26 januari

Blött på verandan efter nattens regn. Ett lager vatten ligger över sjöisen. I närheten av den översvämmade ån omringas närstående träd och täcker dessutom stammarnas rötter Änder simmar ovanpå gräsmattan och söker något ätbart. För några dagar sedan var planen att fotografera och beskriva det skimrande vinterlandskapet när minusgraderna förvandlat fuktiga träd till vackra kristallkonstverk. Solbelysta gnistrande grenar och ett tunt lager snö var som sinnebilden av en magisk vintersaga. Dagen efter var allt borta. Puts väck. 

Dystert väder gör att promenaderna blir kortare. Kompletteras med motionscykeln som fått ta plats i arbetsrummet. Sedan trean flyttade ut för ett par veckor sedan innehåller rummet även träningshörna och bibliotek. Behöver inte trampa många minuter förrän pulsen galopperar. Ett kort pass är bättre än ingenting. Borde ändå bidra till att bromsa det fysiska förfallet. 

Nostalgiträff idag. Fotbollsgänget som började spela tillsammans för drygt sextio år sedan samlades på en restaurang för lunch. Mycket letande i minnets korridorer. Blir som att lägga ett pussel där var och en bidrar med sina egna bitar. Funnit lite gamla noteringar från förr och lagbilder som hjälper oss att få lite ordning på händelser och personer. Gör att vissa saker klarnar medan andra tills vidare förblir en gåta.

Hade kulturdag igår. Besök på Fotografiska tillsammans med vänner och efterföljande lunch. Tre utställningar och massor av intryck. Ägnade mest tid åt Ett sekel av nyheter som redovisades med ett urval av alster från TT:s enorma bildarkiv. En tidsresa från året för den kvinnliga rösträtten till dagsaktuella händelser. Däremellan ett stort antal milstolpar som sitter fastetsade i medvetandet. Månlandning, epokgörande idrottshändelser och revolutionerande uppfinningar. Var trångt om saligheten. Tycks vara ett populärt tillhåll för pensionärer.

Utställning nummer två bestod av effektfulla kompositioner av den senegalesiska konstnären Omar Victor Diop. Säregna bilder som till största delen består av självporträtt i olika former. Sägs fånga den afrikanska diasporan och svart motstånd i ett globalt perspektiv. Är en färgexplosion i jämförelse med de andra två utställningarna. 

”Självporträtt har blivit ett sätt för mig att förkroppsliga historiska personer som är relevanta för diskussioner även idag. När alla gestaltas med samma ansikte blir de del av samma mänskliga armé som marscherar mot humanism, värdighet och medmänsklighet. För mig förstärks också det faktum att jag kunde ha varit en av dem. Genom mitt arbete vill jag hylla de här personerna” säger konstnären om en del av utställningen.

Den tredje är tillägnad Hans Gedda. Kanske vårt lands mest framgångsrike personfotograf, berömd för sina intima och avskalade porträtt. Många av Sveriges och världens storheter har förevigats genom hans kameralins. Astrid Lindgren, Evert Taube, Andy Warhol och Nelson Mandela är bara några exempel. Ofta lyckas han finna ett magiskt ögonblick. Extra roligt är att jag hade förmånen att samarbeta med honom i ett reklamprojekt för många år sedan. Älskar enkelheten i svartvita bilder. 

Nu är det bara två dagar tills det äntligen är dags för avfärd mot värmen. Snart är det vår.

12 januari

Något veligare än vädret är svårt att tänka sig. Verkar inte kunna bestämma sig om det ska bli vinter eller om tiden är mogen för att hoppa över den årstiden helt och hållet. Även om jag inte tillhör den entusiastiska skara som älskar snö och kyla är det här alternativet ingenting som framkallar lyckokänslor. Temperaturen pendlar ideligen mellan ett antal plus respektive minusgrader. Så snart man får möjlighet att glädjas åt ljuset som snön åstadkommer töar det bort och ersätts av slask och gråtunga moln. Solen lyser för det mesta med sin frånvaro. Man får trösta sig med att vi går mot ljusare tider.

Fortfarande utmanar skridskoåkare ödet och ger sig våghalsigt ut på sjön. Plöjer genom några centimeter vatten som lagt sig på isen som uppenbarligen fortfarande bär. För en okunnig ser det livsfarligt ut. Allt fler äventyrare utmanar ödet och ägnar sig åt nära-döden-upplevelser. 

Klättring där livet både bildligt och bokstavligt hänger på en skör tråd har för många blivit en oumbärlig aktivitet. Motorsport där man färdas i hastigheter på några hundra kilometer i timmen med bara centimetrar mellan bilarna tillhör de populäraste sporterna. Base jumping när man hoppar från höga byggnader med fallskärm och glaciärdykning är andra spektakulära sysselsättningar. I de flesta fall räcker det med ett minimalt misstag så tar livet plötsligt slut. Har svårt att förstå lockelsen.

I det här väglaget krymper promenaderna både i tid och längd. Utegymmet får klara sig utan mig framöver. Tar fram all inneboende viljekraft för att motvilligt bege mig ut. I gårdagens blåst och regn kändes det som nålstick i ansiktet i motvinden. Idag var det något lugnare. Naturupplevelserna är begränsade när hela gråskalan är representerad utan inslag av uppmuntrande kulörer. Kan dock uppskatta de avskalade björkarna när de står nakna. Stolta och stiliga i väntan på värme. I övrigt är det inte mycket att yvas över. 

Nyheterna domineras av obehagligheter. Krig och dödsskjutningar har blivit den nya vardagen. Läser i dagens tidning en analys av det eskalerande inhemska eländet. Det konstateras att vi aldrig får tillbaka det trygga och jämlika samhälle som existerade när man växte upp. Klassklyftor och kulturkrockar blir allt djupare. Integrationen är ett stort misslyckande. Ett problem som sopats under mattan i decennier. Dagens åtgärder från politiker är i första hand hårdare straff men det finns få förslag som tidigt fångar upp och stoppar nyrekryteringen till gängkriminaliteten. Knappast det samhälle man vill lämna efter sig till barn och barnbarn.

Letar efter ljuspunkter men har svårt att finna dem. Hoppas att det är mörkret och årstiden som är huvudorsaken. Får tills vidare nöja mig med att alla nära och kära är friska. Att trean ser fram emot att flytta till sin nya lägenhet i helgen. Att ettan med barn njuter av solen söderut. Och att Sverige gör sitt inträde i handbolls-VM i kväll. Alltid något som kan skingra tankarna. 

25 december

Minus sju grader. Den timerinställda utebelysningen har precis ersatts av morgonljuset. Blev rekordtidigt sänggående igår för att vara julafton. Firandet blev begränsat och dessutom inställt i dag då alla barn, barnbarn och även de äldstas moster skulle ses hos oss. Inköpt mat har fått frysas in. Drycken lär väl gå åt så småningom.

Hemmavarande trean har varit sjuk i snart en vecka. Även fyran med flickvän har lyckats dra på sig något virus. Börjar bli en vana efter alla covid-jular. Bestämde oss för att se vad tevekanalerna har att erbjuda för en gångs skull. Kryllade av julkonserter, repriser på program som återkommer den här dagen varje år och ett tjog menlösa amerikanska julfilmer. Hittade heller inget vettigt på play-kanalerna. Blev en bok i stället. Babels hus av PC Jersild. Underhållande om livet på och runt storsjukhus på sjuttiotalet som jag, av någon anledning, inte läst tidigare. Rekommenderas till ettan och alla andra som arbetar inom sjukvården.

Spikskor på. För säkerhets skull. Pappas gamla. Snart tre år sedan han gick bort. De fodrade skorna lär leva flera år till. Ute är tystnaden total. Knastrar under fötterna när de vassa dobbarna möter frusna samlingar av små sandkorn.

Hör ett underligt vinande ljud bakom mig. Vänder på huvudet. En svärm med ett trettiotal änder kommer flygande på låg höjd och passerar en meter ovanför mitt huvud. Tio sekunder senare kommer en ny formation från samma håll. Som lågt flygande stridsplan som vill undgå radarupptäckt. Beger sig från ån med öppet vatten för att söka föda annorstädes. En stor grupp har samlats på en tomt där någon vänlig själ har dukat upp ett smörgåsbord av brödrester.

Frostnupna grenar och blad glittrar när solens strålar når dem. Gröna tujahäckar ser ut att vara pudrade med florsocker på ovansidan. Den ödsligaste promenaden i mannaminne. Spöklikt. Är förmodligen obligatorisk sovmorgon i de flesta husen. Stegen ekar mellan villorna. Sopranliknande kvitter från småfåglar blandas med avlägset trafikbrus från den stora genomfartsvägen. Ser på avstånd två hundar som möts och skäller ut varandra. Det finns olika sätt att framföra julhälsningar.

Rekordhöga elpriser tycks inte avskräcka från ljusslingor och andra lysande julpynt. Vissa tända dygnet runt. Apropå elektricitet har regeringen fått en urusel start. För tidiga och illa genomtänkta förslag när det gäller elsubventioner och skattelättnader på bränsle har skapat frustration runtom i landet. Företag som är beroende av elektricitet går på knäna. Hela landets system för elproduktion lämnar mycket övrigt att önska. Men de har fler problem än så att brottas med. Nato-frågan är en. Besynnerligt att Sverige ska behöva krypa för en halvdiktatur där presidenten är både stats- och regeringschef. Ett land där demokratin urholkas. Dags för andra länder att sätta press på Turkiet och Ungern. Dagens regering får vara glada att det är fyra år till nästa val.

Eftermiddagstur förbi ettan respektive tvåan för att lämna barnbarnens julklappar. Korta besök för att hinna hem och förbereda kvällens middag. Den traditionella lammfilén. I kväll för tre personer i stället för arton om alla kunnat komma.

God Helg alla läsande vänner.

12 december

Gårdagskvällens snöfall har målat sjön kritvit. En av naturens alla förtrollande yttringar. Orörd snö framkallar ett rofyllt lugn. Att sätta en fot på den obeträdda ytan är som att häda. Som att klottra på ett vackert konstverk.

På terrassen har snön gjort att vår övervintrande lilla Buddhastaty blivit skrudad i en axelbandsklänning och en liten dekorativ vit mössa. Samsas med det lilla fågelhuset där skatorna regelbundet får skrämmas bort. Av de större arterna har vi bestämt att koltrastarna är välkomna tillsammans med alla småfåglar. 

Några minusgrader. Trean har begivit sig till arbetet i ottan. Det vill säga när det fortfarande var mörkt. Kommer vara inneboende hos oss ett par veckor till innan det blir flytt till den första riktigt egna lägenheten. Tidigare har han fått nöja sig med studentbostäder av modell skokartong. 

Idag fyller han trettio. Vad hände? Hur gick det till? Det är på barnen som man inser det egna åldrandet. Att varje år obönhörligt läggs på de föregående. Lite skrämmande. Blir ett lugnt firande på hemmaplan till kvällen. Dagens huvuduppgift är att inhandla lite asiatiska inslag till middagen. Sushi och sashimi och därefter blir det italienskt tema.

Han får nöja sig med vårt sällskap och att bli uppvaktad av frun via Skype. Nästa år blir det återförening i den nya lägenheten tack vare att hennes uppehållstillstånd efter många turer har blivit klart. Men först ska de gemensamt fira det kinesiska nyåret i Taiwan.

Morgonträning och minimal frukost är avklarade. Lindriga gallproblem gör att det blir några dietdagar för att inte problemen ska eskalera. Skadar inte att minska matintaget emellanåt. Gör att det förvinner ett par kilo. Tyvärr blir det inte alltid på de ställen man önskar. Dessutom kommer hälften av den förlorade vikten tillbaka så snart man återgår till normalkost igen. Likt en bumerang.

Haft blandad framgång med mitt andra skrivprojekt. Det går upp och ned. Märkligt hur en idé plötsligt uppstår så att långa avsnitt nästan skriver sig själva. Allt bara flyter på. Det behövs varken ansträngning eller något avancerat tankearbete. Vid andra tillfällen står det fullkomligt stilla. Rör sig i snigelfart. Stirrar in i skärmen. Via tangenterna kommer bara banaliteter. Skräp. Det flyter inte. Blir osammanhängande och fullt av plattityder.

Stundtals upplever jag att det skymtar någon slags kvalitet i texterna. Att de rör sig i rätt riktning. Att orden lägger sig behagligt intill varandra. Trivs tillsammans. Inte alls oävet. Däremot raseras delar av självförtroendet när man uppslukas av en riktigt bra bok. Ordrikedomen, variationen och flödet hos stora författare åstadkommer avundsjuka. Det verkar vara så enkelt för en del. Vi andra får streta på.

Mörkret lägger sig till rätta. Alldeles för tidigt. Tröstar oss med lite stämningsfull belysning på terrassen. Några månader till.

1 december

Grått och dystert. Den här årstiden blir det senare uppstigning. Lämnar aldrig sänghalmen förrän det ljusnar om det inte är absolut nödvändigt. 

Det spritter knappast i kroppen för att ge sig ut. Men det måste göras. Frukost serveras inte förrän morgonmotionen är avklarad. En grundregel som följs slaviskt (nästan). På sjön ligger en tunn hinna av is. Lär däremot inte bli långvarigt. Försvinner om ett par timmar. Var likadant i går. Då gjorde den förrädiska halkan promenaden både kortare och långsammare. Byter till dubbade skor i dag för att inte riskera allvarliga fallskador. En gammal kropp måste hålla sig upprätt.

Begränsade rester av snösmockan som drabbade Stockholm ligger kvar längs med strandpromenaden medan de upplogade snöhögarna inte krymper nämnvärt. Den tunga snön har gjort att tjocka grenar brutits av från de högresta träden och häckar har vikt sig för snömassornas tyngd. Ligger nedpressade mot marken tills vår och värme förhoppningsvis får dem att resa sig igen.

Vid den lilla skolan pågår en fotbollsmatch på ett underlag som består av nedtrampad snö. Påpälsade elever jagar bollen under överinseende av en lärare. Undviker utegymmet. Ytan ingår uppenbarligen inte i kommunens snöröjningsuppgifter. Riskerar inte livet för att ta mig dit på ojämnt och isigt underlag. Får ersättas av andra övningar.

Vid kolonilotterna har kommunen satt upp en skylt som berättar att det förr fanns ett stort antal tvätterier utmed ån som förbinder de två sjöarna. Eftersom bostäder och fabriker i stan eldades med kol var bryggor och stränder nedsmutsade. Härute fanns det dock gott om sjöar och vattendrag med rent vatten. Till en början rengjorde kvinnor storstadsbornas tvätt för hand. Vid 1900-talets början uppfördes särskilda tvättlador med tvättstuga på nedre botten och torkvind på övervåningen. Arbetstiden var från klockan åtta på morgonen till nio på kvällen. Några tvätteriägare var dessutom jordbrukare och odlade havre, potatis och råg där kolonilotterna nu ligger. The times they are a-changin.

För närvarande tillbringas den mesta tiden med fotbolls-VM. Detta besynnerliga skådespel som blivit ett politiskt slagträ länder och kontinenter emellan. Delar av västvärlden ser det som en möjlighet att markera mot avsaknaden av demokratiska rättigheter och människors lika värde. Att spelen hamnade i Qatar är märkligt ur flera synvinklar.

Spektaklet är däremot fascinerande att betrakta. Den glädje som de afrikanska supportrarna visar när hemlandet lyckas göra mål är obetalbar. Tyvärr är det här, liksom i andra sammanhang, inte alltid de roligaste fotbollslandslagen som går vidare. Inte heller de bästa. Mycket handlar om tillfälligheter och om vem som lyckas peta in flest bollar i motståndarmålet. Beklagligtvis lönar sig ibland tråkig och defensiv taktik.

De välkända storheterna har imponerat mest. Brasilien, Frankrike och Spanien. Även Argentina fick lite av en återupprättelse i går efter två mediokra insatser. Utan ett svenskt landslag blir det dessvärre inte lika nervkittlande. Till råga på allt åkte Danmark ut. Det enda nordiska inslaget.

Vem ska man hålla på nu?

                                                          

18 november

Två grader. Ljuset låter vänta på sig. Som alltid den här bedrövligt mörka, kalla och fuktiga perioden. Nattfrosten har börjat ge med sig. Nöjer mig med den kortare promenaden till brevlådan medan hustrun går vidare till sjuttiosexan. Ängen ligger övergiven. Små vattendroppar hänger på elstängslet som omger betesmarkerna. Korna befinner sig inomhus hos bonden. Bara de fastboende är här. Och vi. 

Efter en vecka hemma är det dags för en på landet. Omväxling förnöjer, som de säger. Miljöombytet är en tröst i bedrövelsen i väntan på utlandssemester. Dröjer ända tills januari i år. Annars har vi försökt fly Sverige den här årstiden. Inser varför.

Har fått hälsporre. Enligt vår gemensamma diagnos. När vi slagit våra kloka huvuden ihop pekar vi ut mina nya skor som orsaken. Bestämmer att de ska ersättas av andra ett tag. Samt att promenaderna får bli kortare. Enligt expertisen på nätet är cykling det vettigaste alternativet som står till buds. 

Nåväl. Är ju inte elitidrott som kroppen ska förberedas på. Handlar mer om att den inte ska rosta ihop så att delar av den börjar kärva för mycket.

Har ett stort antal kartonger med gamla papper och fotografier från föräldrarna här uppe. Är lätt att förlora sig bland dem. Inser att det finns en saknad som även inbegriper människor man aldrig mött. Mina farföräldrar gick bort unga. Tuberkulos respektive polio.

Farfar var finsnickare. Det hette så. Firma på Luntmakargatan. Har ett schackbord som han tillverkat och som har sett bättre dagar. Funderar på om jag klarar av att varsamt renovera det på egen hand eller om en expert ska anlitas. Tål att tänkas på.

Inte ens mamma hann träffa dem. Finns dokument och telegram från deras bröllopsmiddag på hotell Reisen. 1925. Snart hundra år sedan. 

Om ytterligare ett sekel kanske det finns botemedel även för dagens dödliga sjukdomar. Cancer är det stora spöket. Läser om Börje Salming, född samma år som jag själv. ALS måste vara bland det jävligaste man kan drabbas av. Måtte forskningen kunna utplåna detta fasansfulla lidande.

Syster och svåger kommer upp i morgon. Vår tur att bjuda på middag. Nästa vecka blir det finmiddag på restaurang med hotellövernattning i närbelägen stad. Min och svågerns födelsedagar ska uppmärksammas. Fyller dagarna efter varandra. Presenter undanbedes, som det brukar stå i annonserna här i lokaltidningen.

Dags att gå ut och göra lite nytta. Motorsågen ska få göra rätt för sig. Finns fallna träd som ska kapas upp och forslas bort för att förmultna på lämpligt ställe. Duger inte till ved. Blir långkalsonger idag.

1 november

Årets i särklass tråkigaste period har inletts. Förr var det en viss tröst att födelsedagen inträffar i slutet av månaden. Då längtade man efter att bli ett år äldre. Så är inte längre fallet. Nu önskar man att tiden ska så stilla.

Svårigheterna att somna gör att morgonen blir trögstartad. Några sothöns rör sig sakta i cirklar på sjön utanför. Ansamlingar av blöta löv ligger som fastklistrade på terrassen. Den lilla grillen står kvar på utebordet. Alldeles lagom stor för de hamburgare som tillagades i går kväll. Alltid med en skiva cheddar ovanpå. Avnjöts tillsammans med knaperstekt bacon, klyftpotatis och chilimayo. Bland annat.

Trean har stängt dörren till arbetsrummet som han har ockuperat sedan i somras i väntan på egen lägenhet. Distansarbetet påbörjades tidigt idag. Allt fler jobb kan skötas hemifrån. I hans fall räcker det med en eller ett par dagar i veckan på kontoret. De flesta möten sker digitalt. Han har fått flera glädjande besked i veckan. Först blev det klart med lägenhet från årsskiftet. Därefter fick hustrun sitt uppehållstillstånd efter drygt ett års väntetid. Återförenas om några månader eftersom hon har ett projekt i Japan som börjar inom någon vecka.

Läser om Elon Musk. Hat och hot har ökat på Twitter den senaste veckan sedan han tog över företaget och sparkade ledningen. Har tydligen åsikten att ordet ska vara fritt vilket riskerar att öppna för falska nyheter och konspirationsteorier. Den tidigare så hyllade och geniförklarade entreprenören har även lagt sig i världspolitiken på ett flagrant sätt med märkliga förslag på hur förhållandet mellan Ryssland och Ukraina ska lösas.

Tycker vi har fått nog av rika affärsmän som tack vare sina framgångar och sin rikedom tror att de sitter med svaret på alla världens problem. Finns risk för att Musk förvandlas till en ny Trump om några år. Gud bevare oss väl för dessa uppblåsta individer. Makt har i alla tider stigit människor åt huvudet.

En liten tröst i allt elände är att Bolsonaro i Brasilien med knapp marginal förlorade valet. Får innerligt hoppas att han erkänner sig besegrad annars kommer det att uppstå tumult i landet. Kanske blir så ändå. De auktoritära ledarna är oberäkneliga.

Promenaden inleds med att jag blir utskälld av en miniatyrhund som rastas av en granne. Det är inte lätt att vara liten. Vare sig för hundar eller människor. Vid den lilla skolan står en rad förstaårselever och väntar på sin fritidspersonal. Vankas förmodligen utflykt eftersom det är skollov hela veckan. De tävlar om vem som kan skrika högst. Gälla pipiga röster försöker överträffa varandra.

Tar långa varvet idag. Försöker hålla uppe tempot så gott det går. Har gjort så den senaste veckan för att råda bot på den viktökning som jag dragit på mig efter ett besök hos storkusin ovanför Sundsvall. Ett par dagar med överflöd av mat och dryck sätter sina spår.

Framme vid utegymmet. Kör ett varv av mitt program vid fem olika stationer i ensamhet. Dyker upp en yngre muskulös man som anser att de vätsketyngda stockarna inte är tillräckliga. Lägger upp ytterligare en tung trädstam ovanpå för att köra bänkpress. Blir ytterligare ett varv innan jag beger mig vidare.

Kolonilotterna ligger öde. Säsongen är över. Den odlingsbara marken ligger på de flesta ytor uppgrävd. Redo för vintern. Några astrar (gissar jag) står blommande och stolta som ett färgkomplement till höstens gulröda nyanser. Strax bredvid har några flera meter höga solrosor som tidigare stått upprätta börjat vika ner sig.

Hemma. Stretchning och några kompletterande magövningar. Dusch. Frukost. Nu kan resten av dagen börja.

9 oktober

Tycker det ser grådisigt ut på himlen ända tills jag inser att solen inte riktigt hunnit stiga upp. Den tycks ha samma sena vanor som undertecknad. Är ett decimerat sällskap som intagit Algarvekusten efter bortfall av flera olika anledningar. Står golf på schemat. Dagligen. Naturligtvis. Dags för den årliga tävling som pågått i ett fyrtiotal år.

Inleder med en promenad medan resten av sällskapet invaderar frukostmatsalen. Vissa har troligen stått och stampat otåligt innan dörrarna öppnades. En lång och fantastisk gångväg kantar hela kustlinjen. Solstolarna står tomma. Åtminstone vid den här tiden. Beblandar mig med ett fåtal andra motionärer som också tycks uppskatta att röra på benen i gryningen. Får bli en kortare version av den nödvändiga vakna-till-aktiviteten. Anländer till frukostbordet när de andra är på väg därifrån.

Golf är ett svårbemästrat drama som måste ha uppfunnits av en illvillig sadist. Miljön är förförisk och bjuder på fantastiska naturscenerier. Gräset är grönare än grönt och ser ut att vara finputsat med nagelsax. Mitt i allt detta underbara har bankonstruktören uppfunnit olika obehagliga överraskningar och hinder som är avsedda att pröva tålamodet och se till att inga träd växer upp till himlen. Djupa kratrar med sand straffar obönhörligt den spelare vars slag inte behagar bege sig åt det avsedda hållet. Något som sker oftare än ofta.

Ett annat djävulskt uttänkt inslag är inblandningen av ett annat frånstötande element. Vatten. Denna livsviktiga ingrediens används i det här sammanhanget enbart för att skapa frustration för de intet ont anande utövarna. Placerade på de mest olämpliga ställen. På den här platsen finns dessutom pinjeträd med tättväxande grenar som har den speciella egenskapen att de slukar bollar. Äter upp dem. Eller gömmer dem i grenverket. De bara försvinner utan att kunna återfinnas. Varför envisas man med att utsätta sig för denna plåga?

Orsaken är antagligen att man då och då lyckas överträffa sig själv. Ibland kan man till och med slå flera bra slag i rad även om det tillhör sällsyntheterna. Något som framkallar lyckokänslor och lurar en att tro att man är bättre än vad som är fallet. De små euforiska tillfällena gör att man har fördragsamhet med alla de misstag som sker däremellan.

Men den huvudsakliga anledningen till att man envisas med att fortsätta med denna självtortyr är sällskapet. Alla skämt och skratt efter en avslutad runda. Att samlas till lunch eller middag och minnas tider som flytt. I den mån någon minns något över huvud taget.

Vad vore livet utan vänner?

26 september

Stretar fram i höstrusket under morgonpromenaden utan att registrera omgivningen. Sinnesstämningen är som vädret. Vandrar i lätt duggregn. Mekaniskt. Ett steg i taget. Huvudet är fullt av funderingar över livet. Har på kort tid nåtts av två dödsbesked.

Varit några synnerligen dystra dygn efter att först ha nåtts av beskedet att en vän plötsligt gått bort. Utomlands. Ett par dagar före sin sjuttioårsdag. Helt oväntat. Ofattbart och ogripbart. Väcker tankar om alltings förgänglighet och den sköra tråd som tillvaron är upphängd på.

Världen har förlorat en sällsynt omtänksam person. En kamrat som varit den största upptågsmakaren i vänkretsen och bidragit till ett oändligt antal glädjestunder under flera decennier. Minns alla hejdlösa skratt och den nöjda glimten i hans ögon efter oräkneliga lyckosamma hyss. Det tomrum han lämnar efter sig är omöjligt att fylla. Vi är många som kommer att sakna alla dessa obeskrivliga överraskningar och påhitt.

Tänker på de allra närmaste vars liv på ett ögonblick slagits i spillror. Den chock och den förtvivlade ensamhet som uppstår. Från den ena sekunden till den andra. Den bottenlösa sorgen där det inte går att se något ljus i tunneln. Inga halmstrån att gripa tag i. En situation där hopplösheten gör det svårt att se meningen med livet.

Fick nyligen även meddelande om att en av mina kusiners man har lämnat oss. Innan han fyllt sextio. Vissa sjukdomar drabbar skoningslöst utan urskiljning. Hur framgångsrik läkarvetenskapen än är så återstår det mycket forskning innan vi kan utrota dem och allt det lidande som följer i dess spår. Livet är sällan rättvist.

Om några veckor är det dessutom dags att förpassa mammas urna till graven där pappa vilar sedan några år. Blir ytterligare ett avsked i sällskap av de allra närmaste. Har varit några känslosamma månader där vi tagit hand om och delat upp hennes ägodelar. Återstår ett stort antal kartonger som forslats till landet och ska gås igenom. Blir en gemensam sysselsättning i höst och vinter.

Vid sådana här sorgliga perioder är vänner och släkt den stora trösten. De man kan luta sig mot i svåra stunder. När man samlas blir smärtan lättare att uthärda. Gemenskapen bär oss vidare. Gör att vi så småningom återfår balansen. Förhoppningsvis.

Nu är det kväll. Mörkret lägger sig och suddar ut alla konturer. Sjön syns inte längre. Det är kolsvart med undantag för ljuset från den ensamma lyktstolpen som står utanför. Hösten går i sorgens tecken.

16 september

Himlen öppnar sig med jämna mellanrum samtidigt som kalla vindar drar in från norr. Ruggigt. Vattentunnorna svämmar över. Skillnaden mot de behagliga veckorna vid Joniska havet med temperaturer runt trettio grader är gigantisk. Från det dagliga släntrandet i badbyxor eller kortbyxor med sandaler på fötterna till snabba förflyttningar utomhus iklädd regnkläder och stövlar.

Korfu var en angenäm upplevelse efter inledande problem. Något som gjorde att vi fick byta vårt lyhörda och olyckligt placerade rum mot ett annat där trafik och andra ljud inte var lika störande. Det sägs att den här ön skiljer sig en hel del från resten av Grekland. Det finns fler influenser från Italien både när det gäller mat och arkitektur. Det blåvita inslagen är inte lika omfattande. Menyerna på de olika restaurangerna var relativt likartade med pasta, pizza, grillad färsk fisk och ett antal nationella rätter. Dessutom överraskande gott lokalt vin. Ett fåtal smaksensationer men å andra sidan inte heller några katastrofer.

Efter några dagar hemma med röstning och lite socialt umgänge har vi dragit oss tillbaka till lugnet på landet. Mellan skurarna har det blivit lite möbelrenovering och rabattrensning.

Valet förtjänar några extra kommentarer. Bekymrad över det nya politiska landskapet. Nu väntar en ny bräcklig och osäker regering. Tidigare var Socialdemokraterna tvingade att hantera motstridiga viljor mellan Vänstern, Miljöpartiet och Centern. Nu ska Moderaterna försöka finna en väg som Liberalerna och Sverigedemokraterna kan enas om. Knepigt. Regeringar med svagt underlag verkar vara det nya normala. Allt ska förhandlas och jämkas. Är inte säker på att det här blir vare sig bättre eller sämre än det föregående. Upplagt för att det ska uppstå nya politiska vildar.

Obligatoriskt bastubad. Njutbart, framför allt under de kalla årstiderna. Öser en skopa vatten över lavastenarna så att det fräser till. Därefter blir det total tystnad förutom ett knäppande från aggregatet och ljudet från min egen andhämtning. Är ingen vän av långa perioder inne i hettan. Runt fem minuter är fullt tillräckligt för min del. Känner mig obeskrivligt ren på ett helt annat sätt än när man nöjer sig med en dusch.

Solen behagar titta fram vid middagstid. En kort stund. Därefter vräker det återigen ner ovanifrån. Synen är vacker, men lite sorglig. Det är som om naturen håller på att dö en smula.

Fajitas med kyckling. Guacamole. Tomatsallad med koriander. Hustrun vill titta ikapp på Idol. Får bli så.

29 augusti

Det är en smått förtrollande upplevelse att ta sin morgonpromenad när solen nyss stigit upp bortanför bergskammen i öster. Allting vaknar till liv. Tittar från balkongen ut över den nordliga delen av Korfu vars konturer avtecknar sig i en gråskala i soldiset. På gränsen mellan det Adriatiska och Joniska havet. Ovanligt pigg och utvilad. En särdeles behaglig känsla när man förlänger sommaren med ett par avkopplande veckor söderut.

Var lite mer omständligt att ta sig hit än jag minns från föregående resa för tre år sedan. Ett fasligt släpande på resväskor. Från hemmet till taxin. Från taxin till terminal fem på Arlanda. Från flygplatsen i Korfu till bussen. Från bussen till en båt. Från båten till en ny buss. Och därefter in på hotellet. Var uppstigning klockan två på natten efter förvarning från resebyrån om att man bör vara på Arlanda tre timmar innan avgång. Gigantiska köer till incheckningen. Efterdyningarna av personalneddragningarna efter covid tycks ta sin tid att komma till rätta med.

Tar Rruga Mitat Hoxha från hotellet, en gata som leder till ortens mer centrala delar. Passerar Black Marlin, med skylten av en stiliserad svärdfisk, där resans första middag intogs härom kvällen. Nyöppnad italienskinspirerad restaurang som inte existerade när vi var här förra gången. Blev ravioli respektive risotto med stora räkor, smaksatta med peppar och tryffel. En liter av husets vin (italienskt) kostade åttio svenska kronor. Notan för två personer inklusive kaffe och avec landade på trehundringen. Gott kan emellanåt också vara billigt.

Några herrelösa hundar strosar omkring på gatan. Letar efter något ätbart i anslutning till restauranger eller sopor. Är ett av de mindre positiva inslagen här nere. Jagas regelbundet iväg av affärsinnehavare och personal.

Den manliga delen av den bofasta befolkningen har samlats i grupper på små barer och caféer för diskussioner om allt och ingenting. Kaffe och vatten. Här och där även med ett litet glas raki, den lokala varianten av grappa. Rökpelare från cigaretter stiger och löses upp i intet.

Kommersen tar fart så snart ljuset har ersatt nattens kolsvarta mörker. Morgoninköpen görs i frukt- och grönsaksstånd. Doften av nybakat bröd letar sig ut från små butiker. En äldre kvinna har hängt ut begagnade kläder till försäljning på ett räcke utanför bostaden. Använder trottoaren för att exponera sitt sortiment. Hennes man sitter bredvid vid ett litet bord med en tidning uppslagen samtidigt som han tillfredsställer sitt nikotinbehov.

Vid stranden, som är täckt av små stenar, någon centimeter i diameter, har äldre lokala kvinnor samlats i grupper. Njuter av väder och sällskap innan solen har stigit högt med obehagligt höga temperaturer som följd. Ömfotade använder tunna badskor medan de som efter år av traskande vid vattnet har utvecklat mer läderliknande fotsulor och kan röra sig obehindrat.

Några statyer av prominenta personer kantar strandpromenaden. Bland annat Nicolae Iorga som grundade ett arkeologiskt institut här i Saranda. Finns en del intressanta utgrävningar mitt i staden. Var Rumäniens premiärminister under ett par år i början på 1930-talet och mördades av fascister 1940. Han sägs ha bidragit till bildandet av den moderna republiken Albanien inför självständigheten som deklarerades 1912 när det Osmanska riket började kollapsa.

Vänder om. Frukostserveringen stänger halv tio.

21 augusti

Efter en alldeles för lång period av torka öppnade sig himlen igår. Tomma tunnor blev snabbt fyllda och svämmade över. Under hela sommaren har de gröna grässtråna lyst med sin frånvaro. Har blivit en tråkig ljusbrun yta på gårdsplanen men har åtminstone den positiva effekten att gräset sällan behövt klippas.

Den vanliga morgonpromenaden till brevlådan är avverkad. Likaså de begränsade styrke- och stretchningsövningarna och därpå följande frukostintag. Svalt i luften och lugnet härskar. Annorlunda igår då vägföreningen samlades på vår veranda för årsmöte samtidigt som regnet stod som spön i backen och en motbjudande sydostvind svepte in. Under natten har dessutom ett av äppelträden fallit offer för vädrets makter.

Elva av arton fastigheter och uppemot tjugo personer var närvarande och avhandlade allt som har med väghållningen att göra. Samt alla juridiska spetsfundigheter som uppstår i avsaknad av godkända stadgar och frånvarande revisorer. Ser det mer som en social tillställning där grannarna i området träffas och diskuterar annat som rör våra gemensamma intressen härute. Är ett par helt nya fastighetsägare samt några som tagit över sommarställen från sina föräldrar. Flera nya ansikten och namn att lägga på minnet.

Håller på att tömma huset efter mammas bortgång. Travar med kartonger har tagits upp hit för att gås igenom och fördelas. Tar sin lilla tid när beslut ska fattas om vilka papper som ska behållas och fördela ägodelar efter bästa förstånd. Det är lätt att förlora sig i gamla fotografier och dokument, bland annat från en svunnen tid. Långt innan man var född.

Eftersom vi tog en paus med allt bestyr efter begravningen börjar det bli bråttom för att huset ska kunna läggas ut till försäljning. Kanske inte världens bästa timing med stigande räntor och allmän försiktighet bland köpare. Fint hus med fantastiskt bra läge men med en hel del renoveringsbehov. Idealiskt boende för en barnfamilj. Får hoppas att intresset för bostaden är större än farhågorna om framtiden.

Om en vecka blir det semester på riktigt. Bär söderut. Eller närmare bestämt sydost. En vecka i Albanien och en vecka på en närbelägen grekisk ö. Även om ledigheten numera är konstant får den en annan dimension när matlagning, städning, målning och möbelrenovering försvinner från den dagliga att-göra-listan.

Hade treans svärföräldrar från Taiwan på besök för en vecka sedan. Första gången vi träffades. Lunch hemma hos oss i stan. Ödmjuka och trevliga personer. Blev överösta av presenter enligt deras tradition. Samtal kors och tvärs på kinesiska, japanska, engelska och svenska för att alla skulle kunna hänga med. Fiskgryta som blev uppskattad. För övrigt ansåg de att den svenska maten på restauranger var för salt. Uppenbarligen har vi olika sätt att smaksätta våra rätter i de båda länderna.

Nu är det dags att avbryta skrivandet på verandan och börja gå igenom kartonger från dödsboet och dela upp saker med systern.

När minnet sviktar

Det sägs att det är naturligt att glömskan och tankspriddheten ökar med åren. Man minns inte var man lagt nycklarna eller mobiltelefonen. Allehanda små detaljer går upp i rök i hjärnans korridorer och vindlingar. En del kan återkomma efter en tid medan andra försvinner för alltid. Eller ligger de och lurar och framträder när man trycker på rätt knappar? Med tiden är det förmodligen så att synapserna som binder ihop nervcellerna i hjärnan förlorar en del av sin spänst likt andra kroppsdelar. Eller att cellerna dör.

Vissa påstår att man kommer ihåg det som är viktigt och glömmer oväsentligheter. Av egen erfarenhet vill jag med bestämdhet påstå att det inte stämmer. Tyvärr har jag glömt en hel del väsentliga saker i livet och det tycks inte bli mindre med åren. Däremot har jag numera accepterat att mitt minne när det gäller tekniska kunskaper är, minst sagt, mediokert. Sådana lärdomar bleknar snabbare än andra. Det är som om den sortens inlärning inte fastnar i hjärnan på samma sätt som annat. Tack och lov finns det en teknisk kunskapsbank att luta sig mot här på landet.

Ibland kan man även oroa sig över att minnet sviker allt oftare. Och att det inte bara rör små bagateller. Ger en obehaglig känsla för vad som kan vänta på ålderns höst. När glömskan i värsta fall övergår till demens så att även de allra viktigaste sakerna försvinner.

Inom hjärnforskningen talar man om fyra olika sorters minnen. Det episodiska minnet som består av minnen från tidigare händelser. Allt från några timmar till flera år. Procedurminnet rymmer de inlärda motoriska och intellektuella färdigheterna. Till exempel att kunna cykla eller köra bil. Det semantiska minnet hanterar språk och abstraktioner. Här samlas de kunskaper vi lärt oss utifrån läsning och undervisning. Det perceptuella minnet gör att vi kan känna igen föremål som vi tidigare sett. Ser man det så är det episodiska minnet det största problemet.

Drabbades av en olustig minneslucka igår som fick mig att fundera lite extra i de här banorna. Visserligen rörde det inte något allvarligt, men var tillräckligt för att ge en tankeställare.

Minns en del samtal med min gamle morfar när han var dement i slutet av sitt liv. Han kunde utförligt redogöra för händelser sjuttio år tillbaka i tiden men mindes sällan vad som hade hänt de senaste timmarna. Kom aldrig ihåg var toaletten, eller hans eget rum, fanns när han bodde hos mina föräldrar. Gjorde det nödvändigt att sätta upp skyltar på olika dörrar så att han inte skulle irra omkring utan att veta vart han skulle ta vägen.

Liksom kroppen behöver även hjärnan träning. Försöker intala mig att både läsning och skrivande är bra. I så fall har jag just genomfört ett träningspass.

26 juli

Det pågår ständigt en meteorologisk kamp mellan vädrets makter. Striden böljar fram och tillbaka. Ingen av kombattanterna vill ge sig. För någon vecka sedan såg det ut som om solen och värmen skulle krossa motståndet i form av regn och kyla. Pågick under ett drygt dygn. Uppmättes trettiosex grader i skuggan här på landet. Nytt rekord. Vedervärdigt. Var inte ens möjligt att äta middag utomhus på kvällskvisten. Dagen efter var det endast fjorton. Häpnadsväckande svängningar.

Det uppstår ett alldeles speciellt lugn när man tillbringat några veckor i avskildhet från storstaden. Pulsen blir lägre. Stressen minskar (i den mån det existerar någon sådan nuförtiden). Långsamt inträder en rofylldhet som inte går att uppnå i stan. Gradvis vänjer man sig vid andra dagliga rutiner även om det finns några som är identiska. Vissa vanor mår bra av att underhållas. Förmodligen livsnödvändiga.

En av dem är att hålla morgonmotionen före frukost intakt även om den under en tid blivit begränsad efter enträgen förkylning. Nöjer mig för stunden med promenaden till brevlådan kompletterat med en kort stund på motionscykeln. Behövs inte många minuter förrän mjölksyran gör sig påmind. Som sig bör blir det avslutning med olika stretchnings- och enkla styrkeövningar. Intalar mig själv att det kan få kroppen att lyda lite längre. Trots att den emellanåt gör motstånd och protesterar.

Besökte en loppis i lördags. Tilldrog sig i en liten by en halvtimme härifrån. Mötte sinnebilden av ideellt arbete. Missionskyrka. Saligheten lyste om arrangörerna. Kaffe och hembakat bröd. Köptes en sextiotalsmodell av tranor i mahogny. Tre stycken fint dekorerade dricksglas från samma tid fick följa med. Därtill en bok av Nadine Gordiner som inte tidigare lästs. Hustrun fyndade dessutom ytterligare en liten Buddhafigur. Har blivit som en mani. Vi har numera en uppsjö av den religiösa figuren i olika versioner. Allt som allt gick kalaset på femtio kronor. Dessutom en bra känsla i magen över att köpa begagnat i stället för att ränna runt i affärer och handla nyproducerat.

Fördelen med att tillbringa den lediga tiden här på landet i stället för vistas på ett hotell i en behaglig semesterort är att det alltid finns något att göra. Man behöver aldrig gå sysslolös. De olika odlingarna ska vattnas, rabatter ska rensas och det behöver målas lite här och där. Slyn ska hållas efter och med jämna mellanrum måste ett och annat träd fällas för att tomten inte ska växa igen. Har skapat en ny liten rabatt på en skuggig plats. Funkia (tillhör familjen sparrisväxter) och clematis. Håller tummarna för att de ska trivas.

Idag har ettan satt upp studsmattan till fröjd för det yngsta barnbarnet som för tillfället har sällskap av två kamrater. Det sprudlar av energi och spontan glädje. Nej, nu är det dags att dra på sig arbetskläderna igen för en tur till tippen med de delar av träden som inte duger till ved. I kväll håller vi tummarna för de svenska damerna i semifinalen mot England.

15 juli

Hade ett plågsamt uppvaknande vid fyrasnåret natten till igår. Varje gång jag svalde var det som att en bit taggtråd drogs genom strupen. Till råga på allt var det halv storm vilket gjorde att rullgardinen i det myggnätsförsedda fönstret fladdrade och väsnades. Tvingade mig upp för att åtgärda det senare problemet. Lyckades därefter slumra till emellanåt.

När det till slut var dags att ge upp tanken på att somna om igen hade en övernattande kamrat redan begett sig hem. Tillhör dem som fortfarande försöker hålla den svenska bruttonationalprodukten uppe.

Hade en gemytlig stund kvällen innan med träkolsgrillade hamburgare, tevefotboll och kvällsbad. Fotbollsdamerna har hittills inte lyckats leva upp till de högt ställda förväntningarna. Ser stundtals lite krampaktigt ut. Kan få svårt att nå samma höjder som i tidigare mästerskap. Men, man vet aldrig. Hoppet lever fortfarande. Finns däremot andra länder som gjort lysande prestationer. Framför allt imponerad av Frankrike även om det var trögare mot Belgien igår. Andra lag som imponerat är Tyskland och England.

Damfotbollen har utvecklats kolossalt det senaste decenniet. Har numera samma behållning av att se damernas mästerskapsmatcher som herrarnas. Är tydligen inte ensam om de åsikterna. Hemmalandskamper drar storpublik nuförtiden och Englands inledande match i EM spelades inför ett fullsatt Wembley.

Var hemfärd igår tillsammans med de två yngsta barnbarnen som vi fått rå om ett antal dagar på landet. Bangolf, kanotpaddling och bad har stått på programmet. Bland annat. Har även blivit en del schackmatcher dem emellan under de stunder de lyckats slita sig från mobiltelefonerna. Bra hjärngymnastik. Gamla tiders kollovecka med sex barnbarn har förvandlats till några dagar med de yngsta. Roligt så länge det varar.

Glatt överraskad över att blommorna klarat sig så bra här hemma trots att vi varit frånvarande i två och en halv vecka. Ser bättre ut än någonsin. Bevattningssystem, regelbunden nederbörd plus assistans av fyran vid ett tillfälle gör att det är en fröjd för ögonen att betrakta blomsterprakten på terrassen där en nyinköpt Buddha tronar bland pelargoner. Krävs dock en insats med häcksaxen innan vi åker tillbaka. På söndag flyttar trean med fru in här vilket gör att vi flyr fältet för en dryg månad för att återvända några dagar när svärdotterns föräldrar från Taiwan kommer på besök.

Är dock lite bekymrad över den förkylning jag dragit på mig. Halsontet har övergått till snörvlande och hostande. Lite svårt att avgöra om det är en gammal klassisk infektion eller om det är någon av de nya lömska covidmutationerna. Inte osannolikt att det blir isolering en tid framöver tills symptomen bedarrar. Finns hotfulla signaler om att en ny våg av smitta är på väg. Risk att hösten blir ansträngande för sjukvården.

Inne på sista säsongen av Badhotellet. Bara tre avsnitt kvar. Kommer sakna händelserna i det lilla mysiga hotellet på Jyllandskusten. Blir förmodligen fotboll och friidrott som underhållning den närmaste tiden.

4 juli

Vaknar så sakteliga upp ur sömnen av underlig och samtidigt melodiös fågelsång. Serenader och symfonier avlöser varandra. Som om det vore en konsert med vitt skilda artister. Lyssnar och försöker särskilja de olika arterna. Utan framgång. Det musikaliska minnet är inte vad det borde vara. Inser att det är hög tid för en stunds repetition med hjälp av appen där småfåglarnas karakteristiska läten är samlade. Tacksam för att den här morgonen bjuder på behagligt kvittrande till skillnad mot det vanliga skränande oljudet när gässen tjattrar högljutt och oavbrutet. Även naturens väckarklockor klingar olika.

Sommaren tvekade länge innan den vågade visa sin angenäma sida med efterlängtad sol och värme. Nyckfull väderlek har blivit det nya normala, det underskattade begreppet lagom tycks bli alltmer sällsynt. Omväxlande sol och regn, kalla vindar förbyts mot stillastående luft och kvävande värme. Prognoser om vad som väntar under de närmaste dagarna omkullkastas ideligen. Myggfönster har satts in i båda sovrummen på övervåningen för att få svalare nätter och bättre ventilation. Ger behaglig temperatur men innebär samtidigt att det kan upplevas som att man sover mitt i en fågelsvärm.

Har haft extraordinära flyguppvisningar på tomten på kvällarna den senaste tiden. Ett trettiotal måsar ger ifrån sig hjärtskärande skrik samtidigt som de dyker ned och cirkulerar runt gårdsplanen. Likt kamikaze-piloter. Någon har teorin om att det är flyglektioner för nykläckta måsungar. Själv är jag tveksam. Däremot är det en förunderlig syn när de sätter i gång, ungefär vid samma tid varje dag. Möjligen är den måsfamilj som har sitt bo ovanpå vår skorsten inblandade på något sätt. Kanske har de släktträff om kvällarna?

På grund av en ovanligt stökig vår och försommar har odlingarna blivit försummade. Det som såddes vid något tillfälle i april har inte tagit sig som önskat. Tokvärme och brist på omsorg eftersom vi inte varit uppe lika regelbundet är förmodligen huvudorsaken. Dagens uppgift är att köpa in lite sallad- och dillplantor för att få lite mer fart på växtligheten. Slank även med några nya blommor och ett vackert gräs som ska pryda rabatterna. Planterar och rensar runt mammas vackra rosenbuske som står i ett bildäck.

Idag är det dessutom USA:s nationaldag eller Independence Day som det kallas på andra sidan av Atlanten. Firas till minnet av att tretton brittiska kolonier i Nordamerika år 1776 förklarade sig självständiga från Storbritannien. Ett land som under många år varit en kämpe för frihet och demokrati. Nu håller landet på att slitas sönder av motsättningar. Vapenlagarna är, minst sagt, överdrivet tillåtande och det ses av många som en självklar rättighet att kunna försvara sig med alla till buds stående medel. Inskränkningar i aborträtten är ytterligare ett ämne som splittrar nationen. Bävar inför vad som kan hända med kriget i Ukraina och NATO om den andra sidan kommer till makten i nästa val.

Otålig inför kvällen då ytterligare ett avsnitt av Badhotellet ska avnjutas framför teven. Trevlig dansk serie, helt befriad från mord och andra otäckheter. Inte så ofta vi hittar gemensamma program att titta på men den här har träffat mitt i prick. Har berikat mitt danska ordförråd som numera även består av undskyld, tillykke och vaerelse.

11 juni

Den här dagen år 1550 grundar Gustav Vasa en stad vid Helsingeåns utlopp i södra Finland och ger staden namnet Helsingfors. Myggfönster i sovrummet för att få behagligare sömn än natten innan. Avigsidan är att man får uthärda kornas råmande och fåglarnas alltför högljudda läten efter att det ljusnar vid fyrasnåret. Låter som om de har dåligt morgonhumör. Eller har behov att tala med varandra. Nattens val står alltid mellan tystnad och kvav luft eller behaglig temperatur med oväsen från kreatur samt flygande sommargäster.

Rör oss försiktigt på verandan. Grå flugsnappare har återigen byggt bo i ett litet utrymme under taket. Nervösa föräldrar vågar sig inte dit utan passar på när vi är inomhus eller annorstädes. Blir förmodligen överlyckliga när vi åker hem igen i morgon. Den efterlängtade grönskan har, som vanligt den här årstiden, bildat en mur mot grannarna. Växtligheten är häpnadsväckande. Tyvärr gäller det även ogräs och invasiva arter som tycks breda ut sig dubbelt så snabbt som andra växter. Praktfulla syrenbuskar blommar och doftar. Vårt äppelträd har ovanligt tättväxande grenar i år. Bildar ett lövbeklätt tak till rabatten runtom trädstammen och bänken inunder. Däremot har pärlbusken vid verandan mot båthuset redan haft sin bästa tid. Blommar tidigt. Nu sprids de sista resterna för vinden.

Tar en långpromenad på delvis outforskade vägar. Undviker att passera en av de fastboende där ytterligare en hund huserar i år. Obehaglig rackare som förföljde hustrun och nafsade efter hennes ben för ett par veckor sedan. Måste påtalas vid första bästa tillfälle. Främjar inte grannsämjan att ha ouppfostrade hundar som springer lösa på tomten precis bredvid vägen.

Blir en runda på uppemot milen. Hänger med hustrun så gott jag kan. Var flera år sedan benen fick sträcka på sig så långt och länge. Är åtminstone ett tecken på att sviterna efter covid börjar lämna kroppen. Efter fyra månader. Besynnerligt virus som vi fortfarande vet alltför lite om. Nya mutationer avlöser varandra. Har förmodligen inte sett den sista varianten ännu.

Nyklippt gräs är en fröjd för ögat. Böljar och suddar ut de största ojämnheterna i marken. Varierande gröna nyanser som smälter samman till en behagligt mjuk yta. Störs dock en aning av maskrosstänger som envisas med att sticka upp och förstöra helhetsintrycket. Åtgärdas med hjälp av gräsklipparen.

Full aktivitet i köket. Skramlar av kastruller och spännande dofter letar sig ut. Trean och fyran med respektive är här och ska bjuda på avsmakningsmeny med vinpaket. (Treans hustru anlände i veckan. Ska stanna i tre månader. Ansökan om uppehållstillstånd ligger och väntar i högarna på Migrationsverket.) Dagens middag är en present som jag fick vid min senaste jubileumsdag. Har upplysts om att det ska bli svensk-taiwanesisk fusion. Vi är förbjudna att vistas i köket medan förberedelser och matlagning är i gång.

Blir serverad tio rätter. Tack och lov är några bara en smakbit. Noggrant utvalda viner. Blir bortskämd, hyllad och hedrad. Tack. Avrundar med lite kortspel. Somnar omgående.

3 maj

Gårdagskvällen bjöd på en vacker solnedgång. Är bortskämda med sådana kvällar. Däremot är inte värmen vad man önskar. Så snart man sticker näsan utanför husknuten på morgonen överfaller den isande nordanvinden. Nästan så att man tror att den kommer direkt från Antarktis. Väderappen säger att det ska vara tolv sekundmeter och bli ungefär lika många grader senare under dagen. Trots solsken och hygglig temperatur blir det yllemössa under promenaden till brevlådan. Känns som om kinderna är insmorda med bedövningssalva. Inga grannar ute på den här sidan av bron.

Våren borde få anmärkning för sen ankomst. Små tecken kan dock skönjas för att vi är på väg mot varmare tider. Mängder av scilla och vitsippor lyser upp tomten. Det knoppas på syrenbuskarna. En annan positiv signal är att det var kosläpp hos bonden för ett par dagar sedan. Vi får däremot vänta ett tag innan de får vistas på ängen bredvid oss. Behöver väl tillbringa de kalla nätterna inomhus tills vidare.

Besöken här uppe på landet har blivit sällsynta och korta under de senaste månaderna. Allt för att kunna besöka mamma oftare. Har drabbats av fler komplikationer utan att det går att peka på orsakerna. Är det nya åkommor eller biverkningar av mediciner? Kampen mot åldrandet är ingen dans på rosor. Ensamhet och sysslolöshet gör dessutom att dagarna blir långa när rörligheten blir begränsad.

Ägnat dagarna åt att placera ut alla utemöbler och blommor som vinterförvarats. Hortensia, citrontimjan, murgröna och pelargoner har klarat sig ovanligt bra i år. Gödslat, rensat rabatter, sått diverse grönsaker och börjat förgro potatis i en fönstersmyg. Stor vårstädning inomhus. Tack och lov är sommarvattnet till duschutrymmet i bastun påkopplat igen. Slut med släpande av vattenhinkar. Ännu ett vårtecken.

Hammarby tog igår emot Malmö i allsvenskans sjätte omgång. Har inlett ovanligt starkt med fem raka segrar innan mötet med förra årets mästare. Blev mållöst men spelet tyder på att det kan bli en bra säsong. Skulle vara en välkommen överraskning om det håller i sig säsongen ut. Som anhängare är man van vid att förhoppningar vänds till besvikelse.

Har sågat upp gammalt virke för att bygga en trädgårdsbänk hemma. Strax innan insomning i går kväll insåg jag att ett mått var felaktigt. Åtgärdades under dagen så att det bara är att skruva ihop alltihop där hemma. Ska pryda en av väggarna på terrassen.

Håller tummarna för att vinden ska mojna så att badbryggan kan paddlas ut och göras fast på sin plats idag. Även om det lär dröja innan det är dags för första badet. Ger upp de tankarna lite senare. Är för kallt och blåser för mycket. Dagsverket får anses som avslutat. Halvgräddade pizzor är inköpta till middag. Tidig avfärd i morgon och besök hos mamma på vägen hem.

 

 

 

 

 

19 april

Vaknar utan att veta var jag befinner mig. Är en märklig känsla innan medvetandet klarnar. När hjärnan vaknat. Har flytt Sverige för några dagar i Palma, Mallorca. En liten tjuvstart på sommaren. Hoppas vi.

Gårdagen började okristligt tidigt. Kolsvart ute. Uppstigning 03.00. Ett straff man får uthärda emellanåt. Taxi förbeställd. Fick inte tillgång till hotellrummet förrän under eftermiddagen. Bytte till lättare klädsel för kort promenad och lunch vid stranden. Inte riktigt den värme vi förväntat oss. Småfryser. Välsmakande vitlöks- och chilikryddad pasta med räkor.

Uppackning och välförtjänt tupplur på rummet innan tapasmiddag på närbelägen restaurang. Förvånande hur anspråkslösa serveringar som ser ointressanta ut när det är stängt kan leva upp på kvällen och bjuda på härlig atmosfär och kulinariska läckerheter. Lovar gott.

Det är något speciellt över soluppgången här nere. När ljuset långsamt återvänder i sällskap med solen och den suddiga konturen över den norra kuststräckan gradvis framträder allt tydligare. De resliga palmerna som omger poolen kastar långa skuggor. Inleder morgonen med att inspektera gymmet. Blir godkänt. Fortfarande coronarestriktioner för att undvika trängsel. Högst tio personer får vistas i lokalen samtidigt. Får besökas senare.

Låter morgonvandringen gå längs Avinguda de Joan Miró i riktning mot Palma. Konstaterar att busslinje fyra kan ta oss in till staden. Kostar två euro enkel väg. Renhållningsarbetare är i full fart med sina göromål. Soptunnor ska tömmas. Omges av en odör som är mindre angenäm. Bländas av vitrappade hus där träden bildar intressanta skuggmönster på väggarna. Murgrönor klättrar på fasader och murar. Möter motionärer av alla sorter. Finns fler som vill röra på sig innan frukost. Livligare trafik ju längre vi kommer. Allt fler affärer och restauranger kantar vägen.

Barer och cafeterior fylls av lokalbefolkningen för morgonens kaffe och ofta en cigarett. Tycks vara en inrotad vana och traditionell start på dagen för många. Passerar en hamn med ett varv där stora båtar, eller snarare mindre yachter, ligger förtöjda sida vid sida. Visserligen inte i storleksklass som de ryska oligarkernas men det finns uppenbarligen andra förmögna personer som härbärgerar sina flytande lyxfarkoster här. Mjölksyran gör sig påmind efter en halvtimme. Vänder om.

Frukost. En av höjdpunkterna vid hotellvistelser. Lyckas sällan (läs aldrig) avstå från uppsättningen av sötsaker som avslutar morgonens måltid tillsammans med en espresso med vispad mjölk. Caffè Cortado. Är som ett mellanting mellan macchiato och cappucino men har inte lika fluffigt mjölkskum som de italienska varianterna. Hustrun har reserverat stolar vid poolen. Behöver dock bli varmare i luften innan vi placerar oss där. Skriver medan frun tar ytterligare en promenad i omgivningarna.

Solen tränger igenom molnen. Bestämmer oss för en stund i solstolarna. Påklädda. Snart dags för lunch.

9 april

Tystnad. Sovrumsdörren är stängd. Hustrun utgången. Två plusgrader. Ligger ett tunt lager av snö på terrassen idag igen. Buskarna ser ut som en samling gräddbakelser. De stackars penséerna som planterades när det var vårliknande väder är täckta av det vita pudret. Varför ska våren lura oss på det här viset? Först låta solen och värmen skölja över oss för att kort därefter ångra sig. Vare sig humör eller växtlighet mår bra av de här skiftningarna.

Vädret har spelat oss ett flertal spratt de senaste veckorna. Från sommarliknande temperaturer till rejäla köldknäppar. Viken har periodvis frusit under nätterna. Uppstod besynnerliga syner på morgonkvisten när sjöfåglarna spatserade omkring på den hårda ytan. När plusgraderna återvände bröts det tunna isskiktet sönder för att därefter åter frysa när solens värme försvann. Bildades ett vackert och glittrande mosaikmönster när ljuset återvände på morgonen.

Beger mig ut för en kortare promenad. Träningen har blivit lidande eftersom sviterna av covid har dröjt sig kvar. Halverad sträcka ger numera dubbel trötthet. Benen känns efteråt som stockar fyllda med mjölksyra. Tack och lov har dock hostan gett med sig.

Kommer överens med en hundrastande granne om att vi, trots temperaturen, får vara nöjda med dagens solsken från en nästan klarblå himmel. Möter morgonpigg hustru som är på hemväg efter sin långa runda. Är sällan tidsmässigt i fas med varandra. Den ene är trött på kvällen och den andre på morgonen.

Går genom tunneln under den trafikerade vägen. Bullrande bilar passerar ovanför. Många som tackar sin lyckliga stjärna för att vinterdäcken behållits. Så även undertecknad. Byter vanligtvis efter påsken som ofta bjuder på oberäkneligt väder och brukar tillbringas på landet. På tillbakavägen korsas återigen samma väg i närheten av den plats där jag nyligen fick min första fortkörningsböter på drygt tio år. Fartkamera. Kostar femtonhundra kronor att köra i 76 kilometer i timmen i stället för 70. Surt. Vinden nyper i kinderna. Frukost.

Mot stan. Besöker ett vernissage där syster, begåvad konstnär, deltar. Har skapat nya fantastiska tavlor. Nu igen. Grafik. Invigningstal med presentation av deltagande konstnärer. Hornsgatan. Pågår någon månad.

Hemåt med tunnelbanan. Snöflingor yr i luften. Lunch. Gårdagens friterade scampi med chilimajonnäs och smörstekt ris blandat med bacon och svamp. Asiatisk touch. Var för första gången inbjuden till fyran med sambo på middag i kväll. Inställt pga sjukdom. Tyvärr.

Bortamatch i Sundsvall för Hammarby. Temperamentsfylld fru ondgör sig högljutt över hårdföra motståndare och domaringripanden som går emot favoritlaget. Målexplosion. Ledning 4-1 i halvtid. Hustrun hojtar SM-guld, SM-guld. Ytterligare ett mål petas in i andra. Ser bra ut.

Hör på nyheterna att Finland är på väg att fatta det avgörande beslutet om NATO-medlemskap. I Sveriges riksdag är det numera majoritet för anslutning. Lär visa sig hur det blir inom kort. Mot bakgrund av kriget kommer kartan över säkerhetsläget i Europa att ritas om. På ett eller annat sätt.

Tevekväll. Dansprogrammet och ett avsnitt i en ny serie. ”Vi i villa”. Tydlig inspiration från ”After Life” med Ricky Gervais. Rolig och sevärd. Liksom filmen ”Dag för dag” som vi såg i veckan. Bästa svenska produktion på länge. Underhållande, sorglig och skrattframkallande. Bland flera fantastiska rollprestationer sticker Marianne Mörck ut lite extra.

21 mars

Landet. Sjutton grader igår. Inte ett moln. Lika strålande väder idag. Snödrivor ligger envist kvar i skuggpartierna och isen i viken har ännu inte gett upp. Badbryggan ligger dold under ett bastant vitt täcke. Ljusgröna vårlökar börjar sticka upp i rabatterna och krokusar blommar. En ensam fjäril irrar yrvaket omkring. Några vilsna gäss letar efter öppet vatten. Får bege sig längre ut mot havet. Eller in mot åmynningen. Vårkänslor. Äntligen på väg ut ur mörkret. Både mentalt och vädermässigt.

Hemma har isen besegrats vid strandkanten och runt badbryggan. Kanadagäss, lommar och sothöns har återvänt och gjort sällskap med de övervintrade änderna. Även småfåglarna meddelar via sina uppmuntrande läten att de är nöjda med tillvaron. För två veckor sedan åktes det fortfarande skridskor på sjön.

Senaste månaden har varit minst sagt händelserik. Drabbades av corona efter att inte haft det minsta lilla sjukdomstecken under mer än två år. Har varit som en långdragen influensa med feber, orkeslöshet och en hosta som efterhängset biter sig fast. Verkar inte ge med sig i första taget. Även en kortare promenad får det att kännas som att man sprungit ett maratonlopp. Innebär att all form av motion har blivit eftersatt.

Mamma har avverkat en period på sjukhus med efterföljande rehabilitering. Förutom alla andra åkommor fick hon även covid, men är på bättringsvägen. Är numera installerad på ett nybyggt äldreboende som påminner om ett bättre designhotell. Nöjd med trivseln och tryggheten med service dygnet runt. Den lilla lägenheten har inretts med egna möbler och tavlor samt fotografier på nära och kära.

Till råga på allt har förhoppningarna om en öppnare och mer demokratisk värld kommit på skam. Minns lättnaden när muren föll på åttiotalet. Såg det som ett tecken på en fredligare värld, åtminstone i Europa. Utvecklingen i Ryssland är skrämmande och de oroväckande signaler som länge funnits har inte tagits på allvar. En form av naivitet från Europas och världens ledare som är häpnadsväckande. Ett land där oliktänkande blir fängslade eller lönnmördade och där rapporter i media dikteras av makthavarna borde vara tillräckliga varningstecken. Dessutom verkar Putin ha stöd av den större delen av befolkningen som litar på hans utsagor. Uppenbarligen går det att skapa olika bilder av vad som är gott respektive ont. Vad som är rätt och fel. Kan känna en viss oro för vart det här tar vägen.

Ska man se någon form av positiv förändring så har i alla fall kriget enat Europa. Här i landet har till och med partier som varit invandringsmotståndare bytt fot.

När man sitter i solen på verandan och upplever den totala tystnaden är det svårt att föreställa sig hemskheterna som pågår i Europa. Om ett par timmar ska det börja eldas i bastun. I kväll blir det repris från gårdagens bjudmiddag med syster och svåger. Fisk- och skaldjurstacos. Livet fortsätter.

17 januari

På landet. Anlände i går kväll. Halv storm störde nattsömnen. Ett av träden bakom ladan lyckades inte stå emot vinden. Får bli en insats med motorsågen. Några plusgrader. Kort promenad till brevlådan. Barmark i kombination med hårdfrusen och livsfarligt hal is. Tillbringar hela dagen inomhus. Skrivande och läsande.

Det har bjudits på växlande väder de senaste veckorna. Fick hemma uppleva något som kan påminna om vinter under några dagar. Till fröjd för barnen. Var som en invasion av snögubbar på olika tomter. Töade tyvärr bort alltför fort. Skridskoåkare har vallfärdat i horder under helgerna för att ta sina långa turer på sjön.

Måste tillstå att jag drabbades av något som närmast kan beskrivas som svårartad abstinens när det sista dagboksinlägget var färdigt. Hade inte en aning om att skrivandet kunde innebära ett beroende av den här arten. Som en drog. Ser mig omkring varje dag jag beger mig ut. Både blicken och tankarna far iväg för att finna nya upptäckter att redovisa. Går automatiskt. Som om de små grå cellerna varje morgon är inställda på att förmedla intryck. Behöver förmodligen en långsam avvänjningsprocess. Inser att det, även framöver, kommer att bli en och annan dagboksnotering. Dock med obestämd periodicitet.

Hemmavid tycks det som om hundrastarna alltid vandrar samma sträcka med sina kelgrisar. Är som om ryggmärgsreflexerna styr morgonturen snarare än ett genomtänkt och medvetet val. Kan bero på de har samma mödosamma uppvaknande som undertecknad. Förstår dem. Gäller att ge sig iväg innan hjärnan protesterar. Innebär att det ofta blir samma gamla hjulspår.

Lite information för den som med andäktig spänning har väntat på vad som händer med de hus som bytt ägare och renoveras. På takomläggningshuset sitter alla skyddsräcken kvar. Har inte skett någon arbetsinsats på ett par veckor. Läkt ligger kvar i oordning på taket. Sätter fantasin i rullning. Vid saneringshuset har ett företag som är specialiserat på golv varit i farten. Tre skåpbilar var parkerade utanför en morgon. Bredvid stod en pall med behållare innehållande golvavjämningsmaterial. Vid renoveringshuset pågår ständigt verksamhet. Borde rimligtvis vara klart snart. Tidigt en söndag var en Volvo kombi parkerad utanför. Sannolikt de nya ägarna som inspekterade hur arbetet fortskrider.

Skickade paket till treans fru i Taiwan som skulle vara framme till jul. Visade sig ta en hel månad innan det i mitten på januari anlände till mottagaren. När ett paket skickades i motsatt riktning kom det till Sverige på åtta dagar. Därefter blev det liggande på en postterminal i drygt en vecka innan det kom ett meddelande om att en tullavgift skulle betalas. Finns flera samhällsfunktioner som inte fungerar som de borde. Läste för någon vecka sedan att Sverige placerar sig i botten när det gäller antalet sjukhussängar i förhållande till befolkningsmängden. De flesta har förletts att tro att vi fortfarande har en välfärd i världsklass. Vad händer med våra trygghetssystem?

Aldrig känns kyla så behaglig som under den korta promenaden från bastun. Mörkret lägger sig sakta. Blir Montalbano och dramatisk handbollsmatch som kvällsnöje.

5 januari

Trettondagsafton. Det sista dagliga inlägget i dagboken. Nu går den i graven. Åtminstone i sin nuvarande form. Ett helt år är dokumenterat. Kan bli något för barn, barnbarn, andra efterlevande och folklivsforskare att analysera. Om ett sekel eller så.

Frostnatt igen. Kort promenad. En så kallad vakna-till-runda. Ska äntligen till lantstället igen efter ett par månader. Några dagar i rofylld avskildhet. Förbi mamma dessförinnan. Sjön visar upp ett mosaikmönster när det smält och frusit om vartannat. Tjock och hård ishinna på de parkerade bilarnas rutor. Två gula kajaker vintervilar i en carport. Blir en påminnelse om att hålla utkik efter en begagnad. Har funnits i tankarna länge. Skulle kunna bli underbar morgonmotion under sommarmånaderna både här och på landet. Två bilar utanför Saneringshuset. Verksamhet pågår.

Den vanliga säsongsinfluensan verkar också ha muterat sig. Systern har precis återhämtat sig. Tvåan meddelade häromdagen att han också haft runt fyrtio graders feber. Håller uppenbarligen i sig ett par veckor. Det är inte bara covid vi har att tampas med.

Avresa. En gigantiskt grå hätta ligger över staden. Några plusgrader. På gränsen till regn. Anländer till mamma. Kramas. Var nästan två veckor sedan vi var här senast på grund av eventuell smittorisk. Berättar att hon var ute igår och promenerade på egen hand. Tio minuter. Uppskattade att känna bitande kyla i kinderna. Har bakat mjuka pepparkakor som är upplagda på två plåtar. Spelar kort. Samlar ihop tidningar och kartonger som ska lämpas av vid återvinningsstationen. Vidare.

Finns något rogivande över de stora trädlösa vidderna. De öppna landskapen. Blir alltmer vinter ju längre norrut vi kommer. Omges av magnifika vitbeklädda träd. Snön har lagt sig tillrätta på barriga grenar och biter sig envist fast vid lövträdens tunna trådliknande utlöpare. Tunn snörök rör sig rytmiskt utefter vägbanan med hjälp av vinden och luftdraget från bilar som har bråttom.

Från ett par plusgrader till minus sex. Ser ut att bli ett par dagars riktig vintersemester. Mörkret kryper närmare. Skogen och himlen smälter samman. Mötande bilar. Långa kolonner av kompakta skepnader med lysande ögon som förföljer varandra. Stora djurspår på tomten sätter fart på fantasin. Isande vind. Sjunker ned i fåtöljen för att rekapitulera dagen.

Hustrun kryper till kojs. Sitter ensam på kvällskvisten i föräldrarnas gamla gungstol. Stillsam stund. Blir som meditation. Söker i minneslabyrinterna. Letar inspiration. Senaste året har dygnets sista timmar bestått av dagboksskrivande. Funderande.

Stort tack för att du läst. Det är mycket roligare att berätta om någon lyssnar. Eller skriva om det finns läsare. Då anstränger man sig lite extra. Ofta har de dagliga händelserna varit banala och intetsägande. Samtidigt är det sporrande att beskriva vardagen i sin enkelhet. De små sakerna. Naturens skiftningar. Betraktelser och tankar.

Även om dagboken har nått vägs ände finns det andra skrivprojekt att ta sig an. Något kommer att dyka upp i den här kanalen. Kanske korta utvalda delar från något av mina andra skrivprojekt. Som ett test. Om det går att göra begripligt i kortform. Kan nog bli ett eller annat dagboksinlägg i framtiden också. Eller andra sorters små berättelser. Däremot inte lika frekvent. Vi får se. Nu är det här slut. Ett år av ett liv.

Nordanvind. Mer Taube. Snöfall. God natt.

4 januari

Klarare och kallare. Den efterlängtade solen börjar stiga på den molnfria himlen. Strålarna letar sig fram mellan träden. Blir som vanligt ett kort besök innan den går ned och alltför tidigt gömmer sig igen. Återigen fruset på sjön. Liten flicka, med ljusa lockar som sticker ut under den rosa mössan, visar stolt upp två upplockade pinnar för sin pappa.

Tillsammans med solen återvänder även skuggorna. Kontrasterna ökar. Kulörer som gömt sig i grådasket lyser. Gula hus glänser. De gröna häckarna blir grönare. Avsevärd skillnad mot den monotona färgskala vi är vana vid. Frostnatten har gjort att det gnistrar och glimmar i gruset som spritts ut för att motverka halkan. En hög gran står stolt i hörnet på en tomt. Även lövträden är som naturens konstverk i all sin nakenhet. Visar upp ett intrikat mönster av torra grenar och kvistar. En enda cykel är placerad under det takförsedda stället vid busshållplatsen.

Mamma gjorde ett covidtest igår eftersom någon ur hemtjänstpersonalen har konstaterats smittad. Utfördes i hemmet av en distriktssköterska. Hon känner sig lite övergiven i karantänen. Telefonen kan knappast ersätta de fysiska besöken. Meddelar att testet är negativt. Lättnad. Åker dit i morgon.

Har på kort tid sett två omdebatterade serier som blivit kritiserade för att vara historieförfalskade. Dels filmen om Palmemordet och dels berättelsen om vår gamle monarks relation till källarmästaren Kurt Haijby. Blir egentligen märkliga skildringar där vissa saker är vederlagda medan andra är mer eller mindre sannolika hypoteser. Som filmer är de intressanta. Sevärda. Däremot lämnar de en liten bitter eftersmak eftersom det är omöjligt att veta vad som är sant och vad som inte är det. Tror dock att den här sortens halvt dokumentära och kontroversiella historier kommer att få sina efterföljare. Spektakulära berättelser kommer alltid att sälja om de är välgjorda och framförs av begåvade skådespelare. Tittarna, och därmed pengarna, bestämmer.

Slutligen har alla barn lyckats skaffa sig en försörjning. Även fyran som fått ett intressant arbete. Bank. Norsk. Internship på riskavdelning. Erbjuden ett fördelaktigt upplägg med en dag i veckan under första halvåret. Full tid i sommar och ett par dagar i veckan under hösten. Ska klaras av parallellt med sista årets studier.

Ingenting nytt från Migrationsverkets angående uppehållstillståndet för treans fru. Hon är fortfarande i Taiwan och har tillfälligt flyttat hem till föräldrarna i väntan på grönt ljus för att komma hit. Lider med dem. Ett äktenskap där den dagliga kontakten sker via Skype måste vara en prövning av det mer  påfrestande slaget. Byråkratins långsamma labyrinter skapar frustration och vanmakt.

Ser färdigt filmen ”Don´t look up”. Domedagsprofetia. Satir om hur det politiska spelet fungerar. Vetenskapstvivlare. Hur ytligheten råder. Bra skådespelare. Omdebatterad film. Hyllad av en del. Sådär tycker jag. Avslutar med ett avsnitt av dokumentären om Evert Taube.

3 januari

Såg första avsnittet av Stjärnorna på Slottet i går kväll. Marika Carlsson var värd. Stand-up-komikern och underhållaren. Tårdrypande historia om barndomen och uppväxten. Om rasismen hon mött. Och som förmodligen finns lite här och där även om den numera inte vågar sticka fram sitt tryne i ljuset lika ofta. Vi har tyvärr en lång väg att vandra innan alla får lika värde och behandling.

Inte en snögnutta kvar på terrassen. Smältande snörester i små klumpar ligger på båda sidor av strandpromenaden. Som om de vore åskådare uppradade längs en kortegeväg. Sjön ligger som en nyputsad spegel, återigen med en tunn yta av vatten. Emellanåt ger promenaden upphov till ett oändligt antal tankar och betraktelser som kan återges. Innebär att dagboken understundom skriver sig själv. Någon gång i nästan poetiska ordalag. Vid andra tillfällen står det helt still. Ingenting av värde rör sig i hjärnan. Finner ingenting att berätta.

Vit skåpbil i Saneringshusets carport upplyser om att ett företag som ombesörjer både el och VVS utför sitt dagsverke. Snett emot ligger en stor tomt med vildvuxna spretiga fruktträd. Det gamla huset revs för runt ett halvår sedan. En smal grusad gång leder numera ingenstans. Däremot står en trearmad fin lyktstolpe kvar bredvid infarten.

Ettan bombarderar oss med bilder från Thailand. Är som ett övertalningsförsök för att vi ska bege oss dit. Hade varit underbart att ses där, men med åren har eftertänksamheten ökat. De  snabba och spontana besluten blir alltmer sällsynta. Har tidigare gjort fantastiska långresor tillsammans. Hoppas det blir möjligt när världen blir mer normal igen.

Inte en enda and i parkdammen. Förvånande. Ligger en mindre sjö över gångvägen bredvid utegymmet. Omöjligt att ta sig fram torrskodd. Vänder och går en omväg. Upptäcker anledningen till ändernas frånvaro i dammen. Hela församlingen av kvackande flygfän är samlade på en parkeringsplats där det nyligen strötts ut mängder med bröd.

Kommer in i det lilla centrumet från baksidan. Passerar förbi längan med låssmeden, blomsteraffären, sushirestaurangen, tobaksaffären och frisören. Inser att det är nästan trettio år sedan jag var hos en frisör senast. Kapar de korta tunna hårstråna själv med en trimmer. Annorlunda frisyr idag jämfört med det böljande hårsvall man hade för ett halvsekel sedan.

Änderna i ån skränar. Tillhör inte de fågelarter som har de mest välljudande lätena. Ser vid frukosten ett tjugotal skridskoåkare färdas i grupp. Är som om de, likt Jesus, rör sig ovanpå vattenytan. Klockan är halv ett. Dags att göra lite nytta.

Rensar i förrådet. Skulle behövas en mer noggrann utvärdering om vad som ska behållas respektive slängas eller avyttras. Vissa saker får följa med till landet nästa gång. En gammal golfbag plus vagn körs över till fyran. Fyra fyllda svarta sopsäckar förpassas till återvinningscentralen. Eller ÅVC som det står på skyltarna.

Läser. Skriver. Soffkväll.

2 januari

Svea har namnsdag. Borde vara som en andra nationaldag. För Svea rike. Snöfall i natt. Ligger några centimeter kritvitt lager på terrassen och sjön. Börjar redan sjunka ihop av tövädret. Hörde från sängen att strandpromenaden plogades på morgonkvisten. Ovanligt snabbt åtgärdat. Nästan så att man tror att kommunen givit ett nyårslöfte till invånarna. Eller att några snöröjare vill passa på att tjäna lite pengar innan allt smälter bort igen.

Under träden längs stranden har snön blivit perforerad och missfärgad av droppet från grenarna. Hör ett rop från fjärde våningen. Fastighetsskötaren önskar god fortsättning. Har ryckt ut för att skotta utanför lägenheterna högre upp. Gratulerar honom till den betalda motionen. Själv stretar man på utan ersättning.

Tar stigen, som inte hålls snöfri, genom skogen och utmed ån till nästa sjö. Fotspåren berättar att det gått fyra eller fem personer före mig. Dessutom minst tre hundar, att döma av de olika storlekarna på tassarnas avtryck. Därefter ligger tomter med fantastiskt sjöläge på rad. Inledningsvis mestadels äldre hus. Bland annat ett litet gult som både är obebott och illa medfaret.

Viker av till höger och följer vägen närmast sjön. Förbi villan som liknar en fjällstuga. Tronar på toppen av ett berg. Längre bort är husen närmast sjön bebyggda av arkitektritade och imponerande enfamiljsbostäder. Som byggda av klotsar. Enkla och raka linjer. Platta. Betong och sten. Vissa konstruerade med en uteplats högst upp på taket med förunderlig utsikt.

Möter ett kärvänligt par som håller varandra i handen på hundpromenaden. De ler och hälsar. Returnerar artigheten. Går förbi ett mexitegelhus med svagt sluttande tak. Övre fasaddelen har en kil av brunlaserat trä. Med fönsterplaceringen ser det ut som ett fyrkantigt ansikte med en bakvänd gammaldags keps på huvudet. Hör kyrkklockor ringa.

Ettan skickar mängder av bilder från sin vistelse i Thailand. Frågar om vi ska komma ner. Tycks vara glest med människor. Resor bjuds ut till halva priset. Framkallar svårartad längtan efter ljus och värme. Vågar inte. Ännu. Får höra hur allt fungerat när de kommer hem. Måste nog bli en resa framöver för att slippa det gråtrista vädret som sätter ned sinnesstämningen. Får se vart det bär av.

Hör att en sydkorean har korsat gränsen och flytt till Nordkorea. Häpnadsväckande. En liten propagandaseger för Kim Jong-un. Kommer förmodligen få ett priviligierat liv i landet. Ser en dokumentär om Jönsson-ligan. Fyrtio år sedan första filmen. Har gjort ett stort avtryck. De tre huvudfigurerna har blivit som ett svenskt bröderna Marx.

Lyckades montera ihop den gamla golvlampan vi köpte på Tradera häromdagen. Förändrar vardagsrummet en hel del. Nostalgiframkallande konstruktion. Siktar på att fortsätta blanda nytt och gammalt för att få lite förändring i hemmiljön. Blir till att fortsätta leta på Bukowskis och Tradera.

1 januari

Årets första dag. Mulet. Ett lager av pudersnö har lagt sig som en tunn beläggning ovanpå marken. Skänker en aning mer ljus åt den grå dagen. Senare uppstigning med anledning av gårdagens firande. Gick förvånansvärt snabbt att få tag på taxi till hemfärden igår. Har tidigare år varit långa väntetider. Är väl en pandemieffekt. Färre människor som firade ute på restauranger och i offentliga lokaler.

Tar för ovanlighetens skull morgonpromenaden tillsammans. Hälsar god fortsättning till ett par hundägande grannar som står utanför och språkar med varandra. Väljer vägen utmed ån på andra sidan. För att få lite variation på synintrycken. Förbi en nybyggd tvåvåningsvilla. Vitmålad och pampig. Som granne har den ett gammalt spökhus som saknar både dörrar och fönster. Ger ett sorgligt intryck. Kommer med säkerhet att rivas och ge plats till något nytt och modernt.

Här och där kantas ån på den här sidan av gamla döda trädstammar med stympade grenar. Inväntar den sista nådastöten av naturen om inte kommunen hinner före och bringar dem på fall. Ett par stora tomter är inhägnade av höga, spetsiga och svartlackerade staket. Signalerar att här har ingen obehörig tillträde. Resliga tujor står som vaktposter där innanför.

Tar en stig ned mot den närliggande sjön. Meddelas via en skylt att en ideell förening förvaltar en strandtomt på tretusen kvadratmeter strax efter åns utlopp. Allmänheten äger fritt tillträde till platsen där det går att bada och njuta av sjöutsikten. Inspekterar. Fortsätter och rundar tomten där ett par hästar iklädda täcken utfodrats med någon lämplig föda. Växlande bebyggelse. De gamla husen, som ser ut att vara byggda på tjugo- och trettiotalet har blandats upp med nyligen uppförda skapelser. Allt fler nya villor ju längre vi kommer.

En lustigkurre har satt upp en gul och röd varningsskylt utanför sin tomt. ”Varning! Lösa djur, förvirrad gubbe & kärringen är inte klok hon heller. Kör sakta så hinner du se allt!”.

Ser en drygt två meter hög häck som är helt täckt av ett slags skydd av tyg- eller plastmaterial. Har sett samma sak vid andra tomtgränser tidigare. Förmodar att det är en sätt så att växterna inte ska ta skada av snö och kyla. Tillbaka hemåt utefter genomfartsvägen där kommunens högsta prioritet verkar vara att hålla cykelvägen helt snöfri. Även till nytta för oss gångtrafikanter. Möter en frenetiskt cyklande man i träningskläder. Änderna är på väg upp från ån för att leta föda någon annanstans.

Vilodag. Gör, som alltid efter högtiderna, pyttipanna på helgresterna. Julskinkan, köttbullarna och även lite lammfilé får slinka med. Gräddstuvas och smaksätts med senap. Blir så det räcker för ett helt kompani. Kväll framför teven.

31 december

”Ring, klocka, ring i bistra nyårsnatten
mot rymdens norrskenssky och markens snö;
det gamla året lägger sig att dö …
Ring själaringning öfver land och vatten!”

Nyårsklockan (Ring Out, Wild Bells) är en dikt av Alfred Tennyson från 1850. Den svenska översättningen är av Edvard Fredin och publicerade 1889, samma år som Fredin avled bara 32 år gammal. Sedan mitten av 1890-talet är det tradition att dikten reciteras offentligt vid tolvslaget på Skansen. Blir i år deklamerad av Reine Brynolfsson.

Läser att det här med nyårslöfte är relativt nytt. Svenska Akademiens ordboksredaktion har inga noteringar om ordet fram till 1947. En av de tidigast tryckta källorna är dikten ”Nyårslöfte” av Stig Dagerman, publicerad i tidningen Arbetaren på nyårsafton 1952. Traditionen kommer från USA. Sägs att åskledarens uppfinnare, vetenskapsmannen Benjamin Franklin introducerade bruket att formulera goda föresatser inför det nya året.

Tövädret håller i sig. Nästan vårlikt i luften. Även småfåglarna tycks instämma i påståendet. Kvittrar uppmuntrande. Ett några centimeter tjockt lager av vatten döljer istäcket på sjön. Sägs att det ska frysa på efter midnatt. Håller sig temperaturen på minussidan kommer det att bli ett ypperligt skridskounderlag.

Vare sig snö eller is på strandpromenaden. Inte heller på grässlänten ned mot sjön. Allt har smält. Besynnerligt hur snabbt allt förändras med temperaturväxlingarna. Städaren, som tar hand om alla hissar, korridorer och gemensamma ytor, kommer dragandes på sin vagn. Gör alltid sina uppgifter på fredagar, tydligen även en sådan här afton. De skor med spikar jag bär är överflödiga idag. Enbart minimala frusna fläckar som är lätta att undvika även på smågatorna. Byggsäckarna utanför saneringshuset är bortforslade. Den gamla mäklarskylten sedan huset var till salu står instoppad i häcken.

Möter den gråskäggige spöklike mannen med solglasögon som kommer cyklande i en nedförsbacke. Susar runt i området allt som oftast. Maniskt målmedveten. Huvudsakligen hundrastare utomhus. Änderna har sitt högst privata läger på samma ställe som vanligt. I och runt parkdammen. Två livliga barn roar sig i rutschkanan på lekplatsen under överinseende av föräldrarna. Förunderligt att en del lekar tycks kräva så hög ljudnivå. Så tidigt på morgonen. Framkallar minnen. Vid utegymmet har det bildats en mindre sjö vid gångvägen eftersom vattnet inte har någonstans att ta vägen. Upphunnen av hustrun vid det lilla centrumet. Hem. Frukost.

Iväg till stan. Nyårsfirandet sker sedvanligt tillsammans med svåger och svägerska. Findukat. Bjuds på snittar av löjromspizza. Diskuterar ditten och datten. Får oxfilé med potatiskaka och rödvinssås med fräst bacon och vitkål som tillbehör. Hustruns pepparkakscheesecake och saffranstårta med mandelbotten till dessert. Får storstryk i kortspelet. Frustrerande. Promenad till Fåfängan till tolvslaget. Spektakulär utsikt över stan. På ena sidan Södermalm och ett upplyst Globen. På den andra hela city samt Gröna Lund och Skansen. Fyrverkerier som lyser upp i vintermörkret. Hem.

Ser snöflingor sakta dala mot marken. Gott Nytt År.

30 december

Regn. Värsta tänkbara vandringsväder. Det är vid sådana stunder fullt normala människor, som inte är hundägare, bör ställa in morgonpromenaden. Hör på nyheterna att det genomförts demonstrationer i Taiwan till förmån för de fängslade journalisterna i Hongkong. Kan förstå deras farhågor.

Trotsar de yttre förutsättningarna och ger mig motvilligt ut. Ny klädsel igen. Jacka som står emot vätan. Beredd på det värsta. Fördelen med att ha låga förväntningar är att det är större chans att de överträffas. Så också idag. Det kunde vara värre. Mycket värre. Även om det mesta har smält på strandpromenaden är det halare än någonsin på småvägarna.

Talar med en kvinna i området som låter sin hund få den nödvändiga morgonturen. Håller stundtals på att tappa fotfästet. Gjort fel val av skor den här morgonen. Varnar för väglaget. Replikerar att spikskorna är på. Ger bra grepp om man undviker de ytor som påminner om nyspolade skridskoisar.

Ettan har bokat resa till Thailand tillsammans med barnen. Har varit en hel del dokument att fylla i och covidtester som ska redovisas. Fått grönt ljus. Åker på nyårsafton. Tydligen ska även prover tas vid ankomsten. Själva avvaktar vi. Eventuellt vågar vi oss iväg i slutet av januari eller i februari.

Arbetas i Saneringshuset. Fullt upplyst där inne. Ser väggar som är rivna  och elledningar hänga ned från taket. Återstår mer jobb innan det är dags för nya ytskikt och inredning. Äldre människor tar sig försiktigt ned för vår branta backe. Förenat med livsfara trots att det är sandat. Ser skridskoåkare på isen. Korsar vattenpölar. Avundas dem inte.

Mamma berättade igår att hemtjänsten har ringt. Någon ur personalen, som besökt henne, har konstaterats smittad med covid. Har planerat att hälsa på idag. Pratar med systern. Ordnat så att det blir virustest på måndag. Mamma har dock inga symptom. Ställer in besöket. Finns inget akut som behöver inhandlas. Får räcka med att tala per telefon de närmaste dagarna.

Filmen ”The Father” recenseras i teve. Ska enligt utsagan vara det senaste året bästa film. Handlar om en man som på äldre dagar drabbas av demens. Anthony Hopkins i huvudrollen. En garanti för att det är en bra film. Bör ses. Förr eller senare. Får meddelande om att den golvlampa vi köp på Tradera är klar för hämtning.

Program om Tio-i-topp på teve. Oj, vilken nostalgitripp. Minns lördagarna klockan tre när man satt klistrad vid radion. Under en period med bandspelare i högsta hugg för att kunna spela in favoritlåtarna. Många så kallade örhängen passerar revy under programmet. Var lite av en popnörd under andra hälften av sextiotalet.

Bjuder på matbordsstolar på Bukowski utan att lyckas ropa hem dem. Går nya tåg. Soffan. Börjar se en ny film. ”Don´t look up”. Trots bra skådespelare känns den medioker.

29 december

Blev en sen kväll igår. Var ett gigantiskt berg av disk att ta hand om. Föredrar att ensam ta hand om göromålen när de andra sover. Väntade på att den första omgången i diskmaskinen skulle bli klar för att kunna fylla den ytterligare en gång. Återstod ett dussin glas som inte fick plats i maskinen. Blev fruns uppgift att ta hand om på morgonen. Passade på att lägga den sista handen vid dagboken. I säng någon gång efter midnatt.

Sovmorgon. Anser mig ha rätten att ligga kvar lite längre efter nattens insats. Blidväder. Porlar i en brunn utanför. Slaskigt, disigt och grått. Med andra ord är det en dyster färgskala som regerar. Dämpar redan nedtonade kulörer i omgivningen. Återigen halkvarning på sina ställen. Går förbi villan som har taket täckt av solpaneler. Undrar hur mycket energi de alstrar under sådana här omständigheter? När dygnets ljusa timmar är begränsade samt solcellerna delvis är täckta med snö.

Två yngre kvinnor promenerar sida vid sida. Talar oavbrutet med varandra. Vissa människor tycks ha hur mycket som helst att prata om. Även om de umgås ofta och redan borde ha avhandlat det mesta. Är en social gåva att hysa en outsinlig källa av samtalsämnen. Kan det ha med åldern att göra? De flesta äldre man möter vandrar tillsammans under tystnad. Umgås man dygnet runt är behovet av att ständigt utbyta tankar inte lika trängande.

Kvinna står i morgonrock utanför sitt hus och röker en cigarett. Uppenbarligen förpassad utomhus för att suga i sig ransonen av gifter. Är idag svårt att förstå allt rökande inomhus förr i tiden. Faller lite lätt snö som snabbt smälter när den når marken. Kan föreställa mig att skridskoåkarna känner en viss besvikelse över väderutvecklingen. Kan inte vara samma upplevelse att skrinna omkring i slask och väta. Överhuvudtaget inbjuder inte väderleken till utomhusvistelse.

Har fått sms om att ljusstaken vi köpt på Tradera har anlänt. Spännande och lite nervöst att se om den motsvarar förväntningarna. Väl inpackad och välhållen. Lite mindre än vi trodde vilket bara är positivt. Var oroliga för att den skulle ta för stor plats. Ljusen passar dock inte. Får droppa stearin i ljushållarna för att de ska kunna stå stadigt. Nöjda.

Läser att flera har blivit gripna i en räd mot en pro-demokratisk nättidning i Hongkong. Tumskruvarna dras åt allt mer. Chefer har blivit frihetsberövade. Tidningen anklagas för att ingå i en konspiration för att sprida omstörtande innehåll. Allt sker med stöd av Hongkongs nya säkerhetslagar som Kina har infört. Det är en hel del i världen som utvecklas i fel riktning.

Gör en sås på överbliven lax. De flesta rester kan bli smakrika pastasåser med rätt kryddor, tillbehör och lite kärlek. Försöker hålla mig till grundregeln att allt ska ätas upp på det ena eller andra sättet. Sista avsnittet i serien av den gamle kungens förehavanden med den kontroversielle källarmästaren. Tragiskt.