3 februari

Snöröjarna tycks ha jobbat både natt och morgon. De flesta vägar och trottoarer är plogade och sandade. Den återstående snön förvandlas till modd. Fötterna har svårt att få fäste. Som att vandra på en torr sandstrand. Sjunker ned en aning. Ansträngande steg ökar andhämtningen. Extrem övning för extremiteterna. Vallarna vid sidorna växer. Vita berg uppstår upp lite varstans. Byggs på av skopor med bortskrapad snö från parkeringsplatser, gångvägar och vägbanor.

Morgonmotionen avslutas med hundra upphopp. Alltid. Nästan. I ärlighetens namn ska erkännas att fötterna inte lyfter speciellt högt över marken. Inte som förr. Inte så att man svävar i luften. Övning som är bra för benen. Småmusklerna i fötterna. Tror att det gör att balansen kan bibehållas någorlunda. Möjligen. Så att det fysiska förfallet går i makligare takt.

Kompletteringshandlar livsmedel. Hämtar diktafon på utlämningsställe. Hem. Fotboll på teve. Hammarbys första träningsmatch. Mot Akropolis från Superettan. Mitt på dagen. Pensionärstid. Måste uppgradera abonnemanget för att kunna se. Frambringar vårkänslor. Om man låter bli att titta ut på snömassorna. Hela truppen luftas. Lite intetsägande match. 3-3. Svårt att dra slutsatser om kommande säsong. Kul ändå.

Hittade en Murakami i bokhyllan. Kafka på stranden. Började läsa. Känner igen inledningen. Redan avklarad? Kikar mitt i boken. Obekant handling. Undrar om den påbörjats men inte avslutats? Osäker. Får se längre fram. Dåligt minne kan ha sina fördelar. Redan lästa böcker blir som nya. Bara ytterst diffusa reminiscenser av handlingen. Minns sällan vad som hände. Eller hur de slutade.

Finmiddag. En liten bit oxfilé från frysen. Gratinerad potatis i små portionsformar med vitlök, en gnutta senap, ost och crème fraiche. Pepparsås och sallad. Det är ju i alla fall onsdag.

Borde börja med bokföringen. Orkar inte. Skjuter upp det. Ingen panik. En kritiskt sinnad person kan betrakta det som snålhet att ägna timmar åt något som andra klarar av på en halvtimme. Den välvilligt inställde ser det i stället som ett balanserat och väl avvägt ekonomiskt sinnelag. Själv är bäste dräng.