12 februari

Klarblått. Solen har precis vaknat och stigit upp vid horisonten. De stora askarna kastar långa skuggor. På vägen till brevlådan ligger en stor samling av små mörkgrå fjädrar. Rester från en rovfågels måltid. De stora snövallarna har blivit ett hinder för de kringströvande djuren. Nästan spårlöst idag. Enbart en hare har trotsat barriären och lyckats ta sig tvärsöver.

Väderleken för tankarna till forna tiders fjällturer då stugorna låg inbäddade i snö. Utförsåkning. Enorma snömängder. Många år sedan. Ingick i bildningen av barnen. Blickar ut över vidsträckta fält med en halvmeter snö som jämnar ut nivåskillnaderna. Gränsen mellan land och vatten är omöjlig att urskilja. Ett flygplan passerar på hög höjd med en lång vit svans i följe. Sällsynt syn numera.

Fuskar med träningen. Vankas hemfärd. Möjligheten att byta boende gör tillvaron drägligare. Vanliga packningsproceduren. Iväg. En reslig gran står ensam på en äng utan sällskap. Ser övergiven ut. Vitsminkad på utvalda grenar. Solbelyst ser den ut som om den var försedd med glitter och dekorativa ljus. Ett gigantiskt julträd. Möter en konvoj med militärbilar. Stridsvagnar transporteras. Ser nya ut. Upprustning? Snarare en gradvis återställning av försvarsförmågan.

E4:an delvis avspärrad. Gula ljus. Olycka. Räddningsfordon. Polis. Personal i fluorescerande kläder. Sicksackar oss fram. En demolerad Saab. Livet är skört. Slumpartat. Kan släckas plötsligt. Uppsala. Solen har slocknat. Eller gömt sig. Ånyo den grå dysterheten. Planerar kvällens middag. Behöver addera ett antal dagligvaror.

Förvånansvärt många kör fort. Hundrafyrtio. En del med ännu högre hastighet. Stackare. Som har så bråttom. Oftast i onödan. Måste vara något viktigt. Eller en inre stress. Det är sällan så brådskande. En insikt som kommer med åren. Låt saker ta tid.

Till mamma. Har med oss hennes favoritlunch. Quarter Pounder Cheese. Extra bacon. Dricker kaffe. Spelar kort. Hjälper henne att skicka gamla bilder till en släktforskande kusin. Bär in ved. Sträcker lakan. Skottar. Fortsätter hemåt. Handlar. Hemma. Möts av ett starkt lysande eldklot som sjunker ned vid horisonten. Mäktigt. Välkomnas av nummer tre.

Angående Murakami. Kafka på stranden. Boken. Drygt hundra sidor senare. Känner igen handlingen men har bara vaga minnen av fortsättningen. Diffusa fragment dyker upp. Ännu ingen aning om vart den tar vägen. Hur den slutar. Tjusningen med böcker som man glömt. Trots att de är lästa. Googlar lite. Sägs ta avstamp i myten om Oidipus. Modernare tolkning.

Middag. Tillbakalutad i soffan. Tevestund. Börjar titta på en serie. Tröttnar. Väljer en annan. Ger upp. Halvsover. Skriver en stund. Dags att knyta sig.