27 oktober

Den här dagen 1971 byter Demokratiska Republiken Kongo namn till Republiken Zaire. Ett sätt att tvätta bort kolonialismens efterlämningar. Afrikaniseringen innebar också att Léopoldville blev Kinshasa. 1997 återtog landet namnet sitt gamla namn. Kallas även Kongo-Kinshasa.

Lätt regn. Inte alls inbjudande. Krävs viljestyrka för att bege sig iväg. Går förbi en långsamgående och telefonpratande kvinna som hanterar någon typ av problem på arbetet. Hänvisar personen i andra änden av luren till en manlig kollega för konsultation. Utomhusrenoveringen vid villan efter den lilla skolan är slutförd. Blev ett något högre trästaket ut mot vägen samt ett svart trådstängsel vid sidorna.

Inomhusrenoveringen i huset bredvid pågår för fullt. Enplanshus. Ytterdörren står öppen och släpper ut ljudet av en såg. Upplyst där inne. Kan se att all interiör är urblåst. Blir uppenbarligen en totalrenovering.

Gamla träd inger respekt. En äldre ek följs av en grandios björk. Måste ha stått där när de flesta husen runtomkring byggdes. Hängande tunna grenar härbärgerar fortfarande ett begränsat antal löv. Om träden kunde tala. Beskriva familjer som flyttat in och ut. Berätta om människor som fötts och försvunnit från jordelivet.

Nedför backen som leder till parken. Nittiograders sväng med skymd sikt gör att man får passa sig för bilar som kommer i hög fart. Det nyinhägnade arbetsområdet väster om parken har försetts med en mängd träpinnar. Anger antagligen gränser eller placeringar av någonting. Svårt att lista ut vad det ska bli. Liten raststuga på släp är framkörd för att personal ska kunna värma sig under rasterna. Vattnet porlar under gatan på sin väg ut mot sjön.

Kanadagäss har invaderat parken. Samsas med ett stort antal änder och kråkor. Strosar omkring på gräsmattorna för att hitta något att stoppa i magen. Utegymmet ockuperat av skolbarn. Leker burken under överinseende av en fritidsassistent. Någon uppmanas att räkna till trettio. Var hundra på min tid. Hoppas att det inte beror på torftiga kunskaper i räknekonsten. Liten krumbent kvinna matar kråkor som flaxar runt omkring henne.

Iväg på lunch hos kamrat med sambo i stan. Känt dem i runt femtio år. Svindlande. Buss och tvärbana. Promenad utmed vattnet. Har en sagolik lägenhet med enastående utsikt över sjö och stad. Stilfullt möblerad. Framkallar viss avund trots att vi är mer än nöjda med det egna boendet. Märkligt att det, vid en del möten, inte uppstår en tyst sekund. Avhandlas allt från nostalgiska minnen från förr i tiden till dagens situation med barn och barnbarn. Klassisk lunch med rimmad lax och dillstuvad potatis. Delikat äppelkaka. Njutbara drycker. Avrundar. Inser att lunchen tagit fem timmar. Tiden försvinner. Blir taxi hem.

Byter om och slår oss ner i soffan för ny Hammarbymatch. En kopp te. Två smörgåsar. Behövs ingen lagad middag. Fotbollen är föga imponerande. Lyckas dock vinna med uddamålet. Trött. Tidigt i säng.