5 januari

Trettondagsafton. Det sista dagliga inlägget i dagboken. Nu går den i graven. Åtminstone i sin nuvarande form. Ett helt år är dokumenterat. Kan bli något för barn, barnbarn, andra efterlevande och folklivsforskare att analysera. Om ett sekel eller så.

Frostnatt igen. Kort promenad. En så kallad vakna-till-runda. Ska äntligen till lantstället igen efter ett par månader. Några dagar i rofylld avskildhet. Förbi mamma dessförinnan. Sjön visar upp ett mosaikmönster när det smält och frusit om vartannat. Tjock och hård ishinna på de parkerade bilarnas rutor. Två gula kajaker vintervilar i en carport. Blir en påminnelse om att hålla utkik efter en begagnad. Har funnits i tankarna länge. Skulle kunna bli underbar morgonmotion under sommarmånaderna både här och på landet. Två bilar utanför Saneringshuset. Verksamhet pågår.

Den vanliga säsongsinfluensan verkar också ha muterat sig. Systern har precis återhämtat sig. Tvåan meddelade häromdagen att han också haft runt fyrtio graders feber. Håller uppenbarligen i sig ett par veckor. Det är inte bara covid vi har att tampas med.

Avresa. En gigantiskt grå hätta ligger över staden. Några plusgrader. På gränsen till regn. Anländer till mamma. Kramas. Var nästan två veckor sedan vi var här senast på grund av eventuell smittorisk. Berättar att hon var ute igår och promenerade på egen hand. Tio minuter. Uppskattade att känna bitande kyla i kinderna. Har bakat mjuka pepparkakor som är upplagda på två plåtar. Spelar kort. Samlar ihop tidningar och kartonger som ska lämpas av vid återvinningsstationen. Vidare.

Finns något rogivande över de stora trädlösa vidderna. De öppna landskapen. Blir alltmer vinter ju längre norrut vi kommer. Omges av magnifika vitbeklädda träd. Snön har lagt sig tillrätta på barriga grenar och biter sig envist fast vid lövträdens tunna trådliknande utlöpare. Tunn snörök rör sig rytmiskt utefter vägbanan med hjälp av vinden och luftdraget från bilar som har bråttom.

Från ett par plusgrader till minus sex. Ser ut att bli ett par dagars riktig vintersemester. Mörkret kryper närmare. Skogen och himlen smälter samman. Mötande bilar. Långa kolonner av kompakta skepnader med lysande ögon som förföljer varandra. Stora djurspår på tomten sätter fart på fantasin. Isande vind. Sjunker ned i fåtöljen för att rekapitulera dagen.

Hustrun kryper till kojs. Sitter ensam på kvällskvisten i föräldrarnas gamla gungstol. Stillsam stund. Blir som meditation. Söker i minneslabyrinterna. Letar inspiration. Senaste året har dygnets sista timmar bestått av dagboksskrivande. Funderande.

Stort tack för att du läst. Det är mycket roligare att berätta om någon lyssnar. Eller skriva om det finns läsare. Då anstränger man sig lite extra. Ofta har de dagliga händelserna varit banala och intetsägande. Samtidigt är det sporrande att beskriva vardagen i sin enkelhet. De små sakerna. Naturens skiftningar. Betraktelser och tankar.

Även om dagboken har nått vägs ände finns det andra skrivprojekt att ta sig an. Något kommer att dyka upp i den här kanalen. Kanske korta utvalda delar från något av mina andra skrivprojekt. Som ett test. Om det går att göra begripligt i kortform. Kan nog bli ett eller annat dagboksinlägg i framtiden också. Eller andra sorters små berättelser. Däremot inte lika frekvent. Vi får se. Nu är det här slut. Ett år av ett liv.

Nordanvind. Mer Taube. Snöfall. God natt.