7 januari

Dagen kryper långsamt fram ur mörkret, vinner över natten. Molnen ligger tätare. Vindstilla. Någon minusgrad och bara en liten del av viken är isfri. Djurspåren har blandats med våra egna från igår och några andras. Avtryck från breda bildäck slingrar sig fram längs vägen. Likt en enorm orm på flykt. En kilometer till brevlådan. Lika långt tillbaka.

Nötväckan har upptäckt att det finns nya solrosfrön att hämta. Flyger i skytteltrafik fram och tillbaka. Anordningen för fågelmaten vajar svagt när den landar och griper tag med klorna. Pickar ut ett frö och försvinner iväg för att snart komma tillbaka. Inom kort kommer andra bevingade kamrater efter. De blå ljusslingorna runt äppelträdet bredvid påminner om en skuttande ren när skymningen nalkas och de små lamporna tänds.

Frukost. Rostat lingonbröd från frysen. En skiva delas i två lika delar. För viktens skull, även om det ännu inte är någon fara på taket. Runt 75 kilo, bara ett par fler än under glansdagarna. Den ena halvan med ost och den andra med en skiva salami. Te. Earl Grey. Smoothien gjord på havredryck med smak av hallon och blåbär blandat med nyttiga frön och ingefära. En nyttig hälsokur. Till det en klyfta grapefrukt, en halv kiwi och några vindruvor. Som avslutning en halv kopp kaffe med en halv kokosboll. Snus. Vila. Formulerar tankar på datorn. Denna häpnadsväckande uppfinning som sedan länge ersatt den gamla skrivmaskinen. Letar efter orden. Hittar ett och annat. Försöker få dem att passa ihop. Bilda en mening.

Nyheter på TV. Kaoset i Washington dominerar. I något som måste betraktas som uppvigling har den snart avgående president Trump i månader förfäktat idén om att valet är stulet. Att utfallet är resultatet av ett utbrett fusk. Inga bevis har lagts på bordet. De trognaste anhängarna har tagit honom på orden. Därav de kravallartade scener vi fått beskåda. Till slut lyckas dock elektorsvalet slutföras och Joe Biden utses till nästa president. Han ska sväras in som den 46:e i ordningen den 20 januari. Låt oss hoppas att det går lugnare till. Men osvuret är bäst.

Funderar på vad dagen ska fyllas med. En timmes utomhusjobb borde inverka positivt på fysiken och humöret. Friskt syre och en gnutta kroppsansträngning. Men det kan vänta en stund. Först ska kaffekoppen tömmas till sista droppen.

Motorsågen skär obönhörligt genom de tjockare vindfällena. Ruttnande gamla stammar som vilat på marken i åratal. Fällda av någon höststorm som obevekligt tvingat ned askar och granar. Riset samlas ihop och blir till en brasa framåt vårkanten. Rotvältor gapar och exponerar jordens innandöme. Som en fälla. Redo att slås igen för att slutgiltigt svälja sitt byte.

Snön faller vackert på eftermiddagen. Lägger sig som ett gigantiskt vitt lakan över de nyupptrampade fotspåren. Miljoners miljarder i flingform. Det sägs att vart och ett av dem är unikt. Ingen av dem liknar helt de andra. En svindlande tanke.

Bastu. Tvagning. Samma procedur. Rutiner är oundvikliga i dessa tider. När tristessen gör sig påmind får man luta sig mot det vanliga. Det inrutade. Överraskningarna och spontaniteten får vänta. Kanske om några månader. Eller till hösten.

Bubblorna i champagnen kittlar en aning i näsan. Aromen fyller gommen. Letar sig in i varje litet skrymsle. Lyckokänsla. Samtal. I gott sällskap. Om vardagen och allvarligheter. Några leenden. Några skratt. Snart är det natt.