18 juli

Idag skulle pappa fyllt nittiofem. Flaggar för honom. Även om det vanligtvis tar lång tid att vakna går det inte att jämföra med den här morgonen. Tröttare än trött. Det är ett dilemma att kvällar kan vara så trevliga att det inte går att bryta upp när man borde. Priset är högt. Men det får det vara värt någon gång emellanåt. Inte en tillstymmelse till tanke på motion. Skulle förmodligen innebära en allvarlig hälsorisk. Livsfarligt.

Ser ut som ett mindre slagfält på verandan. Plockar undan glas och tomflaskor. Tömmer diskmaskinen och fyller den igen. Flyttar tillbaka bord och stolar. Morgonjouren i andra huset har påbörjats för länge sedan. Småbarnen tar ingen hänsyn till att föräldrarna är utmattade. Här i huset sovs det fortfarande. Pustar ut. Fyran med flickvän vaknar till och tar ett morgondopp. De nya kollobarnen har ännu inte satt näsan utanför dörren.

Möte i vägföreningen på vår tomt. Avser den väg som uppbär statsbidrag. Kaffe, som brukligt. Uppemot femton personer kommer insläntrande. Ska väljas ny styrelse. Den gamle ordföranden, tillika allt-i-allo, bor inte kvar så det har vaskats fram en ny ordförande. Svågern. Har redan samma roll i föreningen för vår andra lilla väg. Har accepterat om han slipper sköta ekonomin. En av personerna som bor på den angränsande tomten söder om oss blir kassör. Vid sidan av alla formalia som hör till den här typen av möten fattas också några beslut. Slyrensning i mitten av oktober samt att ett farthinder ska sättas upp på en sträcka där det ofta körs för fort.

Festdeltagarna droppar av en efter en. Systersonen med familj beger sig hemåt. Strax därefter är det fyrans tur. Övningskör hem med flickvännen vid sin sida. Ska fjällvandra nästa vecka. Riksgränsen. Hammarby spelar. Borta. Mot Örebro. Gör mål efter tjugosju sekunder. Trots den strålande inledningen blir det inte riktig samma klang- och jubelfest som senast. Dock en klar tvåmålsseger. Kunde blivit mer. Skriver. Går också långsammare idag. Som allt annat. Säger adjö till systerns dotter. Bilparkeringen återgår till det normala.

Studsmattan har varit ett populärt tillhåll för barnbarnen under alla år. Den första köptes av oss för att locka med fyran för nästan femton år sedan. Tjusningen dog snabbt ut. Däremot blev den omedelbart en attraktion för barnbarnen. Det har genomförts hoppuppvisningar och föreställningar vid ett otal tillfällen. Emellanåt med någon form av biljettförsäljning. Ibland med avancerad koreografi. Efter att den första slitits ut har ettan tagit över ansvaret. Numera är det mest för den yngstes skull.

Kollovecka med nya barn. Nya frukostvanor. Kompletteringshandlar. Lyckas med någon minuts marginal ta mig in genom dörrarna innan stängning. Hustrun suktar efter pizza. Själv nöjer jag mig med te och mackor. Kollobarnen äter middag hos ettan. Slötittar på teve. En mycket lång dag är till ända.