29 augusti

Det är en smått förtrollande upplevelse att ta sin morgonpromenad när solen nyss stigit upp bortanför bergskammen i öster. Allting vaknar till liv. Tittar från balkongen ut över den nordliga delen av Korfu vars konturer avtecknar sig i en gråskala i soldiset. På gränsen mellan det Adriatiska och Joniska havet. Ovanligt pigg och utvilad. En särdeles behaglig känsla när man förlänger sommaren med ett par avkopplande veckor söderut.

Var lite mer omständligt att ta sig hit än jag minns från föregående resa för tre år sedan. Ett fasligt släpande på resväskor. Från hemmet till taxin. Från taxin till terminal fem på Arlanda. Från flygplatsen i Korfu till bussen. Från bussen till en båt. Från båten till en ny buss. Och därefter in på hotellet. Var uppstigning klockan två på natten efter förvarning från resebyrån om att man bör vara på Arlanda tre timmar innan avgång. Gigantiska köer till incheckningen. Efterdyningarna av personalneddragningarna efter covid tycks ta sin tid att komma till rätta med.

Tar Rruga Mitat Hoxha från hotellet, en gata som leder till ortens mer centrala delar. Passerar Black Marlin, med skylten av en stiliserad svärdfisk, där resans första middag intogs härom kvällen. Nyöppnad italienskinspirerad restaurang som inte existerade när vi var här förra gången. Blev ravioli respektive risotto med stora räkor, smaksatta med peppar och tryffel. En liter av husets vin (italienskt) kostade åttio svenska kronor. Notan för två personer inklusive kaffe och avec landade på trehundringen. Gott kan emellanåt också vara billigt.

Några herrelösa hundar strosar omkring på gatan. Letar efter något ätbart i anslutning till restauranger eller sopor. Är ett av de mindre positiva inslagen här nere. Jagas regelbundet iväg av affärsinnehavare och personal.

Den manliga delen av den bofasta befolkningen har samlats i grupper på små barer och caféer för diskussioner om allt och ingenting. Kaffe och vatten. Här och där även med ett litet glas raki, den lokala varianten av grappa. Rökpelare från cigaretter stiger och löses upp i intet.

Kommersen tar fart så snart ljuset har ersatt nattens kolsvarta mörker. Morgoninköpen görs i frukt- och grönsaksstånd. Doften av nybakat bröd letar sig ut från små butiker. En äldre kvinna har hängt ut begagnade kläder till försäljning på ett räcke utanför bostaden. Använder trottoaren för att exponera sitt sortiment. Hennes man sitter bredvid vid ett litet bord med en tidning uppslagen samtidigt som han tillfredsställer sitt nikotinbehov.

Vid stranden, som är täckt av små stenar, någon centimeter i diameter, har äldre lokala kvinnor samlats i grupper. Njuter av väder och sällskap innan solen har stigit högt med obehagligt höga temperaturer som följd. Ömfotade använder tunna badskor medan de som efter år av traskande vid vattnet har utvecklat mer läderliknande fotsulor och kan röra sig obehindrat.

Några statyer av prominenta personer kantar strandpromenaden. Bland annat Nicolae Iorga som grundade ett arkeologiskt institut här i Saranda. Finns en del intressanta utgrävningar mitt i staden. Var Rumäniens premiärminister under ett par år i början på 1930-talet och mördades av fascister 1940. Han sägs ha bidragit till bildandet av den moderna republiken Albanien inför självständigheten som deklarerades 1912 när det Osmanska riket började kollapsa.

Vänder om. Frukostserveringen stänger halv tio.