3 januari

Såg första avsnittet av Stjärnorna på Slottet i går kväll. Marika Carlsson var värd. Stand-up-komikern och underhållaren. Tårdrypande historia om barndomen och uppväxten. Om rasismen hon mött. Och som förmodligen finns lite här och där även om den numera inte vågar sticka fram sitt tryne i ljuset lika ofta. Vi har tyvärr en lång väg att vandra innan alla får lika värde och behandling.

Inte en snögnutta kvar på terrassen. Smältande snörester i små klumpar ligger på båda sidor av strandpromenaden. Som om de vore åskådare uppradade längs en kortegeväg. Sjön ligger som en nyputsad spegel, återigen med en tunn yta av vatten. Emellanåt ger promenaden upphov till ett oändligt antal tankar och betraktelser som kan återges. Innebär att dagboken understundom skriver sig själv. Någon gång i nästan poetiska ordalag. Vid andra tillfällen står det helt still. Ingenting av värde rör sig i hjärnan. Finner ingenting att berätta.

Vit skåpbil i Saneringshusets carport upplyser om att ett företag som ombesörjer både el och VVS utför sitt dagsverke. Snett emot ligger en stor tomt med vildvuxna spretiga fruktträd. Det gamla huset revs för runt ett halvår sedan. En smal grusad gång leder numera ingenstans. Däremot står en trearmad fin lyktstolpe kvar bredvid infarten.

Ettan bombarderar oss med bilder från Thailand. Är som ett övertalningsförsök för att vi ska bege oss dit. Hade varit underbart att ses där, men med åren har eftertänksamheten ökat. De  snabba och spontana besluten blir alltmer sällsynta. Har tidigare gjort fantastiska långresor tillsammans. Hoppas det blir möjligt när världen blir mer normal igen.

Inte en enda and i parkdammen. Förvånande. Ligger en mindre sjö över gångvägen bredvid utegymmet. Omöjligt att ta sig fram torrskodd. Vänder och går en omväg. Upptäcker anledningen till ändernas frånvaro i dammen. Hela församlingen av kvackande flygfän är samlade på en parkeringsplats där det nyligen strötts ut mängder med bröd.

Kommer in i det lilla centrumet från baksidan. Passerar förbi längan med låssmeden, blomsteraffären, sushirestaurangen, tobaksaffären och frisören. Inser att det är nästan trettio år sedan jag var hos en frisör senast. Kapar de korta tunna hårstråna själv med en trimmer. Annorlunda frisyr idag jämfört med det böljande hårsvall man hade för ett halvsekel sedan.

Änderna i ån skränar. Tillhör inte de fågelarter som har de mest välljudande lätena. Ser vid frukosten ett tjugotal skridskoåkare färdas i grupp. Är som om de, likt Jesus, rör sig ovanpå vattenytan. Klockan är halv ett. Dags att göra lite nytta.

Rensar i förrådet. Skulle behövas en mer noggrann utvärdering om vad som ska behållas respektive slängas eller avyttras. Vissa saker får följa med till landet nästa gång. En gammal golfbag plus vagn körs över till fyran. Fyra fyllda svarta sopsäckar förpassas till återvinningscentralen. Eller ÅVC som det står på skyltarna.

Läser. Skriver. Soffkväll.