21 mars

Landet. Sjutton grader igår. Inte ett moln. Lika strålande väder idag. Snödrivor ligger envist kvar i skuggpartierna och isen i viken har ännu inte gett upp. Badbryggan ligger dold under ett bastant vitt täcke. Ljusgröna vårlökar börjar sticka upp i rabatterna och krokusar blommar. En ensam fjäril irrar yrvaket omkring. Några vilsna gäss letar efter öppet vatten. Får bege sig längre ut mot havet. Eller in mot åmynningen. Vårkänslor. Äntligen på väg ut ur mörkret. Både mentalt och vädermässigt.

Hemma har isen besegrats vid strandkanten och runt badbryggan. Kanadagäss, lommar och sothöns har återvänt och gjort sällskap med de övervintrade änderna. Även småfåglarna meddelar via sina uppmuntrande läten att de är nöjda med tillvaron. För två veckor sedan åktes det fortfarande skridskor på sjön.

Senaste månaden har varit minst sagt händelserik. Drabbades av corona efter att inte haft det minsta lilla sjukdomstecken under mer än två år. Har varit som en långdragen influensa med feber, orkeslöshet och en hosta som efterhängset biter sig fast. Verkar inte ge med sig i första taget. Även en kortare promenad får det att kännas som att man sprungit ett maratonlopp. Innebär att all form av motion har blivit eftersatt.

Mamma har avverkat en period på sjukhus med efterföljande rehabilitering. Förutom alla andra åkommor fick hon även covid, men är på bättringsvägen. Är numera installerad på ett nybyggt äldreboende som påminner om ett bättre designhotell. Nöjd med trivseln och tryggheten med service dygnet runt. Den lilla lägenheten har inretts med egna möbler och tavlor samt fotografier på nära och kära.

Till råga på allt har förhoppningarna om en öppnare och mer demokratisk värld kommit på skam. Minns lättnaden när muren föll på åttiotalet. Såg det som ett tecken på en fredligare värld, åtminstone i Europa. Utvecklingen i Ryssland är skrämmande och de oroväckande signaler som länge funnits har inte tagits på allvar. En form av naivitet från Europas och världens ledare som är häpnadsväckande. Ett land där oliktänkande blir fängslade eller lönnmördade och där rapporter i media dikteras av makthavarna borde vara tillräckliga varningstecken. Dessutom verkar Putin ha stöd av den större delen av befolkningen som litar på hans utsagor. Uppenbarligen går det att skapa olika bilder av vad som är gott respektive ont. Vad som är rätt och fel. Kan känna en viss oro för vart det här tar vägen.

Ska man se någon form av positiv förändring så har i alla fall kriget enat Europa. Här i landet har till och med partier som varit invandringsmotståndare bytt fot.

När man sitter i solen på verandan och upplever den totala tystnaden är det svårt att föreställa sig hemskheterna som pågår i Europa. Om ett par timmar ska det börja eldas i bastun. I kväll blir det repris från gårdagens bjudmiddag med syster och svåger. Fisk- och skaldjurstacos. Livet fortsätter.