18 november

Två grader. Ljuset låter vänta på sig. Som alltid den här bedrövligt mörka, kalla och fuktiga perioden. Nattfrosten har börjat ge med sig. Nöjer mig med den kortare promenaden till brevlådan medan hustrun går vidare till sjuttiosexan. Ängen ligger övergiven. Små vattendroppar hänger på elstängslet som omger betesmarkerna. Korna befinner sig inomhus hos bonden. Bara de fastboende är här. Och vi. 

Efter en vecka hemma är det dags för en på landet. Omväxling förnöjer, som de säger. Miljöombytet är en tröst i bedrövelsen i väntan på utlandssemester. Dröjer ända tills januari i år. Annars har vi försökt fly Sverige den här årstiden. Inser varför.

Har fått hälsporre. Enligt vår gemensamma diagnos. När vi slagit våra kloka huvuden ihop pekar vi ut mina nya skor som orsaken. Bestämmer att de ska ersättas av andra ett tag. Samt att promenaderna får bli kortare. Enligt expertisen på nätet är cykling det vettigaste alternativet som står till buds. 

Nåväl. Är ju inte elitidrott som kroppen ska förberedas på. Handlar mer om att den inte ska rosta ihop så att delar av den börjar kärva för mycket.

Har ett stort antal kartonger med gamla papper och fotografier från föräldrarna här uppe. Är lätt att förlora sig bland dem. Inser att det finns en saknad som även inbegriper människor man aldrig mött. Mina farföräldrar gick bort unga. Tuberkulos respektive polio.

Farfar var finsnickare. Det hette så. Firma på Luntmakargatan. Har ett schackbord som han tillverkat och som har sett bättre dagar. Funderar på om jag klarar av att varsamt renovera det på egen hand eller om en expert ska anlitas. Tål att tänkas på.

Inte ens mamma hann träffa dem. Finns dokument och telegram från deras bröllopsmiddag på hotell Reisen. 1925. Snart hundra år sedan. 

Om ytterligare ett sekel kanske det finns botemedel även för dagens dödliga sjukdomar. Cancer är det stora spöket. Läser om Börje Salming, född samma år som jag själv. ALS måste vara bland det jävligaste man kan drabbas av. Måtte forskningen kunna utplåna detta fasansfulla lidande.

Syster och svåger kommer upp i morgon. Vår tur att bjuda på middag. Nästa vecka blir det finmiddag på restaurang med hotellövernattning i närbelägen stad. Min och svågerns födelsedagar ska uppmärksammas. Fyller dagarna efter varandra. Presenter undanbedes, som det brukar stå i annonserna här i lokaltidningen.

Dags att gå ut och göra lite nytta. Motorsågen ska få göra rätt för sig. Finns fallna träd som ska kapas upp och forslas bort för att förmultna på lämpligt ställe. Duger inte till ved. Blir långkalsonger idag.

1 november

Årets i särklass tråkigaste period har inletts. Förr var det en viss tröst att födelsedagen inträffar i slutet av månaden. Då längtade man efter att bli ett år äldre. Så är inte längre fallet. Nu önskar man att tiden ska så stilla.

Svårigheterna att somna gör att morgonen blir trögstartad. Några sothöns rör sig sakta i cirklar på sjön utanför. Ansamlingar av blöta löv ligger som fastklistrade på terrassen. Den lilla grillen står kvar på utebordet. Alldeles lagom stor för de hamburgare som tillagades i går kväll. Alltid med en skiva cheddar ovanpå. Avnjöts tillsammans med knaperstekt bacon, klyftpotatis och chilimayo. Bland annat.

Trean har stängt dörren till arbetsrummet som han har ockuperat sedan i somras i väntan på egen lägenhet. Distansarbetet påbörjades tidigt idag. Allt fler jobb kan skötas hemifrån. I hans fall räcker det med en eller ett par dagar i veckan på kontoret. De flesta möten sker digitalt. Han har fått flera glädjande besked i veckan. Först blev det klart med lägenhet från årsskiftet. Därefter fick hustrun sitt uppehållstillstånd efter drygt ett års väntetid. Återförenas om några månader eftersom hon har ett projekt i Japan som börjar inom någon vecka.

Läser om Elon Musk. Hat och hot har ökat på Twitter den senaste veckan sedan han tog över företaget och sparkade ledningen. Har tydligen åsikten att ordet ska vara fritt vilket riskerar att öppna för falska nyheter och konspirationsteorier. Den tidigare så hyllade och geniförklarade entreprenören har även lagt sig i världspolitiken på ett flagrant sätt med märkliga förslag på hur förhållandet mellan Ryssland och Ukraina ska lösas.

Tycker vi har fått nog av rika affärsmän som tack vare sina framgångar och sin rikedom tror att de sitter med svaret på alla världens problem. Finns risk för att Musk förvandlas till en ny Trump om några år. Gud bevare oss väl för dessa uppblåsta individer. Makt har i alla tider stigit människor åt huvudet.

En liten tröst i allt elände är att Bolsonaro i Brasilien med knapp marginal förlorade valet. Får innerligt hoppas att han erkänner sig besegrad annars kommer det att uppstå tumult i landet. Kanske blir så ändå. De auktoritära ledarna är oberäkneliga.

Promenaden inleds med att jag blir utskälld av en miniatyrhund som rastas av en granne. Det är inte lätt att vara liten. Vare sig för hundar eller människor. Vid den lilla skolan står en rad förstaårselever och väntar på sin fritidspersonal. Vankas förmodligen utflykt eftersom det är skollov hela veckan. De tävlar om vem som kan skrika högst. Gälla pipiga röster försöker överträffa varandra.

Tar långa varvet idag. Försöker hålla uppe tempot så gott det går. Har gjort så den senaste veckan för att råda bot på den viktökning som jag dragit på mig efter ett besök hos storkusin ovanför Sundsvall. Ett par dagar med överflöd av mat och dryck sätter sina spår.

Framme vid utegymmet. Kör ett varv av mitt program vid fem olika stationer i ensamhet. Dyker upp en yngre muskulös man som anser att de vätsketyngda stockarna inte är tillräckliga. Lägger upp ytterligare en tung trädstam ovanpå för att köra bänkpress. Blir ytterligare ett varv innan jag beger mig vidare.

Kolonilotterna ligger öde. Säsongen är över. Den odlingsbara marken ligger på de flesta ytor uppgrävd. Redo för vintern. Några astrar (gissar jag) står blommande och stolta som ett färgkomplement till höstens gulröda nyanser. Strax bredvid har några flera meter höga solrosor som tidigare stått upprätta börjat vika ner sig.

Hemma. Stretchning och några kompletterande magövningar. Dusch. Frukost. Nu kan resten av dagen börja.

Svenska särarter

En analys av mänskliga arketyper i Carl Gustav Jungs anda.

Under arbetstid ägnar sig Bengt-Arne åt att studera människor från sin plats bakom bardisken på den bedagade restaurangen Gyllene Ugglan. Ett närmst sjukligt intresse där han, enligt egen utsago, träffsäkert bedömer besökarnas personlighet och särskiljande egenskaper.

Hans iakttagelser noteras i ett litet svart häfte för senare analys och inplacering i olika kategorier. Den lilla skriften är döpt till ”Svenska särarter”.

Hurtbullen

Denna människotyp börjar bli ett allt vanligare inslag i samhället. Ett resultat av den hälsohysteri som eskalerat under de senaste decennierna. Något som eldats på av massmedier med allehanda sensationella artiklar om motion och kost. Varningarna för felaktigt leverne förmedlas via braskande löpsedlar och rubriker. De vänliga råden är otaliga och även en person med goda förståndsgåvor har svårt att navigera i denna kvasivetenskapliga labyrint. För många, som blint litar på alla dessa skriverier, har det tagit orimliga proportioner där viktiga saker läggs åt sidan för att ägna allt större del av den tillgängliga tiden åt sin egen kropp.

En annan effekt är att svindyr träningsutrustning säljs som aldrig förr. Det duger inte längre med ett par vanliga gymnastikskor på fötterna utan det ska vara noggrant utformade skodon som kräver att fotvalvens konstruktion och individens löpsteg ska bedömas av experter. Speciellt utformade sulor tillverkas för att minska belastningen på vrister, knä och rygg. Helst ska man ha flera par beroende på underlag och årstid. För många blir det utrustning som tillfälligt dövar det dåliga samvetet och knappt använda förpassas de efter några gånger längst in i garderoben. Med andra ord försvinner tusentals kronor som skulle kunna nyttjas till väsentligare saker.

Lika illa är det ställt med alla kostråd som ofta varierar över tid. Det propageras för tusentals olika dieter av både sakkunniga och charlataner. För en vanlig enkel människa är det svårt att hänga med i svängarna och veta vad som är rätt respektive fel. Svaret blir olika beroende på vem man frågar. Vår gamla husmanskost har för en del blivit ett skällsord och utmålad som en viktbov.

Kalorijagandet är ett centralt begrepp hos Hurtbullen. Det ska ätas nyttigt, sällan och lite. Målet för många är uppenbarligen att förbruka fler kalorier än vad som intas via måltiderna. Något som rent matematiskt innebär att vikten sjunker för varje år. Det som var en ideal vikt igår duger inte i morgon. Då är det nya mål som ska uppnås. En markant skillnad för oss vanliga dödliga som är fullt nöjda med en begränsad och årlig viktuppgång.

Hurtbullen har även blivit den nya trafikfaran. Risken är stor att bli rammad av hänsynslösa cyklister som susar fram i farter som kan orsaka allvarliga skador och invaliditet.

Oftast är de iförda lämplig och kostsam kroppsnära klädsel, för ändamålet tillverkade skor och speciellt utformade hjälmar för att själva inte råka ut för skada när de kolliderar med intet ont anande pensionärer som flanerar på den gemensamma gång- och cykelbanan. Ett annat relativt nytt inslag är män och kvinnor som joggar med barnvagnar. De små telningarna får snabbt lära sig att det ska gå undan här i livet. Ingen rast och ingen ro.

Denna livsföring där det huvudsakliga målet är att man ska vara snygg, smal och framgångsrik gör att stress och utmattning numera kan inräknas i de nya folksjukdomarna. Tiden räcker helt enkelt inte till för allting. För oss som på avstånd betraktar denna kroppshets ter sig beteendet märkligt, för att inte säga befängt. Lagom är bäst.

9 oktober

Tycker det ser grådisigt ut på himlen ända tills jag inser att solen inte riktigt hunnit stiga upp. Den tycks ha samma sena vanor som undertecknad. Är ett decimerat sällskap som intagit Algarvekusten efter bortfall av flera olika anledningar. Står golf på schemat. Dagligen. Naturligtvis. Dags för den årliga tävling som pågått i ett fyrtiotal år.

Inleder med en promenad medan resten av sällskapet invaderar frukostmatsalen. Vissa har troligen stått och stampat otåligt innan dörrarna öppnades. En lång och fantastisk gångväg kantar hela kustlinjen. Solstolarna står tomma. Åtminstone vid den här tiden. Beblandar mig med ett fåtal andra motionärer som också tycks uppskatta att röra på benen i gryningen. Får bli en kortare version av den nödvändiga vakna-till-aktiviteten. Anländer till frukostbordet när de andra är på väg därifrån.

Golf är ett svårbemästrat drama som måste ha uppfunnits av en illvillig sadist. Miljön är förförisk och bjuder på fantastiska naturscenerier. Gräset är grönare än grönt och ser ut att vara finputsat med nagelsax. Mitt i allt detta underbara har bankonstruktören uppfunnit olika obehagliga överraskningar och hinder som är avsedda att pröva tålamodet och se till att inga träd växer upp till himlen. Djupa kratrar med sand straffar obönhörligt den spelare vars slag inte behagar bege sig åt det avsedda hållet. Något som sker oftare än ofta.

Ett annat djävulskt uttänkt inslag är inblandningen av ett annat frånstötande element. Vatten. Denna livsviktiga ingrediens används i det här sammanhanget enbart för att skapa frustration för de intet ont anande utövarna. Placerade på de mest olämpliga ställen. På den här platsen finns dessutom pinjeträd med tättväxande grenar som har den speciella egenskapen att de slukar bollar. Äter upp dem. Eller gömmer dem i grenverket. De bara försvinner utan att kunna återfinnas. Varför envisas man med att utsätta sig för denna plåga?

Orsaken är antagligen att man då och då lyckas överträffa sig själv. Ibland kan man till och med slå flera bra slag i rad även om det tillhör sällsyntheterna. Något som framkallar lyckokänslor och lurar en att tro att man är bättre än vad som är fallet. De små euforiska tillfällena gör att man har fördragsamhet med alla de misstag som sker däremellan.

Men den huvudsakliga anledningen till att man envisas med att fortsätta med denna självtortyr är sällskapet. Alla skämt och skratt efter en avslutad runda. Att samlas till lunch eller middag och minnas tider som flytt. I den mån någon minns något över huvud taget.

Vad vore livet utan vänner?

26 september

Stretar fram i höstrusket under morgonpromenaden utan att registrera omgivningen. Sinnesstämningen är som vädret. Vandrar i lätt duggregn. Mekaniskt. Ett steg i taget. Huvudet är fullt av funderingar över livet. Har på kort tid nåtts av två dödsbesked.

Varit några synnerligen dystra dygn efter att först ha nåtts av beskedet att en vän plötsligt gått bort. Utomlands. Ett par dagar före sin sjuttioårsdag. Helt oväntat. Ofattbart och ogripbart. Väcker tankar om alltings förgänglighet och den sköra tråd som tillvaron är upphängd på.

Världen har förlorat en sällsynt omtänksam person. En kamrat som varit den största upptågsmakaren i vänkretsen och bidragit till ett oändligt antal glädjestunder under flera decennier. Minns alla hejdlösa skratt och den nöjda glimten i hans ögon efter oräkneliga lyckosamma hyss. Det tomrum han lämnar efter sig är omöjligt att fylla. Vi är många som kommer att sakna alla dessa obeskrivliga överraskningar och påhitt.

Tänker på de allra närmaste vars liv på ett ögonblick slagits i spillror. Den chock och den förtvivlade ensamhet som uppstår. Från den ena sekunden till den andra. Den bottenlösa sorgen där det inte går att se något ljus i tunneln. Inga halmstrån att gripa tag i. En situation där hopplösheten gör det svårt att se meningen med livet.

Fick nyligen även meddelande om att en av mina kusiners man har lämnat oss. Innan han fyllt sextio. Vissa sjukdomar drabbar skoningslöst utan urskiljning. Hur framgångsrik läkarvetenskapen än är så återstår det mycket forskning innan vi kan utrota dem och allt det lidande som följer i dess spår. Livet är sällan rättvist.

Om några veckor är det dessutom dags att förpassa mammas urna till graven där pappa vilar sedan några år. Blir ytterligare ett avsked i sällskap av de allra närmaste. Har varit några känslosamma månader där vi tagit hand om och delat upp hennes ägodelar. Återstår ett stort antal kartonger som forslats till landet och ska gås igenom. Blir en gemensam sysselsättning i höst och vinter.

Vid sådana här sorgliga perioder är vänner och släkt den stora trösten. De man kan luta sig mot i svåra stunder. När man samlas blir smärtan lättare att uthärda. Gemenskapen bär oss vidare. Gör att vi så småningom återfår balansen. Förhoppningsvis.

Nu är det kväll. Mörkret lägger sig och suddar ut alla konturer. Sjön syns inte längre. Det är kolsvart med undantag för ljuset från den ensamma lyktstolpen som står utanför. Hösten går i sorgens tecken.

16 september

Himlen öppnar sig med jämna mellanrum samtidigt som kalla vindar drar in från norr. Ruggigt. Vattentunnorna svämmar över. Skillnaden mot de behagliga veckorna vid Joniska havet med temperaturer runt trettio grader är gigantisk. Från det dagliga släntrandet i badbyxor eller kortbyxor med sandaler på fötterna till snabba förflyttningar utomhus iklädd regnkläder och stövlar.

Korfu var en angenäm upplevelse efter inledande problem. Något som gjorde att vi fick byta vårt lyhörda och olyckligt placerade rum mot ett annat där trafik och andra ljud inte var lika störande. Det sägs att den här ön skiljer sig en hel del från resten av Grekland. Det finns fler influenser från Italien både när det gäller mat och arkitektur. Det blåvita inslagen är inte lika omfattande. Menyerna på de olika restaurangerna var relativt likartade med pasta, pizza, grillad färsk fisk och ett antal nationella rätter. Dessutom överraskande gott lokalt vin. Ett fåtal smaksensationer men å andra sidan inte heller några katastrofer.

Efter några dagar hemma med röstning och lite socialt umgänge har vi dragit oss tillbaka till lugnet på landet. Mellan skurarna har det blivit lite möbelrenovering och rabattrensning.

Valet förtjänar några extra kommentarer. Bekymrad över det nya politiska landskapet. Nu väntar en ny bräcklig och osäker regering. Tidigare var Socialdemokraterna tvingade att hantera motstridiga viljor mellan Vänstern, Miljöpartiet och Centern. Nu ska Moderaterna försöka finna en väg som Liberalerna och Sverigedemokraterna kan enas om. Knepigt. Regeringar med svagt underlag verkar vara det nya normala. Allt ska förhandlas och jämkas. Är inte säker på att det här blir vare sig bättre eller sämre än det föregående. Upplagt för att det ska uppstå nya politiska vildar.

Obligatoriskt bastubad. Njutbart, framför allt under de kalla årstiderna. Öser en skopa vatten över lavastenarna så att det fräser till. Därefter blir det total tystnad förutom ett knäppande från aggregatet och ljudet från min egen andhämtning. Är ingen vän av långa perioder inne i hettan. Runt fem minuter är fullt tillräckligt för min del. Känner mig obeskrivligt ren på ett helt annat sätt än när man nöjer sig med en dusch.

Solen behagar titta fram vid middagstid. En kort stund. Därefter vräker det återigen ner ovanifrån. Synen är vacker, men lite sorglig. Det är som om naturen håller på att dö en smula.

Fajitas med kyckling. Guacamole. Tomatsallad med koriander. Hustrun vill titta ikapp på Idol. Får bli så.

Resekverulanten

Efter en inledande fantastisk vecka på Saranda i Albanien är det dags för den andra halvan av resan som ska tillbringas på Korfu. Har varit en fin vecka i nyrenoverat hotellrum med en magisk vy över havet och den grekiska ön på andra sidan. Nyfiken på fortsättningen.

Båttur på cirka fyrtio minuter och därefter taxi under lika lång tid. Mannen bakom ratten tror att han är Emerson Fittipaldi. Undrar hur många taxiförare som egentligen skulle vilja tävla i rally eller Formel 1? Omkörningar gör att man regelbundet tvingas att blunda och hålla ett fast tag i bakdörren.

Anländer. Blickar ut över Joniska havet och Greklands fastland på andra sidan. Bedårande. En smal träbelagd gångväg går utmed kusten och skiljer det lilla familjeägda hotellet från den smala stranden. Sitter man i baren och sträcker ut foten kan man nästan doppa tårna i vattnet. Gudomlig utsikt från frukostrestaurangen när solen stiger upp bortom de grekiska bergen på andra sidan. Allt är bättre än förväntat ända tills vi blir visade till vårt rum som ligger på baksidan av en angränsande byggnad.

Trångt, slitet och lyhört. På nedre botten. Raka motsatsen till det tidigare hotellrummet. Nåväl. Allt kan inte vara guld och gröna skogar. Efter en sömnlös natt på en stenhård säng med störande oljud från varvande motorcyklar, bussar och sopbilar som passerar fem meter från rummet är det dags för frukost. Kravlar mig upp med ryggproblem på grund av den spikmatteliknande sängbotten. Att åldras är inte alltid en dans på rosor.

Tillbaka till sängen för en välbehövlig tupplur. Då drar ett poolgympapass i gång på hotellet bredvid. Tempofylld musik på högsta volym samtidig som instruktören högljutt manar på deltagarna med hjälp av mikrofon och högtalare. Ger upp. Går till stranden för att vila i solstolen.

Lyckas under dagen få två mjuka madrasser så att vi åtminstone har löst ett av problemen till kommande natt. Ser fram emot att lägga mig tidigare och förhoppningsvis få lite bättre sömn.

Går till sängs utmattad vid kvart över tio bara för att konstatera att ett liveband spelar i en närbelägen bar. Låter som om de har sitt uppträdande mitt i vårt sovrum. Ska dock erkännas att det både är bra låtar och duktiga musiker. Skulle ha uppskattats under andra omständigheter. Borde dock inte pågå så länge till. Musiken överröstar dessutom allt oljud från trafiken.

Strax före elva annonseras det i högtalarna att det är sista låten. Sedan kommer ytterligare en. Så fortsätter det. Fem i halv tolv ger jag upp trots att jag, i vanliga fall, anser mig ha en ängels tålamod. Drar på mig shortsen och vandrar till receptionen och beskriver situationen samtidigt som jag hör att musiken tystnar.

Noterar ägarens bekymrade min. Känner ett visst medlidande med honom. Han kan ju inte låta de sämsta rummen stå tomma. Skulle inte vara bra för affärerna. Borde i stället reserveras för ungdomar till lägre priser. Visar sig dock, efter en del dividerande, att det finns en lösning. Får byta till en tvårumslägenhet mitt i natten. Blir lovad att få de mjuka madrasserna dagen därpå.

Fortsättning följer. Kanske. Känner mig som en kverulerande aktör i Lottoreklamen.

29 augusti

Det är en smått förtrollande upplevelse att ta sin morgonpromenad när solen nyss stigit upp bortanför bergskammen i öster. Allting vaknar till liv. Tittar från balkongen ut över den nordliga delen av Korfu vars konturer avtecknar sig i en gråskala i soldiset. På gränsen mellan det Adriatiska och Joniska havet. Ovanligt pigg och utvilad. En särdeles behaglig känsla när man förlänger sommaren med ett par avkopplande veckor söderut.

Var lite mer omständligt att ta sig hit än jag minns från föregående resa för tre år sedan. Ett fasligt släpande på resväskor. Från hemmet till taxin. Från taxin till terminal fem på Arlanda. Från flygplatsen i Korfu till bussen. Från bussen till en båt. Från båten till en ny buss. Och därefter in på hotellet. Var uppstigning klockan två på natten efter förvarning från resebyrån om att man bör vara på Arlanda tre timmar innan avgång. Gigantiska köer till incheckningen. Efterdyningarna av personalneddragningarna efter covid tycks ta sin tid att komma till rätta med.

Tar Rruga Mitat Hoxha från hotellet, en gata som leder till ortens mer centrala delar. Passerar Black Marlin, med skylten av en stiliserad svärdfisk, där resans första middag intogs härom kvällen. Nyöppnad italienskinspirerad restaurang som inte existerade när vi var här förra gången. Blev ravioli respektive risotto med stora räkor, smaksatta med peppar och tryffel. En liter av husets vin (italienskt) kostade åttio svenska kronor. Notan för två personer inklusive kaffe och avec landade på trehundringen. Gott kan emellanåt också vara billigt.

Några herrelösa hundar strosar omkring på gatan. Letar efter något ätbart i anslutning till restauranger eller sopor. Är ett av de mindre positiva inslagen här nere. Jagas regelbundet iväg av affärsinnehavare och personal.

Den manliga delen av den bofasta befolkningen har samlats i grupper på små barer och caféer för diskussioner om allt och ingenting. Kaffe och vatten. Här och där även med ett litet glas raki, den lokala varianten av grappa. Rökpelare från cigaretter stiger och löses upp i intet.

Kommersen tar fart så snart ljuset har ersatt nattens kolsvarta mörker. Morgoninköpen görs i frukt- och grönsaksstånd. Doften av nybakat bröd letar sig ut från små butiker. En äldre kvinna har hängt ut begagnade kläder till försäljning på ett räcke utanför bostaden. Använder trottoaren för att exponera sitt sortiment. Hennes man sitter bredvid vid ett litet bord med en tidning uppslagen samtidigt som han tillfredsställer sitt nikotinbehov.

Vid stranden, som är täckt av små stenar, någon centimeter i diameter, har äldre lokala kvinnor samlats i grupper. Njuter av väder och sällskap innan solen har stigit högt med obehagligt höga temperaturer som följd. Ömfotade använder tunna badskor medan de som efter år av traskande vid vattnet har utvecklat mer läderliknande fotsulor och kan röra sig obehindrat.

Några statyer av prominenta personer kantar strandpromenaden. Bland annat Nicolae Iorga som grundade ett arkeologiskt institut här i Saranda. Finns en del intressanta utgrävningar mitt i staden. Var Rumäniens premiärminister under ett par år i början på 1930-talet och mördades av fascister 1940. Han sägs ha bidragit till bildandet av den moderna republiken Albanien inför självständigheten som deklarerades 1912 när det Osmanska riket började kollapsa.

Vänder om. Frukostserveringen stänger halv tio.

21 augusti

Efter en alldeles för lång period av torka öppnade sig himlen igår. Tomma tunnor blev snabbt fyllda och svämmade över. Under hela sommaren har de gröna grässtråna lyst med sin frånvaro. Har blivit en tråkig ljusbrun yta på gårdsplanen men har åtminstone den positiva effekten att gräset sällan behövt klippas.

Den vanliga morgonpromenaden till brevlådan är avverkad. Likaså de begränsade styrke- och stretchningsövningarna och därpå följande frukostintag. Svalt i luften och lugnet härskar. Annorlunda igår då vägföreningen samlades på vår veranda för årsmöte samtidigt som regnet stod som spön i backen och en motbjudande sydostvind svepte in. Under natten har dessutom ett av äppelträden fallit offer för vädrets makter.

Elva av arton fastigheter och uppemot tjugo personer var närvarande och avhandlade allt som har med väghållningen att göra. Samt alla juridiska spetsfundigheter som uppstår i avsaknad av godkända stadgar och frånvarande revisorer. Ser det mer som en social tillställning där grannarna i området träffas och diskuterar annat som rör våra gemensamma intressen härute. Är ett par helt nya fastighetsägare samt några som tagit över sommarställen från sina föräldrar. Flera nya ansikten och namn att lägga på minnet.

Håller på att tömma huset efter mammas bortgång. Travar med kartonger har tagits upp hit för att gås igenom och fördelas. Tar sin lilla tid när beslut ska fattas om vilka papper som ska behållas och fördela ägodelar efter bästa förstånd. Det är lätt att förlora sig i gamla fotografier och dokument, bland annat från en svunnen tid. Långt innan man var född.

Eftersom vi tog en paus med allt bestyr efter begravningen börjar det bli bråttom för att huset ska kunna läggas ut till försäljning. Kanske inte världens bästa timing med stigande räntor och allmän försiktighet bland köpare. Fint hus med fantastiskt bra läge men med en hel del renoveringsbehov. Idealiskt boende för en barnfamilj. Får hoppas att intresset för bostaden är större än farhågorna om framtiden.

Om en vecka blir det semester på riktigt. Bär söderut. Eller närmare bestämt sydost. En vecka i Albanien och en vecka på en närbelägen grekisk ö. Även om ledigheten numera är konstant får den en annan dimension när matlagning, städning, målning och möbelrenovering försvinner från den dagliga att-göra-listan.

Hade treans svärföräldrar från Taiwan på besök för en vecka sedan. Första gången vi träffades. Lunch hemma hos oss i stan. Ödmjuka och trevliga personer. Blev överösta av presenter enligt deras tradition. Samtal kors och tvärs på kinesiska, japanska, engelska och svenska för att alla skulle kunna hänga med. Fiskgryta som blev uppskattad. För övrigt ansåg de att den svenska maten på restauranger var för salt. Uppenbarligen har vi olika sätt att smaksätta våra rätter i de båda länderna.

Nu är det dags att avbryta skrivandet på verandan och börja gå igenom kartonger från dödsboet och dela upp saker med systern.

När minnet sviktar

Det sägs att det är naturligt att glömskan och tankspriddheten ökar med åren. Man minns inte var man lagt nycklarna eller mobiltelefonen. Allehanda små detaljer går upp i rök i hjärnans korridorer och vindlingar. En del kan återkomma efter en tid medan andra försvinner för alltid. Eller ligger de och lurar och framträder när man trycker på rätt knappar? Med tiden är det förmodligen så att synapserna som binder ihop nervcellerna i hjärnan förlorar en del av sin spänst likt andra kroppsdelar. Eller att cellerna dör.

Vissa påstår att man kommer ihåg det som är viktigt och glömmer oväsentligheter. Av egen erfarenhet vill jag med bestämdhet påstå att det inte stämmer. Tyvärr har jag glömt en hel del väsentliga saker i livet och det tycks inte bli mindre med åren. Däremot har jag numera accepterat att mitt minne när det gäller tekniska kunskaper är, minst sagt, mediokert. Sådana lärdomar bleknar snabbare än andra. Det är som om den sortens inlärning inte fastnar i hjärnan på samma sätt som annat. Tack och lov finns det en teknisk kunskapsbank att luta sig mot här på landet.

Ibland kan man även oroa sig över att minnet sviker allt oftare. Och att det inte bara rör små bagateller. Ger en obehaglig känsla för vad som kan vänta på ålderns höst. När glömskan i värsta fall övergår till demens så att även de allra viktigaste sakerna försvinner.

Inom hjärnforskningen talar man om fyra olika sorters minnen. Det episodiska minnet som består av minnen från tidigare händelser. Allt från några timmar till flera år. Procedurminnet rymmer de inlärda motoriska och intellektuella färdigheterna. Till exempel att kunna cykla eller köra bil. Det semantiska minnet hanterar språk och abstraktioner. Här samlas de kunskaper vi lärt oss utifrån läsning och undervisning. Det perceptuella minnet gör att vi kan känna igen föremål som vi tidigare sett. Ser man det så är det episodiska minnet det största problemet.

Drabbades av en olustig minneslucka igår som fick mig att fundera lite extra i de här banorna. Visserligen rörde det inte något allvarligt, men var tillräckligt för att ge en tankeställare.

Minns en del samtal med min gamle morfar när han var dement i slutet av sitt liv. Han kunde utförligt redogöra för händelser sjuttio år tillbaka i tiden men mindes sällan vad som hade hänt de senaste timmarna. Kom aldrig ihåg var toaletten, eller hans eget rum, fanns när han bodde hos mina föräldrar. Gjorde det nödvändigt att sätta upp skyltar på olika dörrar så att han inte skulle irra omkring utan att veta vart han skulle ta vägen.

Liksom kroppen behöver även hjärnan träning. Försöker intala mig att både läsning och skrivande är bra. I så fall har jag just genomfört ett träningspass.

26 juli

Det pågår ständigt en meteorologisk kamp mellan vädrets makter. Striden böljar fram och tillbaka. Ingen av kombattanterna vill ge sig. För någon vecka sedan såg det ut som om solen och värmen skulle krossa motståndet i form av regn och kyla. Pågick under ett drygt dygn. Uppmättes trettiosex grader i skuggan här på landet. Nytt rekord. Vedervärdigt. Var inte ens möjligt att äta middag utomhus på kvällskvisten. Dagen efter var det endast fjorton. Häpnadsväckande svängningar.

Det uppstår ett alldeles speciellt lugn när man tillbringat några veckor i avskildhet från storstaden. Pulsen blir lägre. Stressen minskar (i den mån det existerar någon sådan nuförtiden). Långsamt inträder en rofylldhet som inte går att uppnå i stan. Gradvis vänjer man sig vid andra dagliga rutiner även om det finns några som är identiska. Vissa vanor mår bra av att underhållas. Förmodligen livsnödvändiga.

En av dem är att hålla morgonmotionen före frukost intakt även om den under en tid blivit begränsad efter enträgen förkylning. Nöjer mig för stunden med promenaden till brevlådan kompletterat med en kort stund på motionscykeln. Behövs inte många minuter förrän mjölksyran gör sig påmind. Som sig bör blir det avslutning med olika stretchnings- och enkla styrkeövningar. Intalar mig själv att det kan få kroppen att lyda lite längre. Trots att den emellanåt gör motstånd och protesterar.

Besökte en loppis i lördags. Tilldrog sig i en liten by en halvtimme härifrån. Mötte sinnebilden av ideellt arbete. Missionskyrka. Saligheten lyste om arrangörerna. Kaffe och hembakat bröd. Köptes en sextiotalsmodell av tranor i mahogny. Tre stycken fint dekorerade dricksglas från samma tid fick följa med. Därtill en bok av Nadine Gordiner som inte tidigare lästs. Hustrun fyndade dessutom ytterligare en liten Buddhafigur. Har blivit som en mani. Vi har numera en uppsjö av den religiösa figuren i olika versioner. Allt som allt gick kalaset på femtio kronor. Dessutom en bra känsla i magen över att köpa begagnat i stället för att ränna runt i affärer och handla nyproducerat.

Fördelen med att tillbringa den lediga tiden här på landet i stället för vistas på ett hotell i en behaglig semesterort är att det alltid finns något att göra. Man behöver aldrig gå sysslolös. De olika odlingarna ska vattnas, rabatter ska rensas och det behöver målas lite här och där. Slyn ska hållas efter och med jämna mellanrum måste ett och annat träd fällas för att tomten inte ska växa igen. Har skapat en ny liten rabatt på en skuggig plats. Funkia (tillhör familjen sparrisväxter) och clematis. Håller tummarna för att de ska trivas.

Idag har ettan satt upp studsmattan till fröjd för det yngsta barnbarnet som för tillfället har sällskap av två kamrater. Det sprudlar av energi och spontan glädje. Nej, nu är det dags att dra på sig arbetskläderna igen för en tur till tippen med de delar av träden som inte duger till ved. I kväll håller vi tummarna för de svenska damerna i semifinalen mot England.

15 juli

Hade ett plågsamt uppvaknande vid fyrasnåret natten till igår. Varje gång jag svalde var det som att en bit taggtråd drogs genom strupen. Till råga på allt var det halv storm vilket gjorde att rullgardinen i det myggnätsförsedda fönstret fladdrade och väsnades. Tvingade mig upp för att åtgärda det senare problemet. Lyckades därefter slumra till emellanåt.

När det till slut var dags att ge upp tanken på att somna om igen hade en övernattande kamrat redan begett sig hem. Tillhör dem som fortfarande försöker hålla den svenska bruttonationalprodukten uppe.

Hade en gemytlig stund kvällen innan med träkolsgrillade hamburgare, tevefotboll och kvällsbad. Fotbollsdamerna har hittills inte lyckats leva upp till de högt ställda förväntningarna. Ser stundtals lite krampaktigt ut. Kan få svårt att nå samma höjder som i tidigare mästerskap. Men, man vet aldrig. Hoppet lever fortfarande. Finns däremot andra länder som gjort lysande prestationer. Framför allt imponerad av Frankrike även om det var trögare mot Belgien igår. Andra lag som imponerat är Tyskland och England.

Damfotbollen har utvecklats kolossalt det senaste decenniet. Har numera samma behållning av att se damernas mästerskapsmatcher som herrarnas. Är tydligen inte ensam om de åsikterna. Hemmalandskamper drar storpublik nuförtiden och Englands inledande match i EM spelades inför ett fullsatt Wembley.

Var hemfärd igår tillsammans med de två yngsta barnbarnen som vi fått rå om ett antal dagar på landet. Bangolf, kanotpaddling och bad har stått på programmet. Bland annat. Har även blivit en del schackmatcher dem emellan under de stunder de lyckats slita sig från mobiltelefonerna. Bra hjärngymnastik. Gamla tiders kollovecka med sex barnbarn har förvandlats till några dagar med de yngsta. Roligt så länge det varar.

Glatt överraskad över att blommorna klarat sig så bra här hemma trots att vi varit frånvarande i två och en halv vecka. Ser bättre ut än någonsin. Bevattningssystem, regelbunden nederbörd plus assistans av fyran vid ett tillfälle gör att det är en fröjd för ögonen att betrakta blomsterprakten på terrassen där en nyinköpt Buddha tronar bland pelargoner. Krävs dock en insats med häcksaxen innan vi åker tillbaka. På söndag flyttar trean med fru in här vilket gör att vi flyr fältet för en dryg månad för att återvända några dagar när svärdotterns föräldrar från Taiwan kommer på besök.

Är dock lite bekymrad över den förkylning jag dragit på mig. Halsontet har övergått till snörvlande och hostande. Lite svårt att avgöra om det är en gammal klassisk infektion eller om det är någon av de nya lömska covidmutationerna. Inte osannolikt att det blir isolering en tid framöver tills symptomen bedarrar. Finns hotfulla signaler om att en ny våg av smitta är på väg. Risk att hösten blir ansträngande för sjukvården.

Inne på sista säsongen av Badhotellet. Bara tre avsnitt kvar. Kommer sakna händelserna i det lilla mysiga hotellet på Jyllandskusten. Blir förmodligen fotboll och friidrott som underhållning den närmaste tiden.

4 juli

Vaknar så sakteliga upp ur sömnen av underlig och samtidigt melodiös fågelsång. Serenader och symfonier avlöser varandra. Som om det vore en konsert med vitt skilda artister. Lyssnar och försöker särskilja de olika arterna. Utan framgång. Det musikaliska minnet är inte vad det borde vara. Inser att det är hög tid för en stunds repetition med hjälp av appen där småfåglarnas karakteristiska läten är samlade. Tacksam för att den här morgonen bjuder på behagligt kvittrande till skillnad mot det vanliga skränande oljudet när gässen tjattrar högljutt och oavbrutet. Även naturens väckarklockor klingar olika.

Sommaren tvekade länge innan den vågade visa sin angenäma sida med efterlängtad sol och värme. Nyckfull väderlek har blivit det nya normala, det underskattade begreppet lagom tycks bli alltmer sällsynt. Omväxlande sol och regn, kalla vindar förbyts mot stillastående luft och kvävande värme. Prognoser om vad som väntar under de närmaste dagarna omkullkastas ideligen. Myggfönster har satts in i båda sovrummen på övervåningen för att få svalare nätter och bättre ventilation. Ger behaglig temperatur men innebär samtidigt att det kan upplevas som att man sover mitt i en fågelsvärm.

Har haft extraordinära flyguppvisningar på tomten på kvällarna den senaste tiden. Ett trettiotal måsar ger ifrån sig hjärtskärande skrik samtidigt som de dyker ned och cirkulerar runt gårdsplanen. Likt kamikaze-piloter. Någon har teorin om att det är flyglektioner för nykläckta måsungar. Själv är jag tveksam. Däremot är det en förunderlig syn när de sätter i gång, ungefär vid samma tid varje dag. Möjligen är den måsfamilj som har sitt bo ovanpå vår skorsten inblandade på något sätt. Kanske har de släktträff om kvällarna?

På grund av en ovanligt stökig vår och försommar har odlingarna blivit försummade. Det som såddes vid något tillfälle i april har inte tagit sig som önskat. Tokvärme och brist på omsorg eftersom vi inte varit uppe lika regelbundet är förmodligen huvudorsaken. Dagens uppgift är att köpa in lite sallad- och dillplantor för att få lite mer fart på växtligheten. Slank även med några nya blommor och ett vackert gräs som ska pryda rabatterna. Planterar och rensar runt mammas vackra rosenbuske som står i ett bildäck.

Idag är det dessutom USA:s nationaldag eller Independence Day som det kallas på andra sidan av Atlanten. Firas till minnet av att tretton brittiska kolonier i Nordamerika år 1776 förklarade sig självständiga från Storbritannien. Ett land som under många år varit en kämpe för frihet och demokrati. Nu håller landet på att slitas sönder av motsättningar. Vapenlagarna är, minst sagt, överdrivet tillåtande och det ses av många som en självklar rättighet att kunna försvara sig med alla till buds stående medel. Inskränkningar i aborträtten är ytterligare ett ämne som splittrar nationen. Bävar inför vad som kan hända med kriget i Ukraina och NATO om den andra sidan kommer till makten i nästa val.

Otålig inför kvällen då ytterligare ett avsnitt av Badhotellet ska avnjutas framför teven. Trevlig dansk serie, helt befriad från mord och andra otäckheter. Inte så ofta vi hittar gemensamma program att titta på men den här har träffat mitt i prick. Har berikat mitt danska ordförråd som numera även består av undskyld, tillykke och vaerelse.

Svenska särarter

En analys av mänskliga arketyper i Carl Gustav Jungs anda.

Språkpolisen

Det här är en synnerligen irriterande typ som stör sin omgivning med regelbundna anmärkningar på bagatellartade felsägningar i form av inkorrekta uttryck och bristfälliga meningsbyggnader. Något som förminskar den tilltalade och kan leda till att begränsa självförtroendet hos densamme. Framför allt ger Språkpolisen uttryck för sitt missnöje när det gäller defekt språkbruk som används i publika sammanhang. I synnerhet av välutbildade yrkeskategorier som rimligtvis borde behärska vårt modersmål, till exempel journalister.

Särskrivningar och felstavningar är andra exempel på oriktigheter som får Språkpolisen ur balans. Något som gör att denna person får vatten på sin kvarn när det gäller kritiken om skolans bristande utlärningsförmåga och föräldrars otillräckliga engagemang när det gäller att upprätthålla en god nivå på det svenska språket.

Beteendet hos gruppen kan närmast beskrivas som översitteri som gränsar till pennalism och är ett sätt att framhäva det egna språkliga kunnandet. Framför allt skänker det en extra stor skadeglädje att påtala felaktigheter som framförs av andra Språkpoliser. Detta åstadkommer ofta stor munterhet hos den övriga församlingen. För den i gruppen som ertappas med dylika felsägningar och misstag är det ett stort och pinsamt nederlag.

För en vanlig enkel människa kan det tyckas obskyrt att det läggs så stor vikt vid hur man uttrycker sig. För de flesta är det fullt tillräckligt att man gör sig förstådd. Så att de man samtalar med, eller det man skriver, är begripligt för motparten och att det inte uppstår missförstånd. Enligt Språkpolisen gör denna vårdslösa inställning att språket blir urholkat och att det skapar tolkningsproblem och förvirring i kommunikationen mellan människor. Den bestämda åsikten hos dessa rigida individer är att det finns föreskrifter för hur man talar och skriver och dessa ska följas. Det är precis det som regler är till för.

Till Språkpolisens försvar bör dock nämnas att kunskaperna i svenska är på en alarmerande låg nivå i samhället. Även den som inte tillhör denna ordkänsliga grupp kan både förfasas och roas över märkliga särskrivningar och stavningar som ger ord en helt annan innebörd än den avsedda. Dessvärre är ingen ljusning i sikte. Det medför i sin tur att den här gruppen som kämpar för ett korrekt språk för en alltmer tynande tillvaro. Felaktigheterna har blivit så omfattande att många Språkpoliser har gett upp tanken på att med små tillrättavisningar bringa lite ordning i vårt språkbruk.

11 juni

Den här dagen år 1550 grundar Gustav Vasa en stad vid Helsingeåns utlopp i södra Finland och ger staden namnet Helsingfors. Myggfönster i sovrummet för att få behagligare sömn än natten innan. Avigsidan är att man får uthärda kornas råmande och fåglarnas alltför högljudda läten efter att det ljusnar vid fyrasnåret. Låter som om de har dåligt morgonhumör. Eller har behov att tala med varandra. Nattens val står alltid mellan tystnad och kvav luft eller behaglig temperatur med oväsen från kreatur samt flygande sommargäster.

Rör oss försiktigt på verandan. Grå flugsnappare har återigen byggt bo i ett litet utrymme under taket. Nervösa föräldrar vågar sig inte dit utan passar på när vi är inomhus eller annorstädes. Blir förmodligen överlyckliga när vi åker hem igen i morgon. Den efterlängtade grönskan har, som vanligt den här årstiden, bildat en mur mot grannarna. Växtligheten är häpnadsväckande. Tyvärr gäller det även ogräs och invasiva arter som tycks breda ut sig dubbelt så snabbt som andra växter. Praktfulla syrenbuskar blommar och doftar. Vårt äppelträd har ovanligt tättväxande grenar i år. Bildar ett lövbeklätt tak till rabatten runtom trädstammen och bänken inunder. Däremot har pärlbusken vid verandan mot båthuset redan haft sin bästa tid. Blommar tidigt. Nu sprids de sista resterna för vinden.

Tar en långpromenad på delvis outforskade vägar. Undviker att passera en av de fastboende där ytterligare en hund huserar i år. Obehaglig rackare som förföljde hustrun och nafsade efter hennes ben för ett par veckor sedan. Måste påtalas vid första bästa tillfälle. Främjar inte grannsämjan att ha ouppfostrade hundar som springer lösa på tomten precis bredvid vägen.

Blir en runda på uppemot milen. Hänger med hustrun så gott jag kan. Var flera år sedan benen fick sträcka på sig så långt och länge. Är åtminstone ett tecken på att sviterna efter covid börjar lämna kroppen. Efter fyra månader. Besynnerligt virus som vi fortfarande vet alltför lite om. Nya mutationer avlöser varandra. Har förmodligen inte sett den sista varianten ännu.

Nyklippt gräs är en fröjd för ögat. Böljar och suddar ut de största ojämnheterna i marken. Varierande gröna nyanser som smälter samman till en behagligt mjuk yta. Störs dock en aning av maskrosstänger som envisas med att sticka upp och förstöra helhetsintrycket. Åtgärdas med hjälp av gräsklipparen.

Full aktivitet i köket. Skramlar av kastruller och spännande dofter letar sig ut. Trean och fyran med respektive är här och ska bjuda på avsmakningsmeny med vinpaket. (Treans hustru anlände i veckan. Ska stanna i tre månader. Ansökan om uppehållstillstånd ligger och väntar i högarna på Migrationsverket.) Dagens middag är en present som jag fick vid min senaste jubileumsdag. Har upplysts om att det ska bli svensk-taiwanesisk fusion. Vi är förbjudna att vistas i köket medan förberedelser och matlagning är i gång.

Blir serverad tio rätter. Tack och lov är några bara en smakbit. Noggrant utvalda viner. Blir bortskämd, hyllad och hedrad. Tack. Avrundar med lite kortspel. Somnar omgående.

Sinnesrörelser

Känslostormar kan drabba alla. Tillstånd som inte går att hejda. De sköljer över dig. Du blir övermannad utan chans att kunna tygla känslorna. Någonting obestämbart inombords reagerar utan att du kan bemästra situationen. Innerst inne vet du förmodligen varför men har ingen möjlighet att förhindra det som sker.

För en del är det ibland svårt att kontrollera sin ilska. Den bara väller fram. Okontrollerbar. Omöjlig att stoppa. Det rinner över. En form av ryggmärgsreflexer som kan orsaka andras lidande med oförutsedda och obehagliga konsekvenser. För de flesta blir följden en ånger som blir svår att bära.

Det ohejdbara skrattet är en annan känsla som är fullkomligt omöjlig att hålla tillbaka. Anledningen är att glädjeyttringen kommer totalt oväntat. Du är inte förberedd. Fördämningarna brister. Däremot medför det inga negativa konsekvenser om det inte inträffar vid ett mycket olämpligt tillfälle. Då kan det uppfattas som plumphet och bli ytterligt pinsamt. En situation som är svår att reparera med hedern i behåll.

Med sorg förhåller det sig på ett liknande sätt. Men ändå annorlunda. Saknaden genomsyrar hela kroppen och förlamar hjärnan. Öppnar tårkanalerna på vid gavel. Det är omöjligt att värja sig. Attackerna uppträder vanligtvis i skov. Efter ett dödsfall är du stundtals i fullkomlig balans eftersom det fanns en beredskap inför det väntade och oundvikliga slutet. Du har länge vetat vad som kommer att hända och tror att du byggt upp en mur som ska försvara dig inför det som komma skall. I nästa ögonblick är du fullkomligt nedbruten.

Det imaginära skyddet rasar samman. De närståendes sorg blir den utlösande faktorn. När dina barn eller syskonbarn tar avsked av sin mormor eller farmor. Den sinnesrörelse som uppstår är extremt smittsam. Finns inget vaccin eller botemedel, den är bara någonting som måste uthärdas. Precis som miljontals andra fått göra före oss. I evinnerliga tider. Ett vemod som får känslorna att åka berg-och-dalbana. Förmodligen välgörande på något outgrundligt sätt.

Blotta tanken på att en närstående inte längre finns är svårbegriplig. Någon som varit närvarande varenda minut av ens liv. Allting blir overkligt. Tomt. Gamla minnen man burit på gör sig påminda. Samtidigt fortsätter vår planet att snurra som om ingenting har hänt. Precis som förut. I bilköerna på vägen hem är alla runtomkring fullständigt omedvetna om att världen förlorat en unik själ.

Mitt i denna avgrund finns samtidigt en djup tacksamhet för alla dagar man fick tillsammans. Alla skratt. All förståelse under ungdomen. All omtanke och kärlek som visades barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Det stora hjärtat rymde mycket och många.

Att skriva är också ett sorgearbete. Ett sätt att sätta ord på känslor. Kan rekommenderas.

Svenska särarter

En analys av mänskliga arketyper i Carl Gustav Jungs anda.

Bokmalen

Bokmalen är en särdeles introvert art som tillbringar en alltför stor del av sin vakna tillvaro i litteraturens värld. Helt uppslukad av böckernas berättelser. Som om det verkliga livet av någon anledning inte vore tillräckligt. Inte lika spännande eller händelserikt. En flykt från vardagen. Eller en undanflykt för att slippa den påträngande sociala samvaron.

Den här arten fördriver en oproportionerligt stor del av sin tid i bokhandeln, antingen fysiskt eller sökande bland alla litterära alster som finns tillgängliga via nätet. Somliga kan man finna ivrigt sökande i secondhand-affärer efter sina favoritförfattare.

Läsandet är för vissa en form av ytlig förströelse som framkallar skratt, gråt eller gastkramande spänning. Orden ger näring åt fantasier, oavsett om handlingen består av mord och hemskheter eller behandlar historier där allt slutar i fullkomlig lycka. När huvudpersonen, efter många om och men, har övervunnit alla svårigheter. Besegrat eventuella fiender eller kärleksrivaler.

För några är det ett sätt att förflytta sig till andra världar, uppleva människors situation på perifera orter som man aldrig hört talas om. Ta del av ingående personporträtt som beskriver vardagen i någon gudsförgäten håla. Läsa verk av författare som berättar om livet i ett avlägset land med de vedermödor som fattigdom och brist på demokrati innebär. Skildringar som går utanpå allt vi kan tänka oss. För en stund tar de del av fascinerande personporträtt och beger de sig till platser som aldrig någonsin kommer att besökas.

En undergrupp till Bokmalarna är de kunskapstörstande. De ser som sin livsuppgift att lära sig så mycket som möjligt. Inte sällan pågår det upp i mycket hög ålder. Ofta är det faktaböcker inom ett specialområde som tilldrar sig deras intresse, även om många är generalister och söker kunskapskällor i alla möjliga sammanhang. För dessa är stoltserandet med sin kunnighet det avgörande incitamentet. Stunden när de får briljera och imponera på sina medmänniskor.

Vissa av Bokmalarna tillhör även gruppen Kultursnobbar. För dem är det helt avgörande att det är välrenommerade författare som läses. Helst ska man tidigt finna sådana som senare blir belönade med Nobelpris eller andra viktiga litterära utmärkelser. Det är det yttersta beviset på att man tillhör kultureliten. För många är det ett behov av att visa sig lite förmer. Som om man kulturintellektuellt står på en högre nivå.

I takt med nätets utbredning och ungdomens bristande intresse för det lästa ordet är Bokmalen en utdöende art. Den som fortfarande läser tryckta böcker, i stället för att ta del av de inspelade motsvarigheterna, är en minoritet som av andra betraktas som apart.

3 maj

Gårdagskvällen bjöd på en vacker solnedgång. Är bortskämda med sådana kvällar. Däremot är inte värmen vad man önskar. Så snart man sticker näsan utanför husknuten på morgonen överfaller den isande nordanvinden. Nästan så att man tror att den kommer direkt från Antarktis. Väderappen säger att det ska vara tolv sekundmeter och bli ungefär lika många grader senare under dagen. Trots solsken och hygglig temperatur blir det yllemössa under promenaden till brevlådan. Känns som om kinderna är insmorda med bedövningssalva. Inga grannar ute på den här sidan av bron.

Våren borde få anmärkning för sen ankomst. Små tecken kan dock skönjas för att vi är på väg mot varmare tider. Mängder av scilla och vitsippor lyser upp tomten. Det knoppas på syrenbuskarna. En annan positiv signal är att det var kosläpp hos bonden för ett par dagar sedan. Vi får däremot vänta ett tag innan de får vistas på ängen bredvid oss. Behöver väl tillbringa de kalla nätterna inomhus tills vidare.

Besöken här uppe på landet har blivit sällsynta och korta under de senaste månaderna. Allt för att kunna besöka mamma oftare. Har drabbats av fler komplikationer utan att det går att peka på orsakerna. Är det nya åkommor eller biverkningar av mediciner? Kampen mot åldrandet är ingen dans på rosor. Ensamhet och sysslolöshet gör dessutom att dagarna blir långa när rörligheten blir begränsad.

Ägnat dagarna åt att placera ut alla utemöbler och blommor som vinterförvarats. Hortensia, citrontimjan, murgröna och pelargoner har klarat sig ovanligt bra i år. Gödslat, rensat rabatter, sått diverse grönsaker och börjat förgro potatis i en fönstersmyg. Stor vårstädning inomhus. Tack och lov är sommarvattnet till duschutrymmet i bastun påkopplat igen. Slut med släpande av vattenhinkar. Ännu ett vårtecken.

Hammarby tog igår emot Malmö i allsvenskans sjätte omgång. Har inlett ovanligt starkt med fem raka segrar innan mötet med förra årets mästare. Blev mållöst men spelet tyder på att det kan bli en bra säsong. Skulle vara en välkommen överraskning om det håller i sig säsongen ut. Som anhängare är man van vid att förhoppningar vänds till besvikelse.

Har sågat upp gammalt virke för att bygga en trädgårdsbänk hemma. Strax innan insomning i går kväll insåg jag att ett mått var felaktigt. Åtgärdades under dagen så att det bara är att skruva ihop alltihop där hemma. Ska pryda en av väggarna på terrassen.

Håller tummarna för att vinden ska mojna så att badbryggan kan paddlas ut och göras fast på sin plats idag. Även om det lär dröja innan det är dags för första badet. Ger upp de tankarna lite senare. Är för kallt och blåser för mycket. Dagsverket får anses som avslutat. Halvgräddade pizzor är inköpta till middag. Tidig avfärd i morgon och besök hos mamma på vägen hem.

 

 

 

 

 

Svenska särarter

En fortsättning på analyser av mänskliga arketyper i Carl Gustav Jungs anda.

Kverulanten

Den här gruppen tillhör en art som ständigt är missbelåtna med än det ena och än det andra. Vare sig det finns fog för det eller inte. Ofta riktas deras klagomål mot politiker, myndigheter och de företag där de är anställda. Förbittringen drabbar allt från regering, kommunalpolitiker och socialtjänst till chefer på arbetet. Men även grannar och släktingar kan ibland få en släng av sleven.

Antalet Kverulanter har ökat markant under de senaste åren vilket också speglas i partisympatierna vilket resulterat i att det största så kallade missnöjespartiet har fått vind i seglen. Äldre människor som fått sina törnar i livet är starkt överrepresenterade i gruppen. Troligtvis beror detta på att livet inte utvecklat sig på det sätt de önskat. Men det finns även yngre individer som ondgör sig över både betydelsefulla och ovidkommande företeelser.

En Kverulant kan hitta problem och missförhållanden lite överallt. Troligtvis har deras sinnesstämning andra bakomliggande orsaker. Ibland är beror det på en mindre lyckad relation på hemmaplan eller vantrivsel på arbetet, utan att de själva är medvetna om orsaken. Den förargelse som uppstår över allehanda småsaker kan dessutom inverka menligt på deras hälsa. Både mentalt och fysiskt.

Sammantaget innebär all denna irritation en uppenbar risk för att de ska utveckla hypokondri. Denna inbillningssjuka medför misstankar om att de är drabbade av än den ena och än den andra livshotande åkomman. Så snart en krämpa dyker upp letas möjliga orsaker upp via internet. Något som även kan få en normalt sinnad människa att bli orolig och förorsaka dödsångest. Även relativt milda symptom kan på detta sätt tolkas som att slutet är nära. Deras livspartners har ingen avundsvärd uppgift när de ska försöka gjuta olja på vågorna.

Naturligtvis har Kverulanten även synpunkter på tillståndet i världen, och samhället i stort. Nedskräpning, ungdomens förfall, kriminalitetens utbredning och bristerna i skola och äldreomsorg är andra områden där det går att finna välgrundade anledningar att uttrycka sitt missnöje. Ofta ser denna art det som sin plikt att påtala alla orättvisor och det slarv som sker både i stort och smått.

Långsiktigt tenderar denna art att bli isolerad eftersom omgivningen, utan egen förskyllan, ständigt översköljs av de negativa tankarna. Uteblivna inbjudningar och en begränsad social samvaro kan ofta bli följden när vänner och andra närstående undviker denna humörsänkande individ. Dock måste det poängteras att Kverulanter trivs utmärkt tillsammans med varandra. Vid dessa möten upplevs ett samförstånd och en förståelse för alla problem som de har svårt att få gehör för i sällskap med andra. Lika barn leka bäst, som det heter.

19 april

Vaknar utan att veta var jag befinner mig. Är en märklig känsla innan medvetandet klarnar. När hjärnan vaknat. Har flytt Sverige för några dagar i Palma, Mallorca. En liten tjuvstart på sommaren. Hoppas vi.

Gårdagen började okristligt tidigt. Kolsvart ute. Uppstigning 03.00. Ett straff man får uthärda emellanåt. Taxi förbeställd. Fick inte tillgång till hotellrummet förrän under eftermiddagen. Bytte till lättare klädsel för kort promenad och lunch vid stranden. Inte riktigt den värme vi förväntat oss. Småfryser. Välsmakande vitlöks- och chilikryddad pasta med räkor.

Uppackning och välförtjänt tupplur på rummet innan tapasmiddag på närbelägen restaurang. Förvånande hur anspråkslösa serveringar som ser ointressanta ut när det är stängt kan leva upp på kvällen och bjuda på härlig atmosfär och kulinariska läckerheter. Lovar gott.

Det är något speciellt över soluppgången här nere. När ljuset långsamt återvänder i sällskap med solen och den suddiga konturen över den norra kuststräckan gradvis framträder allt tydligare. De resliga palmerna som omger poolen kastar långa skuggor. Inleder morgonen med att inspektera gymmet. Blir godkänt. Fortfarande coronarestriktioner för att undvika trängsel. Högst tio personer får vistas i lokalen samtidigt. Får besökas senare.

Låter morgonvandringen gå längs Avinguda de Joan Miró i riktning mot Palma. Konstaterar att busslinje fyra kan ta oss in till staden. Kostar två euro enkel väg. Renhållningsarbetare är i full fart med sina göromål. Soptunnor ska tömmas. Omges av en odör som är mindre angenäm. Bländas av vitrappade hus där träden bildar intressanta skuggmönster på väggarna. Murgrönor klättrar på fasader och murar. Möter motionärer av alla sorter. Finns fler som vill röra på sig innan frukost. Livligare trafik ju längre vi kommer. Allt fler affärer och restauranger kantar vägen.

Barer och cafeterior fylls av lokalbefolkningen för morgonens kaffe och ofta en cigarett. Tycks vara en inrotad vana och traditionell start på dagen för många. Passerar en hamn med ett varv där stora båtar, eller snarare mindre yachter, ligger förtöjda sida vid sida. Visserligen inte i storleksklass som de ryska oligarkernas men det finns uppenbarligen andra förmögna personer som härbärgerar sina flytande lyxfarkoster här. Mjölksyran gör sig påmind efter en halvtimme. Vänder om.

Frukost. En av höjdpunkterna vid hotellvistelser. Lyckas sällan (läs aldrig) avstå från uppsättningen av sötsaker som avslutar morgonens måltid tillsammans med en espresso med vispad mjölk. Caffè Cortado. Är som ett mellanting mellan macchiato och cappucino men har inte lika fluffigt mjölkskum som de italienska varianterna. Hustrun har reserverat stolar vid poolen. Behöver dock bli varmare i luften innan vi placerar oss där. Skriver medan frun tar ytterligare en promenad i omgivningarna.

Solen tränger igenom molnen. Bestämmer oss för en stund i solstolarna. Påklädda. Snart dags för lunch.

9 april

Tystnad. Sovrumsdörren är stängd. Hustrun utgången. Två plusgrader. Ligger ett tunt lager av snö på terrassen idag igen. Buskarna ser ut som en samling gräddbakelser. De stackars penséerna som planterades när det var vårliknande väder är täckta av det vita pudret. Varför ska våren lura oss på det här viset? Först låta solen och värmen skölja över oss för att kort därefter ångra sig. Vare sig humör eller växtlighet mår bra av de här skiftningarna.

Vädret har spelat oss ett flertal spratt de senaste veckorna. Från sommarliknande temperaturer till rejäla köldknäppar. Viken har periodvis frusit under nätterna. Uppstod besynnerliga syner på morgonkvisten när sjöfåglarna spatserade omkring på den hårda ytan. När plusgraderna återvände bröts det tunna isskiktet sönder för att därefter åter frysa när solens värme försvann. Bildades ett vackert och glittrande mosaikmönster när ljuset återvände på morgonen.

Beger mig ut för en kortare promenad. Träningen har blivit lidande eftersom sviterna av covid har dröjt sig kvar. Halverad sträcka ger numera dubbel trötthet. Benen känns efteråt som stockar fyllda med mjölksyra. Tack och lov har dock hostan gett med sig.

Kommer överens med en hundrastande granne om att vi, trots temperaturen, får vara nöjda med dagens solsken från en nästan klarblå himmel. Möter morgonpigg hustru som är på hemväg efter sin långa runda. Är sällan tidsmässigt i fas med varandra. Den ene är trött på kvällen och den andre på morgonen.

Går genom tunneln under den trafikerade vägen. Bullrande bilar passerar ovanför. Många som tackar sin lyckliga stjärna för att vinterdäcken behållits. Så även undertecknad. Byter vanligtvis efter påsken som ofta bjuder på oberäkneligt väder och brukar tillbringas på landet. På tillbakavägen korsas återigen samma väg i närheten av den plats där jag nyligen fick min första fortkörningsböter på drygt tio år. Fartkamera. Kostar femtonhundra kronor att köra i 76 kilometer i timmen i stället för 70. Surt. Vinden nyper i kinderna. Frukost.

Mot stan. Besöker ett vernissage där syster, begåvad konstnär, deltar. Har skapat nya fantastiska tavlor. Nu igen. Grafik. Invigningstal med presentation av deltagande konstnärer. Hornsgatan. Pågår någon månad.

Hemåt med tunnelbanan. Snöflingor yr i luften. Lunch. Gårdagens friterade scampi med chilimajonnäs och smörstekt ris blandat med bacon och svamp. Asiatisk touch. Var för första gången inbjuden till fyran med sambo på middag i kväll. Inställt pga sjukdom. Tyvärr.

Bortamatch i Sundsvall för Hammarby. Temperamentsfylld fru ondgör sig högljutt över hårdföra motståndare och domaringripanden som går emot favoritlaget. Målexplosion. Ledning 4-1 i halvtid. Hustrun hojtar SM-guld, SM-guld. Ytterligare ett mål petas in i andra. Ser bra ut.

Hör på nyheterna att Finland är på väg att fatta det avgörande beslutet om NATO-medlemskap. I Sveriges riksdag är det numera majoritet för anslutning. Lär visa sig hur det blir inom kort. Mot bakgrund av kriget kommer kartan över säkerhetsläget i Europa att ritas om. På ett eller annat sätt.

Tevekväll. Dansprogrammet och ett avsnitt i en ny serie. ”Vi i villa”. Tydlig inspiration från ”After Life” med Ricky Gervais. Rolig och sevärd. Liksom filmen ”Dag för dag” som vi såg i veckan. Bästa svenska produktion på länge. Underhållande, sorglig och skrattframkallande. Bland flera fantastiska rollprestationer sticker Marianne Mörck ut lite extra.

Svenska särarter

Ytterligare en obskyr analys av det mänskliga släktet i Carl Gustav Jungs anda.

Fyllbulten

Fyllbulten är en arketyp som är ett lite sorgligt inslag i samhället. Det karakteristiska beteendet för personer i denna kategori är ett alkoholintag som överskrider vad som kan betraktas vara lämpligt. Orsaken är en mental defekt som leder till att de förlorar både självkontroll och verklighetsuppfattning. Initialt kan arten identifieras genom de märkbara artikulationsproblem som uppstår i den inledande berusningsfasen.

Rusdrycker ger upphov till helt skilda effekter på olika individer. Av den anledningen har det utkristalliserats ett stort antal undergrupper i kategorin Fyllbultar. Bland annat Sömntutan, Vingelpellen, Snyftaren och Bråkmakaren. I opåverkat tillstånd är det ogörligt att skilja dessa åt eftersom de utmärkande kännetecknen enbart framträder vid onykterhet. Vid dessa tillfällen uppenbarar sig dock de unika särdragen som är lätt igenkänningsbara även för en lekman.

Flertalet är harmlösa varelser som inte orsakar problem för andra närvarande. Om man studerar Sömntutan lite närmare kan det konstateras att denna fredliga typ, likt flera andra, genomgår en dramatisk personlighetsförändring på grund av dryckenskapen. Från att ha varit genomsnittligt sällskaplig och pratsam övergår symtomen till tystlåtet stillasittande och gäspningar som de sällan lyckas dölja. Vanligtvis utmynnar detta i att personen faller i sömn, ofta tillbakalutad med ljudliga snarkningar alternativt med pannan vilande i framförvarande bord. Med andra ord upphör deras sociala förmåga i samma ögonblick.

Vingelpellen är en annan oförarglig sort i samma huvudkategori. Det signifikanta draget är att alkoholkonsumtionen framkallar ett svårartat balansproblem vilket gör att de tvingas luta sig mot väggar, stolar eller tar stöd av andra människor för att förbli uppräta. Däremot har arten inte några våldsamma tendenser som utgör ett hot för omgivningen. Så länge dessa individer befinner sig inomhus är de sällan ett problem. Däremot kan de utgöra en allvarlig trafikfara om de beger sig ut på stan utan assistans av förstående vänner.

Snyftaren är ytterligare en av de lågmälda varianterna i gruppen. En karaktär som bär på ett intensivt känsloregister vilket vanligen är dolt och framträder först när promillehalten ökar. För merparten är det sorger av varierande slag som framkallar olycklighet och hejdlösa tårar, även om det finns enstaka fall där lyckostunder har samma effekt. Denna vandrande känslobomb söker ofta lyssnare vilka översköljs med upplevda tragedier och motgångar av skilda slag. För dessa olyckliga själar är ruset en ventil som ger utlopp för de undanträngda känslor som ryms i deras inre.

Förutom det onyktra tillståndet finns inga gemensamma personlighetsdrag med Bråkmakaren vilken upptäcker oförrätter lite varstans även efter måttligt alkoholintag. En blick eller en förflugen mening kan få aggressionerna hos denna snarstuckna art att ta orimliga proportioner. Ofta innebär det verbala anfall och hot om våld vilket i sin tur kan orsaka svårbemästrade situationer för omkringvarande. Det eskalerande uppträdandet ger dock vanligtvis bara upphov till riktigt allvarliga handgripligheter när de möter andra Bråkmakare med motsvarande diagnos. När detta sker tvingas ordningsmakten ingripa för att sära och frihetsberöva de våldsamma kombattanterna.

21 mars

Landet. Sjutton grader igår. Inte ett moln. Lika strålande väder idag. Snödrivor ligger envist kvar i skuggpartierna och isen i viken har ännu inte gett upp. Badbryggan ligger dold under ett bastant vitt täcke. Ljusgröna vårlökar börjar sticka upp i rabatterna och krokusar blommar. En ensam fjäril irrar yrvaket omkring. Några vilsna gäss letar efter öppet vatten. Får bege sig längre ut mot havet. Eller in mot åmynningen. Vårkänslor. Äntligen på väg ut ur mörkret. Både mentalt och vädermässigt.

Hemma har isen besegrats vid strandkanten och runt badbryggan. Kanadagäss, lommar och sothöns har återvänt och gjort sällskap med de övervintrade änderna. Även småfåglarna meddelar via sina uppmuntrande läten att de är nöjda med tillvaron. För två veckor sedan åktes det fortfarande skridskor på sjön.

Senaste månaden har varit minst sagt händelserik. Drabbades av corona efter att inte haft det minsta lilla sjukdomstecken under mer än två år. Har varit som en långdragen influensa med feber, orkeslöshet och en hosta som efterhängset biter sig fast. Verkar inte ge med sig i första taget. Även en kortare promenad får det att kännas som att man sprungit ett maratonlopp. Innebär att all form av motion har blivit eftersatt.

Mamma har avverkat en period på sjukhus med efterföljande rehabilitering. Förutom alla andra åkommor fick hon även covid, men är på bättringsvägen. Är numera installerad på ett nybyggt äldreboende som påminner om ett bättre designhotell. Nöjd med trivseln och tryggheten med service dygnet runt. Den lilla lägenheten har inretts med egna möbler och tavlor samt fotografier på nära och kära.

Till råga på allt har förhoppningarna om en öppnare och mer demokratisk värld kommit på skam. Minns lättnaden när muren föll på åttiotalet. Såg det som ett tecken på en fredligare värld, åtminstone i Europa. Utvecklingen i Ryssland är skrämmande och de oroväckande signaler som länge funnits har inte tagits på allvar. En form av naivitet från Europas och världens ledare som är häpnadsväckande. Ett land där oliktänkande blir fängslade eller lönnmördade och där rapporter i media dikteras av makthavarna borde vara tillräckliga varningstecken. Dessutom verkar Putin ha stöd av den större delen av befolkningen som litar på hans utsagor. Uppenbarligen går det att skapa olika bilder av vad som är gott respektive ont. Vad som är rätt och fel. Kan känna en viss oro för vart det här tar vägen.

Ska man se någon form av positiv förändring så har i alla fall kriget enat Europa. Här i landet har till och med partier som varit invandringsmotståndare bytt fot.

När man sitter i solen på verandan och upplever den totala tystnaden är det svårt att föreställa sig hemskheterna som pågår i Europa. Om ett par timmar ska det börja eldas i bastun. I kväll blir det repris från gårdagens bjudmiddag med syster och svåger. Fisk- och skaldjurstacos. Livet fortsätter.

Svenska särarter

En analys av mänskliga arketyper i Carl Gustav Jungs anda.

Kultursnobben

Snobbism kan manifesteras på flera olika sätt. Den gängse uppfattningen om begreppet är liktydigt med ett överdrivet och utmärkande sätt att klä sig. Ofta i dyra märkeskläder. Men begreppet är vidare än så. Kultursnobben kan, trots tillnamnet, knappast betraktas som besläktad med den modeinriktade namnen utan är snarare dess motsats i det sammanhanget. Däremot har den här arten egenskaper som kan likställas med den intellektuella snobbismen. En företeelse som är ett vanligt kännetecken hos vissa akademiker när de för diskussioner med personer som har en lägre utbildning eller saknar kunskap om det aktuella ämnet. Vid dessa tillfällen använder de ett språkbruk med invecklade argument för att förminska motparten och framhäva sin egen överlägsenhet.

Kultursnobben uppvisar liknande kännetecken. De anser sig tillhöra en utvald och upplyst skara som ser sig vara lite förmer än andra. Inte sällan är det människor som är helt uppfyllda av sin egen förträfflighet. Många är övertygade om att de rör sig på en högre intellektuell nivå med insikter och förståndsgåvor som inte förunnats andra i samhället. Dessa exemplar söker sig huvudsakligen till andra likasinnade som ägnar sig åt dessa svårförståeliga konstarter av skilda slag. I detta gemensamma forum förstärker de varandras uppfattning om att det fordras en extremt djup insikt för att förstå storheten i dessa alster eller föreställningar.

Den dominerande uppfattningen hos Kultursnobben är att den stora massans smak är förkastlig och i sin tur undergräver den kulturella utvecklingen. Företeelser som Melodifestivaler, så kallade hitlistor, storsäljande filmer och populärlitteratur sågas obönhörligen jäms med fotknölarna. I stället är det okända artister, författare och smala filmer som ingen vanlig människa hört talas om som bedöms vara de konstnärliga höjdpunkterna. Som sådana ska de bejakas och höjas till skyarna. För att skapa sig ett högt anseende i dessa sällskap ska man helst kunna skildra verk av undanskymda upphovsmän som de övriga aldrig hört talas om. Sådant ger ett mycket högt renommé bland de församlade.

Syftet är att åtnjuta respekt bland likasinnade samt att bli aktad som en intellektuell medborgare av andra. Det finns dessutom en strävan efter att betraktas som en säregen individ som drivs av högre syften. Meningsutbyten inom gruppen handlar till största delen om frågor som är fullkomligt ovidkommande för gemene man, vilken i sin tur anser att det är slöseri med tid att ägna oceaner av tid åt den här typen av bagatellartade frågor. Ofta framförs långsökta utläggningar om oväsentligheter som är helt irrelevanta för folk i allmänhet.

Svenska särarter

En analys av mänskliga arketyper i Carl Gustav Jungs anda.

Despoten

Den här är en högst aktuell men lyckligtvis sällsynt art i vårt land. Framför allt har den sin utbredning i länder där friheten för medborgarna är begränsad. Jordmånen som får den att utvecklas finns huvudsakligen i trakter där korruptionen är utbredd och demokratin svag. I Sverige är vi dock inte helt förskonade från denna obehagliga varelse vilken kan upptäckas inom myndigheter och privata företag där öppenhet och tolerans mot oliktänkande är begränsad. Gemensamt för alla objekt inom kategorin är att de besitter en makt som möjliggör vänskapskorruption, förföljelser av underlydande och skapande av tystnadskultur inom det område eller den verksamhet de styr över.

Hos de flesta i gruppen visar sig inte dessa frånstötande egenskaper förrän de erhållit en position där de har möjlighet att utöva sin tyranniska auktoritet. Sakta men säkert tillförskansar de sig ytterligare makt, minskar insynen för utomstående och omger sig enbart med underdåniga medarbetare som inte ifrågasätter beslut och dessutom uppvisar tillbörlig respekt för deras överhöghet. Något som gör att oliktänkande icke är önskvärda och i stället får söka sig andra anställningar som alternativ till att bli avskedade, ibland med outgrundliga anledningar.

Vanligen har denna art en allvarlig mental defekt som eskalerar i takt med att befogenheterna ökar. Ytterligare en orsak till det beteendemönster som utvecklas är en fullkomlig brist på empati för andra människor, avsaknad av humanistiska värderingar och en grandios självbild som oövervinnerlig och utvald att genomföra sin högst personliga mission utan hänsyn till andra. Symptom är ofta hybris och framhävande av den egna förträffligheten. Något som leder till nedvärderande av andra människors bedrifter och förmågor.

I pressade situationer uppvisar despoten ett irrationellt beteende som är skrämmande för omgivningen. Något som gör att de närmaste ifrågasätter handlandet men vare sig har mod eller möjlighet att sätta sig upp mot den överordnade utan att råka ut för repressalier i olika former. Den maktfullkomlighet som arten uppvisar är svår att komma till rätta med. För detta krävs någon form av flagranta lagöverträdelser eller en så kallad ”palatsrevolution” för att göra det möjligt att skilja denna person från sin befattning.

Vissa har hävdat att denna art är utdöende men det har nyligen bevisats att den kan återuppstå i de mest oväntade sammanhang. Även som ledare för världsledande nationer som har ett demokratiskt styre. Ett uttryck för att även en process som bygger på folkets vilja kan leda till att despoter kommer till makten.

Människan är en outgrundlig varelse.

Svenska särarter

En analys av mänskliga arketyper i Carl Gustav Jungs anda.

Sportfånen

Som framgår av namnet är det dominerande intresset hos dessa varelser fysiska tävlingar i varierande former. Det utmärkande draget hos arten är exempellös enkelspårighet vilket betyder att sport överskuggar allt annat i tillvaron. En konsekvens som gör dem döva och blinda för annat som sker i samhället.

Vanligtvis är det lagidrotter som ligger närmast hjärtat vilket innebär att de är hängivna supporters till en lokal förening. I första hand är det fotbollsklubbar som tilldrar sig det överdrivna engagemanget även om andra sporter har sina trogna följeslagare.De fysiska skådespelen där tjugotvå vuxna människor iklädda kortbyxor anstränger sig till det yttersta för att få in en boll in i motståndarlagets mål kan för normalt fungerande te sig både absurt och löjeväckande. Ett märkligt fenomen är dessutom att tusentals personer betalar ansenliga summor för att betrakta dessa spektakel.

Dock bör poängteras att denna art ej ska förväxlas med Idrottsatleten, vilken är den som föranleder Sportfånens dyrkan. Medan den förre utövar sin sport på hög nivå skyr den senare all form av fysisk aktivitet, men har däremot en särskild böjelse för att se den förstnämnde sparka eller kasta bollar, skjuta puckar, springa fort, kasta konstiga saker, hoppa långt eller högt. Något som medför att denna soffexpert anser sig kunna överglänsa de sakkunniga som uppträder i mediala sammanhang.

Trots att Sportfånen även är djupt fängslad av individuella idrotter och olika landslag, riktas entusiasmen i första hand mot favoritföreningen. Inom kategorin existerar även avarter vilka är inplacerade i undergruppen Huliganer. Dessas beteende är regelbundet gränsöverskridande. De okvädingsord och den illvilja som framförs mot konkurrerande lag och deras anhängare måste anses som djupt frånstötande och utmynnar även i våldshandlingar. För många av de mest inbitna tycks även förluster för konkurrenter vara lika glädjande som vinster för den egna klubben. Yttringar som motsäger påståendet att idrotten förbrödrar.

Sportfånen brister ständigt ut i överdrivna känsloyttringar och förlorar sig ofta i irrelevanta detaljer. Enögdheten hos dessa anhängare saknar motstycke. Ofta är det domare som får ta emot invektiven. Uteblivna straffar och frisparkar, felaktiga offsideavblåsningar och brutala motståndare kan få de mest hängivna att framföra icke återgivningsbara uttryck åtföljda av obscena gester. På motsatt sätt framkallas understundom lyckliga ögonblick av sällan skådat slag.

Inom kategorin finns två diametralt skilda sätt att utöva favoritsysselsättningen, varav den ena innebär att upplevelsen sker på plats i realtid. Den dominerande delen av gruppen föredrar däremot att praktisera sin passion i tevesoffan. Inte sällan med en alkoholhaltig dryck och chipsskål som sällskap. Detta betyder dock inte att inlevelsen i de idrottsliga prestationerna är mer lågmälda utan är något som förorsakar svårartat lidande för familjemedlemmar och grannar. Framför allt sker detta under hektiska helger då livskamrater och eventuella barn enbart är störande inslag i ledigheten. När glädjeyttringar och besvikelser basuneras ut vid stora idrottsevenemang, som OS och VM-tävlingar, kan detta även innebära störd nattsömn för närboende. Den orimliga entusiasmen medför dessutom exceptionell utmattning vilket vanligen innebär sjukskrivning på måndagar.

Svenska särarter.

Bengt-Arne heter huvudpersonen i ett av mina bokprojekt. (Fullt möjligt att det aldrig blir färdigställt eftersom det är resan och inte målet som är huvudsaken). Handlar om en äldre desillusionerad man vars liv har gått i stå. Både privat och professionellt. Ljusglimtarna visar sig alltmer sällan. Han förtjänar sitt levebröd via den långvariga anställningen på en restaurang i förfall, belägen på söder i Stockholm. En tjänst där det numera är omöjligt att dra nytta av den breda erfarenhet och omfattande yrkeskunskap han anser sig besitta. Sysslolösheten har succesivt ökat i takt med att antalet gäster har minskat.

Från sin ordinarie plats bakom bardisken iakttar han ingående alla besökare för att initialt göra en analys av deras livssituation och dominerande karaktärsdrag. Något som ett tränat öga kan upptäcka genom de små subtila detaljerna. En okulär besiktning som även inbegriper att fastställa det studerade objektets yrkestillhörighet samt hur deras tillvaro ser ut i största allmänhet.

Allt detta ligger till grund för en bedömning av deras personlighet. Utifrån det insamlade underlaget inplaceras individerna i olika kategorier, benämnda ”Svenska särarter”. En forskningsinsats i Carl Gustav Jungs anda som Bengt-Arne förväntar sig ska få ett stort genomslag. Dessa små dagliga övningar lyser upp hans, i övrigt, monotona tillvaro.Som en observant iakttagare och autodidakt beteendevetare har han noterat att det existerar en ofattbar mängd mänskliga arketyper i vår herres hage.

En hel del gäster är solitära själar som ofta har ett begränsat socialt liv. Antingen beror det på ett eremitiskt drag eller så lever de i ett oönskat utanförskap. Vanligtvis är de fåordiga och undviker ögonkontakt med andra gäster. Den här gruppen har getts epitetet Enslingar. Det bör dock noteras att det inom den här fraktionen även finns Enslingar som själva sökt avskildheten. Som stundtals vill vara för sig själva och umgås med sina egna tankar. Som en sorts meditation.

En helt annan, vanligt förekommande kategori, är de pladdrande Pratkvarnarna. Monologernas mästare. Kontaktsökande individer som vill kommunicera med kreti och pleti om allt möjligt mellan himmel och jord. Utan urskiljning gör de verbala, oftast harmlösa, attacker mot anställda samt besökare som sitter runtomkring. Ibland är de framgångsrika och lyckas överrumpla godmodiga gäster som motvilligt lånar dem ett öra. Emellanåt försöker de även att närma sig Enslingarna, vilket sällan är speciellt lyckosamt och ofta medför att dessa ensamma varelser sluter sig ännu mer i sig själva.

De mänskliga arterna kan även indelas i ett flertal andra grupperingar. Klientelet som vanligtvis frekventerar detta vanvårdade näringsetablissemang består till stor del av Fylltrattar, Sportfånar och Kultursnobbar. Det maniska intresset för dessa särarter och genom den väl utvecklade iakttagelseförmågan har Bengt-Arne även inlett analyser av andra typer av homo sapiens i samhället. I kommande avsnitt kommer det summariskt att redogöras för dessa olika arketyper, deras kännetecken och utmärkande karaktärsdrag.

Fortsättning följer. Så småningom.

 

Vinylnostalgi.

Vinyl. Ett magiskt material som framkallar obeskrivliga reminiscenser (tack för det ordet Östergren). Skivorna med sina tätt sittande spår var vägen in i dåtidens omvälvande musikaliska värld. Sextiotalet. Fascinerades över hur pickupens lilla nål kunde åstadkomma musik som fyllde rummet med härligheten. Långt innan CD-skivor och streaming förpassade de pressade plastbitarna till temporär glömska.

Skivspelare, förstärkare och högtalare. Till en början av medioker kvalitet. Plånboken tillät inga extravaganser. Med tiden köptes byggsatser för att själv kunna snickra ihop bättre högtalare till rimlig kostnad. Målet var att få bättre ljud och högre volym utan att högtalarmembranen protesterade. Hade under en period även en portabel och batteridriven spelare med hölje i plast och avtagbart lock som innehöll högtalaren. Den tidens mobila ljudanläggning.

Händelser från tonåren, när det musikaliska medvetandet väcktes, väller fram ur minnets gömslen. Första skivan; Speedy Gonzales med Pat Boone. Singel. Nummer två i samlingen var Eddie Hodges med I´m gonna knock on your door. En monsterhit. Därefter köptes Twistin Patricia. Jerry Williams. Var glänsande röd till skillnad från alla mattsvarta singelplattor. Baksidorna rymde alltid något ointressant och slätstruket som sällan spelades, medan framsidan ständigt snurrade på skivtallriken.

De tre första singlarna var inkörsporten till ett beroende av det tyngre slaget som ökade ytterligare i styrka när den nya musiken sköljde in över landet. Företrädesvis från England. Liknade ingenting som tidigare hörts. Äldre generationer förfasades. Både över musiken och modet där pojkar bar långt hår. Mamma fick försvara frisyren inför morfar, gammal militär, som ansåg att det var vederstyggligt. Beatles och Rolling Stones tog världen med storm. I kölvattnet följde en mängd nya grupper och odödliga låtar vällde fram som en gigantisk flodvåg i mitten och slutet av sextiotalet. Kinks, The Who, Small Faces var några. Det musikaliska underverket rullade vidare.

Förstående föräldrar tolererade till en början att musiken spelades allt högre. Fram tills den trängde ut från det egna rummet till resten av lägenheten. Lösningen blev att införskaffa hörlurar eftersom ljudvågorna helst skulle upplevas med hela kroppen.

I begynnelsen var utbudet i radion extremt magert. Etern fylldes av en helt annan sorts musik. Mestadels svenska, käcka och trallvänliga låtar blandat med dragspel. Slätstruket och ointressant. Bara två program förmedlade det som gick under namnet pop. Lördagar innebar tio-i-topp. Klockan tre var de flesta ungdomar klistrade vid radioapparaterna. På tisdagskvällar var det Kvällstoppen som var höjdpunkten. Bestod av de tjugo mest sålda skivorna i landet. Väntade förväntansfullt med rullbandspelare av märket Sony för att spela in allt som var nytt. Svor ve och förbannelse över pratmakare som emellanåt inkräktade på låtarnas inledning och avslutning.

Jimi Hendrix är värd ett kapitel för sig. Blev nästa stora musikförälskelse. LP-skiva postorderköptes från England med hjälp av en liten talong i New Musical Express. Hade aldrig hört något liknande. Var som ett berusningsmedel. Hade förmågan att framkalla innovativa läten ur gitarren som fick den samlade expertisen att häpna. Makalöst. Suggestivt. Omnämns än idag som en av rockmusikens mest stilbildande gitarrister. Upplevde ett par av hans spelningar live. Är de ojämförligt största musikaliska upplevelserna. Likt många andra, som hade svårt att bära framgången, förorsakade drogmissbruket hans tidiga död. 1970.

Men. Minnena består.

 

Idrottseufori.

Handboll är emellanåt en synnerligen oförutsägbar sport, lika en del andra idrotter. Trollbinder människor som nervöst/förväntansfullt/resignerat följer skådespelet från tevesoffan. Igår inträffade ett sådant sällsynt dramatiskt tillfälle. Ett coronadrabbat landslag tog sig an Norge i en helt avgörande match för att få möjlighet att spela om medaljerna i europamästerskapet.

Började trevande med samspelta försvarsmurar på båda sidor. Motståndarna tar över på grund av svaga avslut och en storspelande norsk målvakt. Allt känns hopplöst. Omöjligt. Går mot en storförlust. Ser ut som att vi kommer att bli förnedrade av vårt grannland. De enda små ljuspunkterna i det svenska landslaget är den vilt kämpande härföraren Gottfridsson och ett försvarsspel som i långa stunder är fullt godkänt. Framåt känns det däremot ängsligt och håglöst. Hustrun resignerar. Vill slippa se eländet. Lägger sig. Paus. Ligger under med fem.

Andra halvlek. En bra spelande svensk målvakt byts ut mot en oprövad dito. Den sistnämnde tar allt. I stort sett. Vi börjar hitta luckor och lyckas i allt högre grad att överlista motståndarnas burväktare. En scenförändring av sällan skådat slag. Norrmännen behåller dock ett litet övertag. En exempellös slutforcering i kombination med ett fantastiskt målvaktsspel gör att vi kommer ikapp när det är någon dryg minut kvar. Norge har bollen. Storspelande Johannesson i mål lyckas återigen rädda. Sverige får straff. Drygt tio sekunder kvar. Ropar till hustrun som ansluter.

Efter tre missade straffar tidigare i matchen (varav två av Wanne som dittills aldrig missat) har den oprövade Chrintz fått lägga en och satt den. Ska han verkligen få ansvaret för den helt avgörande? Det går att ta på spänningen. Pulsen är förmodligen lika hög i de svenska tevesofforna som hos spelarna. Målvaktsräddning så är vi utslagna. Sitter den har Norge en sista chans att nå oavgjort och gå till semifinal. Lyckas återigen göra mål. Norge missar ett sista stressat läge. Vinst.

Jubel i soffan. Glädjerus hos svenska spelare. Dansar i ring och kramar om varandra. Segersäkra norrmän, som varit i ledningen fram till slutsekunderna, deppar. Idrott kan framkalla både djupa besvikelser och himlastormande lycka. Är det märkliga med dessa sporter. Ena lagets glädje förorsakar motståndarnas sorg. Fungerar som kommunicerande kärl.

Vinnarskallar är ett begrepp man ofta stöter på i idrottssammanhang. Individer som aldrig ger upp oavsett motgångar. Som ger allt och lite till fram till slutsignalen ljuder. Har mött många av dem i idrottssammanhang. Är den enskilda egenskapen som gör att talanger blir stora idrottsmän. Som skiljer agnarna från vetet. Vissa ger upp och hänger med huvudet medan andra sporras, fylls av energi och tändvätska. Alla vill vinna medan vissa hatar att förlora mer än andra. Skulle bildligt talat kunna vandra över lik för en seger.

Uppenbarligen har vi återigen en hel del av dem i det svenska handbollslandslaget. Precis som det var på nittiotalet. Bragden i Bratislava kan skrivas in i historieböckerna. Heja Sverige.

17 januari

På landet. Anlände i går kväll. Halv storm störde nattsömnen. Ett av träden bakom ladan lyckades inte stå emot vinden. Får bli en insats med motorsågen. Några plusgrader. Kort promenad till brevlådan. Barmark i kombination med hårdfrusen och livsfarligt hal is. Tillbringar hela dagen inomhus. Skrivande och läsande.

Det har bjudits på växlande väder de senaste veckorna. Fick hemma uppleva något som kan påminna om vinter under några dagar. Till fröjd för barnen. Var som en invasion av snögubbar på olika tomter. Töade tyvärr bort alltför fort. Skridskoåkare har vallfärdat i horder under helgerna för att ta sina långa turer på sjön.

Måste tillstå att jag drabbades av något som närmast kan beskrivas som svårartad abstinens när det sista dagboksinlägget var färdigt. Hade inte en aning om att skrivandet kunde innebära ett beroende av den här arten. Som en drog. Ser mig omkring varje dag jag beger mig ut. Både blicken och tankarna far iväg för att finna nya upptäckter att redovisa. Går automatiskt. Som om de små grå cellerna varje morgon är inställda på att förmedla intryck. Behöver förmodligen en långsam avvänjningsprocess. Inser att det, även framöver, kommer att bli en och annan dagboksnotering. Dock med obestämd periodicitet.

Hemmavid tycks det som om hundrastarna alltid vandrar samma sträcka med sina kelgrisar. Är som om ryggmärgsreflexerna styr morgonturen snarare än ett genomtänkt och medvetet val. Kan bero på de har samma mödosamma uppvaknande som undertecknad. Förstår dem. Gäller att ge sig iväg innan hjärnan protesterar. Innebär att det ofta blir samma gamla hjulspår.

Lite information för den som med andäktig spänning har väntat på vad som händer med de hus som bytt ägare och renoveras. På takomläggningshuset sitter alla skyddsräcken kvar. Har inte skett någon arbetsinsats på ett par veckor. Läkt ligger kvar i oordning på taket. Sätter fantasin i rullning. Vid saneringshuset har ett företag som är specialiserat på golv varit i farten. Tre skåpbilar var parkerade utanför en morgon. Bredvid stod en pall med behållare innehållande golvavjämningsmaterial. Vid renoveringshuset pågår ständigt verksamhet. Borde rimligtvis vara klart snart. Tidigt en söndag var en Volvo kombi parkerad utanför. Sannolikt de nya ägarna som inspekterade hur arbetet fortskrider.

Skickade paket till treans fru i Taiwan som skulle vara framme till jul. Visade sig ta en hel månad innan det i mitten på januari anlände till mottagaren. När ett paket skickades i motsatt riktning kom det till Sverige på åtta dagar. Därefter blev det liggande på en postterminal i drygt en vecka innan det kom ett meddelande om att en tullavgift skulle betalas. Finns flera samhällsfunktioner som inte fungerar som de borde. Läste för någon vecka sedan att Sverige placerar sig i botten när det gäller antalet sjukhussängar i förhållande till befolkningsmängden. De flesta har förletts att tro att vi fortfarande har en välfärd i världsklass. Vad händer med våra trygghetssystem?

Aldrig känns kyla så behaglig som under den korta promenaden från bastun. Mörkret lägger sig sakta. Blir Montalbano och dramatisk handbollsmatch som kvällsnöje.