18 november

Den första dagen i resten av livet. Ett slitet och minst av allt unikt uttryck. Men tänker man så känns det nästan som en pånyttfödelse. Allt är möjligt. Allting ligger öppet. Det är nu det börjar. Vad ska man göra med återstoden?

Vaknar senare än vanligt. Ensam kvar. Sovrumsdörren stängd. Solen behagar visa sin strålande sida. Förgyller morgonen. Monumental skillnad från vandringar i grådaskigt ruskväder. En aning ömhet i vänstra överarmen är den enda påminnelsen om gårdagens vaccination.

Har svårt att förstå vaccinmotståndare. De argument som framförts är att man ska få bestämma över vilka ämnen som tillförs den egna kroppen. Så långt allt väl. Däremot är det en egoistisk inställning eftersom smittorisken gör att skörare personer drabbas. En del är även oroliga för allvarliga biverkningar. Har förmodligen att göra med följderna efter vaccinationen mot svininfluensan. Dessutom florerar en mängd falska påståenden och konspirationsteorier. Den ena mer fantasifull än den andra. Tacksam för de nya restriktionerna som begränsar möjligheten för ovaccinerade att delta i större sammankomster inomhus.

Drar på mig joggingskorna. Pappas gamla. Övertogs när han gick bort. Ser ut att hänga med något år till. Gör att han fortfarande finns närvarande i vardagen. Trean går ofta omkring i en av hans skjortor och använder även ett par av hans gamla byxor. Vet att det skulle uppskattas.

Ut. Tre män är inbegripna i en intensiv diskussion. Svårt att uppfatta vad det rör sig om. Ivrigt gestikulerande. Uttrycksfullt kroppsspråk illustrerar åsikterna. Är dock inte osams. Är snarare en fråga som engagerar dem djupt. En labrador sitter lydigt och väntar på att husse ska sluta prata och fortsätta sin vandring.

Alla träd i parken är blottade. Avklädda av kylan. Nickar åt en man med keps och solglasögon som går åt motsatt håll. Vi gamlingar brukar göra så när vi är ute och rör på oss. En ensam liten krabat sysselsätter sig vid förskolans uteplats. Står i ett hörn långt ifrån de andra barnen. Verkar dock inte vara ledsen. Fullt koncentrerad och upptagen i sin egen värld.

Frukost. Till ett centrum för att hustrun ska köpa födelsedagspresenter. Till mig. Kläder. Anser att jag behöver det. Även om hon fått carte blanche att köpa vad hon anser lämpligt önskas min närvaro. Accepterar för att, om nödvändigt, kunna lägga in mitt veto.

Stort strömavbrott i Stockholm. Trean ringer. Kan inte ta sig från jobbet i Solna. Sätter mig i bilen. Tråcklar mig igenom den närmaste smala vägen där det asfalteras. Skylt visar att en fil är avstängd på Johanneshovsbron. Kan inte vara något problem i den här riktningen, tänker jag. Visar sig att det är ytterligare en stillastående bil i tunneln därefter. Tar en timme. Lika lång tid tillbaka. Puh.

Middag. Teve. Börjar titta på Kastanjemannen som rekommenderats av många. För mycket obehagligheter. Avbryter. Blir Montalbano i stället.