9 maj

Sover länge. Egentligen alldeles för länge. Ändå behagligt. Motsatsen vore värre. Svågern och svägerskans yngste fyller jämnt. Grattar via sms och facebook. Märkligt liv när man inte ens kan ses och fira vid jämna födelsedagar. Ser två erfarna kajakpaddlare ta sig förbi ute på sjön. Rutinen syns på utstyrseln, rytmen och kraften i paddeltagen.

Ger mig ut på morgonvandring även om det inte längre kan betraktas som morgon. Viktigast att det sker före frukost. Solen har svårt att tränga igenom. Svalare idag. Väntar på den utlovade värmen. Tar ungefär samma varv, men går åt motsatt håll. På det stora koloniområdet är det enbart två själar som är ute och påtar. Den ene med spade, den andre med en grep. Färdigställda pallkragar och andra hopkomponerade odlingsytor är uppluckrade och nysådda. Oöppnade jordpåsar är travade på varandra vid andra platser.

Några små fint utförda miniatyrhus med små gatlyktor dekorerar en lite lott. Korsar en äng där två gråvita måsar vandrar omkring. Sotiga rester av en valborgsmässoeld vilar mitt på området. En duva gör sig hörd. Skulle vilja beskriva det som ett dovt hoande i stället för ett kuttrande. Möjligen en hårfin skillnad. Vacker liten kulle är krönt av ett inte lika snyggt hus. Däremot är det av inlandsisen välslipade berget imponerande. Naturens skönhet. Beklagligt nog sprängs ofta dessa bort för att ge plats för byggnader eller vägar. Jorden plattas till.

Låter bli parkvägen. Armmusklerna får vila. En familj är på cykelutflykt. Ryggsäckar. Hjälmar på huvudet. Siktet inställt på parken eller något annat närbeläget område. Övergivna fotbollar ligger och vilar sig i kanten av en gräsmatta. De flesta båtar sjösatta och ligger prydligt vid bryggan.

Nummer två kommer över på eftermiddagen. Dags för bokslut för den begränsade verksamheten i mitt bolag. Sitter med som en vilsen åskådare. Försöker svara på frågor om saker som hände för ett år sedan. Blir ordning till slut. Tre timmar. Middag. Tillbakalutad i soffan och skriver ned dagens händelser.

Tragglar mig igenom kvällsboken. ”James Joyce. Ett porträtt av författaren som ung.” Inte helt lättläst. Går trögt. Periodvis ett evigt malande om Gud och helvetet. Prästernas utförliga beskrivningar av vad som händer när man hamnar i det sistnämnda blir lite tröttande. Även om språket kan vara lite högtravande är den bitvis underhållande i beskrivningen av livet på Irland. Definitivt en bok för alla som hyser ett passionerat intresse för religionens kraft och de motsättningar den skapade. För hundra år sedan.