Saffranscheesecaketårta. Julklappsutdelning. Alla fick något. Värmer i hjärtat att få umgås.