1 februari

Idag har Max och Maximilian namnsdag. Känner ingen med de namnen. Innebär att inga gratulationer behöver förmedlas. Apropå ingenting. Kylan biter sig fast. Likaså solen. Underbar morgon. Var flera år sedan man fick uppleva så många vackra vinterdagar i följd. Vad jag minns. Isen har lagt sig på stora delar av parkdammen. Änderna trängs i den återstående lilla badbaljan.

Passerar utegymmet. Blir inget stopp i den här kylan. Kräver varmare temperaturer. Lite varstans bildas smala stigar i snön. Genvägar. I stället för att slaviskt följa de plogade gångvägarna. Kan spara någon minut. De tidigare vackra orörda snöytorna i parken och runt lekplatsen är nedtrampade. Tusentals fotsteg ovanpå varandra. Pulkabackarna står tomma efter helgens anstormning. Barnen är i skolan. Eller förskolan. Annorstädes.

Ovant att bo tre tillsammans. Samsas om utrymmena. Var länge sedan. All förändring är välkommen. Avbrott i tristessen. Stor lättnad hos sonen för att utbildningen är avslutad. En inte helt vanlig kombination i en fil kand. Historia, japanska och kinesiska. Oklart vad det kan leda till. Lägenheten städad och lämnad. Nu återstår väntan på resan till Taiwan. Inte träffat flickvännen på ett år. Arbets- eller studentvisa är det som gäller. Inte möjligt för tillfället. Följer dagligen information från ambassaden om förändringar i reglerna. Avvaktar öppnandet.

Laddar ned en ny ljudbok. Mo Yan. Kines. Nobelpriset 2012. Vitlöksballaderna. Obekant ny bekantskap. Alltid förväntansfullt att utforska författare man inte läst. Sägs vara en sorts magisk realism. Får se vad det innebär. Kort recension följer så småningom. Ska leta fram en ny bok för kvällsläsning också. Letar bland de olästa som otåligt väntar i bokhyllan. Svårt att förstå Bukowskis storhet. Lite väl mycket realism och depravation.

Nummer två ringer. Besöker jobbet en dag i veckan. Resten på distans. Allt lugnt på den kanten. Idag är födelsedagen för mamman till nummer ett och två. Gick bort alldeles för tidigt. Snart tio år sedan. Cancer. Skitsjukdom. Tragiskt. Är också precis ett år sedan vi reste utomlands senast. Fuerteventura. Överraskade svåger och svägerska i hotellobbyn när de anlände någon dag senare. Roligt minne. Länge sedan.

Gårdagens pizza förvandlas till dagens lunch. Går absolut inte att värma i mikrovågsugn. Blir mjukt och menlöst. Förr värmde vi i den vanliga ugnen. Blev godtagbart. Nuförtiden hettar vi upp de sparade pizzabitarna i gjutjärnspanna med lock ovanpå. Resultatet är en lite frasigare botten. Skillnaden stor. Visserligen inte som nygräddat. Men nästintill. Hustrun äter sallad. Med tonfisk.

Skriver. Vilar. Middag. Väntar på matleverans. Anländer 20.43. Teve. Trött. Tidigt i säng.