25 januari

Ett par centimeter snö. Möter inga motionärer på morgonen. Endast barn med ryggsäckar på väg till skolan och hundägare som motvilligt tvingats ut för att rasta sina sällskapsdjur. Snöfallet tilltar. Lägger sig vackert vitt på verandan och i viken. Packar ihop. Nytvättade mattor, kläder och det kylskåpsinnehåll som inte har lång hållbarhet. Dags att ge sig av igen.

Åker förbi nummer tre. Hämtar ett fällbart bord för fraktning till landet och magasinering. Ett sängbord och lite husgeråd som ska behållas. Bilen fullastad. Nästa helg flyttar han ut från studentlägenheten. Hem till oss. Tillfälligt. I väntan på att kunna resa till flickvännen. Får lägga beslag på arbetsrummet som även tjänstgör som övernattningsrum för gäster. E4 norrut. Tar plats i högerfilen. Rättar in oss i ledet. Går långsamt. Åttio. Har inte bråttom. Ingen tid att passa. Det tar den tid det tar. Tankar. Köper snus. Får lust att ta avtagsvägen till Arlanda. Behärskar mig. En annan gång. När coronadimman har lättat.

Snön yr. Virvlar upp bakom långtradarna. Lägger sig över Uppsalaslättens åkerfält. Grödan sticker upp lite grann. Som en några dagar gammal skäggstubb. Åker förbi nyplanterade granskogar som ersatt de tidigare kalhyggena. Sikten svag. Håll avstånd. Snart framme. Ligger några centimeter nysnö häruppe också. Minus två. Inga hjulspår på vägen. Nordanvinden piskar in de vita flingorna över tomten. Inpackning. Ser ut att bli skottning i morgon. Kurar ihop oss inomhus.

Finns två avgörande faktorer för att kunna tillbringa vinterdagar här uppe. Först och främst: Luftvärmepump. Styrs via en app och kan sättas på hemifrån. Förr tog det drygt ett dygn innan temperaturen nådde beboeliga temperaturer. Nu är det välkomnande varmt redan när vi anländer. I andra hand: Fyrhjulsdriven bil. För att ta sig fram. Kan inte alltid räkna med att det är plogat.

Eldar i vedspisen. Ett halvstort trä i botten. Tidningspapper. Några bitar av gamla takspån som pappa köpte på auktion för trettio år sedan. Flera lass kördes med släpkärra. Räcker säkert trettio år till. Några smala vedträn ovanpå. Tänder i spisen och eldar samtidigt i dragluckan. Blir bra fyr. Underbar värme. Sprider sig över hela rummet och i murstocken. Lite svalare på ovanvåningen. Bra för sömnen.

Slötittar på golf. Från en plats där solen skiner och gräset är grönt. Tidig kväll.

24 januari

Ljuset är kvar. Underbart. Humörhöjare. Ändrade morgonrutiner idag. Kylskåpet behöver kompletteras. Bör ske direkt på morgonen. Innan folkstormen når affären.

Träden vid ån vadar i vatten. Kringskurna. Likaså bänken och bordet där man kan slå sig ner för en paus. Onåbar. Båtarnas bojar håller på att drunkna. Metallöglan upptill liknar ett öga på en trådsmal hals. Eller en gapande mun. Skriker ”Kom och rädda mig!” Vid sidan av ån sitter en and och värmer sig i solen. Vandrar andra vägar idag. Ser nya hus och trädgårdar. Äppelträd som är hårt beskurna. Vackra. Grenarna visar sig i all sin nakenhet. Ingenting som skyler. Lite japanskt. Gjorde samma sak med äppelträdet på landet för några år sedan. Var inte så populärt. Verkar vara ensam om att förtrollas av det avskalade. Det minimalistiska.

Strandpromenaden är fylld med människor som krupit ut ur idet. Somliga sitter på bänken vid bryggan och fångar solen. Gladare ansikten. Spänstigare steg. Livet återvänder. Ett av barnbarnen fyller år idag. Tolv. Nummer tvås yngsta. Åren rusar. Numera blir det en slant i ett kuvert i stället för presentpaket. Far- och morföräldrars rättighet. Minns jularna förr. Sex barnbarn skulle ha sina klappar. Sex olika önskelistor. For runt som ett skållat troll i affärerna. Fick ringa föräldrarna och fråga efter alternativ när något var slut. Stress. Panik. Lugnare nu.

Lyssnar på ny bok. Tolstoj. Kreutzersonaten. En mental resa in i svunna tider. I ett annat land. Om kvinnor och äktenskap. Långa monologer. Manligt perspektiv. Förstås. Kvinnliga betraktelser från den tiden är sällsynta. Morgonnyheterna meddelar. Protester i Ryssland som stöd för Navalnyj. Slås ner hårt. Risk för att demonstrationerna är utsiktslösa. De stora diktaturerna håller befolkningen i ett järngrepp. Den folkliga resningen stretar i uppförsbacke. Sverige inför inreseförbud från Norge. EU delar ut nya miljarder i lån och bidrag. Hoppas de hamnar i rätt fickor.

Senare frukost. Tolv och trettio. Får betraktas som brunch i stället. Dock med samma meny. Solen har gömt sig igen. Tittade nog bara fram på förmiddagen för att retas en smula. Molnen vann kampen. Som så ofta den här årstiden. Nu är det lika grått som vanligt. Underbart är kort.

Börjat titta på resor till värmen. Söderut. Medelhavet. I höst. Hoppas. Längtar. Borde fungera. Handboll igen. Helt avgörande match för att gå vidare i VM. Mot Ryssland. Vilken uppvisning. Överlägsen seger. Världens bästa vänstersexor. Världens bästa målvakt. Och världens bästa Gottfridsson. I alla fall den här matchen. Kommer sova gott. Med nya förhoppningar. Ska bli kul att följa slutspelet. Ser bra ut. Slut för idag. I morgon åter till landet.

23 januari

Blundar och väntar. Stiger upp. Den vattenfyllda ytan ovanpå isen har frusit över natten. Blir överfallen av ljuset. Bländad. Det var länge sedan. Solen som gömt sig i veckor masar sig upp över trädtopparna på andra sidan sjön. Efterlängtad. Blå himmel. Lite här och där. Fönsterrutornas skriande behov av putsning avslöjas obönhörligt. Vandring den vanliga vägen. Vinden viner. Isfläckarna bortsmälta. Änderna har samlats i parkdammen. Långa skuggor förföljer oss utan att tappa kontakten. Kräver solljus för att existera.

Förr var lördagar veckans höjdpunkt. Ledigheten. Fria aktiviteter. Godare mat. Finare vin. Numera är det svårare att skilja dagarna åt. Under första åren i skolan hade vi lektioner fram tills lunch på lördagar. Avslutades med roliga timmen. När man kom hem var det varm choklad, färska småfranska med ost. Det är ett bestående minne. Promenaden mellan skolan och hemmet tog två minuter. Om man gick långsamt. Alla arbetade på lördagar. Halvdag. Sedan samlades barnaskaran utanför. På gatan. Olika sällskap. Uppdelade i ålder och av intressen. Höll mig till idrottsgänget. Fotboll, hockey och landbandy. Målburen var dörren till varuintaget hos kvarterets livsmedelshandlare. Nostalgi.

Dan Eliasson har fått ett nytt uppdrag. Inom regeringskansliet. Behåller titeln generaldirektör och sin lön. Han måste ha häpnadsväckande kunskaper. Många vänner inom partiet. Besitter måhända en visdom som vi vanliga dödliga inte har lyckats upptäcka. Dold någonstans. Utåt har det bara gått att se ett bristande omdöme. Hur många gånger tillåts politiskt tillsatta chefer misslyckas i ledande positioner? En hel del av våra folkvalda tycks ha tappat kontakten med vanliga människor. Förtroendeklyftan växer med utnämningar och beslut som är svåra att förstå. Kan någon förklara?

Skidskytte igen. Damer jaktstart. Hanna Öberg enorm. Kylig. Sätter alla skott. Spännande. Sekundstrid. Tvåa. 0,2 sekunder efter. Svettigt.

Ola Salo på radion. Blir påmind om femtioårsfirandet för nummer ett. På Hamburger Börs. Snart ett år sedan. Innan pandemin bröt ut. Förmodligen en av landets bästa liveartister. Hustrun lyckades stjäla en ögonblicksdans när han var ute bland publiken. Lyckokänsla. Apropå musiker kommer Jakob Hellman att bli årets artist. Kan fastslås redan nu. Lekfull ordvirtuos. Genialisk.

Avslutar kvällen med Stjärnorna på slottet. Många kloka ord. Och människor. Ger lite nya perspektiv på saker och ting. Sevärt. Kan bero på åldern.

22 januari

Regn. Plus fem. Vandring i vätan. Tar en annan tur idag. På andra sidan ån. Går genom nybyggda radhus- och villaområden. Nyinflyttade barnfamiljer. Ingen ute. Alla är på jobbet, i skolan eller förskolan. Alternativt sitter de inne och kurar. Arbetar hemma.

Livets boenden följer en bestämd struktur. För det mesta. Liten första lägenhet. Träffar någon och flyttar ihop i en lite rymligare bostad. Barn. Behöver ett rum till. Byter till större. Barn nummer två. Letar hus. Ofta bland de nyproducerade. Tonåren. Andra behov. Renoverar, bygger om eller flyttar igen. Avkomlingarna flyger ut ur boet. Tomt. För stort. Dags för något mindre. Precis där vi befinner oss idag. Boendets kretslopp.

Dyngsur. Förpassar det blöta till duschrummet för torkning. Fler kroppsrörelser innan frukost. Lite styrka. En hel del stretchning. Tänjer på leder och muskler. För att även fortsättningsvis kunna knyta skorna. Ta upp golfbollen ur koppen. Om man lyckats få den dithän. Dusch. Numera publicering av gårdagens dagbok. Korrekturläsning och finslipning dessförinnan. Försöker undvika alltför pinsamma stavfel, grammatiska eller andra språkliga felaktigheter.

Frukost. Vanligtvis någon gång mellan tio och elva. Har blivit allt senare. Vanor i gryningen tar sig olika uttryck. Somliga ligger och drar sig. Andra kliver upp med tuppen. En del startar tidigt med kaffe och en smörgås. För vår del blir det lite mer. Och senare. Frukt, smoothie, ägg, ingefärashot, te. Även en smörgås för min del. Kaffe därefter. Varje dag. Rutin. Alltid motion före morgonmålet.

I det här hopplöst bedrövliga vädret blir den ensliga vardagen mer betungande än vanligt. Trots att vi är två. Kan trösta sig med att andra har det värre. Eller har haft. Blir påmind om dåtidens vedermödor av ljudboken. Martinsons Nässlorna blomma. Historier om fattighjonen i en svunnen tid. Inser att de egna svårigheterna är lyxproblem. Det obefintliga sociala livet är den stora prövningen. Bit ihop. Håll ut. Skriver av mig ångesten.

Får inbjudan till middag. Med kortspel. Vågar inte av oro för att sprida smitta vidare till mamma. Liten risk. Minimal. Men, den finns. Hoppas hon får sitt vaccin snart. Har inte hört något ännu. Äldreboenden och vårdpersonal står före i kön. Väntar otåligt på att världen ska slå upp sina dörrar igen. Bjuda in oss till ett normalt liv.

Kort eftermiddagspromenad. Rör på fläsket. Som det heter. Får lite luft. Vackert runt sjön i skymningen. Blir ett fotografi. Omfamnar kvällens glädjeämne. Handboll. Mot Slovenien. Ännu en thriller. Kan inte bli mer spännande. Många unga som imponerar. Läge för vinst. Suck. Oavgjort igen. Bra ändå.

21 januari

Töväder. Plus sex. Snön på terrassen är på väg att smälta bort. Med nuvarande temperatur är den förmodligen försvunnen i morgon. Ett tunt lager av vatten ovanpå sjöisen skapar en vacker spegelbild av omgivningen. Åmynningen fortfarande öppen. Halvmilspromenad. Går i kringelkrokar för att undvika alla förrädiska isfläckar. Numera vet man aldrig vad som kan gå sönder om man halkar omkull. Passerar lekplatser som ligger öde. Inget lekväder i den här väderleken.

Det sägs att julen ska ut tjugondag Knut. Viss fördröjning i år. Allt flängande fram och tillbaka sätter käppar i hjulet. Lite lättja gör sitt till. Nu blir det gjort. Behåller ljusslingorna utomhus. Kan behöva lysa upp där ute någon månad till. Illumination. Ett vackert ord. Passar på att städa förrådet. Ställer in kartongen med julsaker. Får trängas med golfklubbor och resväskorna som stått oanvända alldeles för länge. Plus en mängd andra saker som behållits enligt principen; kan vara bra att ha.

Obegripligt att man ska samla på sig för mycket. Som en ekorre. Var likadant när vi bodde i villa. Byggde ett vindsutrymme och ytterligare förråd för att vi inte lyckades skiljas från gamla ting. Ålderdomliga slalomskidor, en trasig takbox, uttjänta golfklubbor, burkar med målarfärg som aldrig kom till användning. Och Gud vet vad. Blev många vändor till tippen när det var dags för flytt.

Snart fyra år sedan vi sålde huset. Ett idealiskt boende när yngsta barnen bodde hemma. De i varsitt rum på nedervåningen. Vi däruppe med vardagsrum, arbetsrum, kök och tvättstuga. Sålde när nummer tre studerade i Japan och nummer fyra jobbade i Norge. När den senare kom hem på besök begav han sig tillbaka till huset. Ringde på. Fick kliva in. Ville säga adjö till sin trygga uppväxtmiljö. Hjärtskärande. Tittade in i rummen där nere. Där satt två nya tonåringar framför datorer i varsitt rum. Ett tiotal år yngre. Historien upprepar sig. Att ha både villa och lantställe hade sina fördelar. Blev till slut för mycket.

Trivs här. Femton meter till vattnet. En promenadväg emellan. Tre rum. Stor terrass. Kanske hundra kvadrat. Underbar frukostplats under sommartid. När solen värmer lagom. Femtio meter till badbryggan för morgondoppet. Sjö- eller havsläge är oslagbart. Få förunnat. Lyckligt lottad.

Skidskytte. Kul sport att följa. Stora omkastningar i resultatställningen när skotten missas. Kan bli dramatik på slutet. Hör det högljudda flåsandet från de tävlande i liggande skyttet. Nästan för närgånget. Påträngande. Mediokert resultat för våra damer.

Matleverans på väg. Följer bilen via en app. Ser var den är och hur många stopp som återstår. Gäll ringsignal på dörren. Borde bytas. Saknar bastun. Kväll.

20 januari 

Nollgradigt. Ser nyheter. Trump benådar 143 personer. En avgående presidents privilegium. Besynnerligt. Banditer och skurkar. Bedragare och svindlare. Fängslade och anklagade. Fria med en namnteckning. Svårt att förstå. Känns som företeelser hemmahörande under gamla kung- och kejsardömen. Romartiden. Varför ifrågasätts inte detta märkliga fenomen? Vare sig där eller här.

Hemfärd. Miljöombyte. Stänger och låser. Närmar oss Stockholm. Några plusgrader. Grått. Slaskigt. Vedervärdigt väder. Något som kan framkalla svårartad ångest.

Till mamma. Har inte setts sedan julafton. Annat umgänge över jul och nyår har gjort att vi isolerat oss en tid. För att inte utsätta henne för smittorisk. Blir bjudna på lunch. Omelett, små köttbullar och ugnstekta tomater. Kaffe och hembakad blåbärsmuffins. Hon håller igång. 93 år. Kedjehus. Två våningar. Upp och nedför trappan. Har fått rådet att gå på gymnastik. Försvarade sig med att hon ofta tappar saker som hon måste böja sig och ta upp. Tycker det räcker. Också en sorts träning. Drivs av nyfikenhet och envishet. Bra egenskaper om man vill bli gammal. Hjälper till att städa ut julen. Förpassar utomhusbelysning, julstjärnor och andra dekorationer till vinden. Får samsas med bråten där uppe.

Vidare till nummer tre. Köer. Förr var det morgon- respektive kvällsrusning. Nuförtiden är det bara nattetid det går att ta sig smidigt genom stan. Har med oss kartonger och svarta sopsäckar. Han ska flytta ut ur studentlägenheten i Skrapan den första februari. Utbildningen avslutad. Ska bege sig till Taiwan så snart det är möjligt. Just nu lite problem med visum. Coronarelaterat. Flickvännen väntar. De har inte setts på ett år. Dagliga Skype-möten. Möttes på språkkurs i Kyoto. Pratar japanska med varandra. Flyttar in i gästrummet här hemma tills vidare. Får se hur lång tid det tar innan han kommer iväg. Och hur länge han blir borta. Man vet aldrig.

Götgatan. Människor med neddragna mössor, hukande för regnet, vandrar på trottoarerna. Stretar för att nå hemmet. Eller på väg någon annanstans. Förvånansvärt många cyklister trotsar vädergudarna. Imponerande.

Hemma. Åkte halvelva kom fram sjutton. En hel dag. Möts av julprydnaderna. Får tas ned i morgon. Ställer in maten. Slår mig ner i soffan och försöker samla ihop dagens intryck. Förvandlar dem till ord och meningar. Text. Tittar samtidigt på presidentinstallationen. Förhoppningsvis starten på en ny tid. Ljusning.

Kvällen reserverad för handboll. Mot Belarus. Katastrofal inledning. Spelade upp sig. Nagelbitare igen. Vinner nog. Nej. Oavgjort. God natt.

19 januari

Sov som en stock i natt. Märkligt uttryck. Stockar som sover. Finns nog någon långsökt förklaring. Kanske besläktat med att dra timmerstockar. Vet inte. Gryningen kommer allt tidigare. Förtröstansfullt. Fler bilspår på den oplogade vägen. Någon stugägare har varit ute och inspekterat. Kör in mer ved till bastun. Duplantis fick Jerringpriset igår. Självklart.

Dags för mathämtning. På ICAs lastkaj. Mejlbeställde igår. Bilen raderar merparten av morgonvandringens fotavtryck. Ska försöka göra spåren bredare på tillbakavägen. Så att de underlättar promenader. Vägen bitvis kantad av torkade vassruggar där enskilda strån tycks stå i givakt. Betraktande oss i en parad. Vajar en aning i vinden. Som om de vinkade. Sjuttiosexan snöfri. Antagligen effekt av saltning. Stannar vid macken för inköp av två croissanter. Slut. Får försöka överleva utan. Vanans makt är stor.

Tur till tippen. Eller återvinningscentralen som den korrekta benämningen numera lyder. Sorterat ut kantstött porslin och spruckna glas. Mestadels inköpt på loppis. Lämpar av mig det överblivna och förbrukade. Saker som har gjort sitt.

Delar ägande och ansvar för lantstället med syster och svåger. Praktiskt och skönt. Bidrar dessutom till mer regelbundet socialt umgänge. Även så att ätteläggarna får träffas. Varsitt hus. Deras benämns höghuset. Ursprungligen med anor från 1700-talet. Enligt sägen vanns huset på poker. Monterades ned. Flyttades hit och byggdes upp på nytt. Ofattbart. Om det inte är en skröna. Finns inga vittnen i livet. Vårt är nyare. Från slutet av 1800-talet.

En nötväcka flyger in i en glasruta till ytterdörren. Sitter utanför på verandan. Uppburrad. Chockad. Får återhämta sig en stund. Tyvärr vanligt förekommande. En hel del som förolyckas på det sättet varje år. Tragiskt. Känns i hjärteroten.

Frun i huset kör sin eftermiddagliga träning på motionscykel framför teven. Trampas vanligtvis en trekvart. Ett stillastående Giro d´Italia. Eller Tour de France. Etapp efter etapp. Ambitiöst. Önskar att det kunde smitta av sig lite mer. Skulle behövas. Börjar elda i bastun. Drar på arbetskläder och beger mig till det pågående gästrumsprojektet. Samma procedur som vanligt. Slipar golv. Lite i taget. Brådskar inte.

Inga bestämda kvällsplaner. Finns utrymme för spontanitet. Dock med begränsade alternativ.

18 januari

Sömnen är viktig. Vanligtvis är själva insomningen problematisk. Tar oftast ett par timmar. Sista veckan har det fungerat bättre. Tror att det har med bastun att göra. Men i natt var det värre. Somnade relativt omgående. Vaknade vid ett. Gav upp en timme senare. Klockans siffror lyste neonfärgade. 02.07. Te och rostat bröd. Levain råg från frysen. Skriver. Nu är hon 02.56.

Vet att en del älskar att bre smör direkt på det varma nyrostade brödet. Låter det smälta för att nå fulländning. Vill hellre ha det lite frasigt. Låter det svalna först. En anings aning smör och en ostskiva. Helst lagrad. Aldrig marmelad eller något annat sötsliskigt. För övrigt borde jordnötssmör förbjudas.

Många idéer och texter skrivs i huvudet i gränslandet mellan sömn och vakenhet. Är ett intrikat problem. Stiga upp och skriva ned det tänkta gör att det tar ännu längre tid att somna om. Att ligga kvar och lyckas återgå till drömmarnas värld betyder att alla fantastiska formuleringar är som bortblåsta. Inget kvar i minnet. Moment 22. Eller i alla fall något liknande.

Bilspår till en av grannarna. 500 meter bort. Måste varit ute under gårdagen för att inspektera att allt är okej. Stora vägen till brevlådan plogad. Vår väg kan vänta.

Gick en skrivarkurs för några år sedan. Ett utslag av mina utopiska författarambitioner. Likt mina drömmar som liten. Då var det fotbollsproffs som var visionen. Den nuvarande borde inte vara lika ouppnåelig. Hoppas jag. Man vet aldrig. Det sägs att fem procent av inskickade manus blir böcker. Vart tar resten vägen? Får traggla vidare.

På den här kursen diskuterades bland annat val av ämne att skriva om. Ett tips var: Skriv om något du känner till. Så att du inte behöver ägna oändlig tid åt research. Innebär att ämnen som Årstidernas inverkan på insekter och småkryp i Sydamerika, eller liknande, inte är en jättebra idé. Inget man snyter ur näsan direkt. Åtminstone inte för undertecknad. Då passar den här dagboken bättre. Ingen känner mig lika bra som jag.

Aleksej Navalnyj, den ryske regimkritikern, har återvänt till Ryssland efter att ha vårdats på tyskt sjukhus efter en förgiftningsattack. Planet omdirigerat till ny flygplats inför landning. Navalnyj arresterad. Världen är inte vad den borde vara. Trodde i min enfald att öppenhet och demokrati skulle bli resultatet när muren föll 1989. Förhoppningen har kommit på skam. Framåtskridande sker i sköldpaddefart. Ibland blir det bakslag.

Bastu. Middag. Sportkväll. Handbolls-VM. Riktig rysare. Slutade lyckligt. Milan. Zlatan. Dubbel målskytt. Omänskligt. Ett unikum.

17 januari

Några centimeter nysnö. Myriader av djurspår på tomten. En hel skvadron med harar tycks ha roat sig. Ser ut som om de bjudit upp varandra till yster dans. Någon gång i gryningen. Avslöjade av sina avtryck i det kritvita, i övrigt orörda, snötäcket.

Tidningspromenad. Husen längs vägen ekar tomma. Inte skymten av en människa. Borstar snön av brevlådan. Två andra är också snöfria. En av dem tillhör en av de två fastboende familjerna. De läderklädda, fodrade tumhandskarna har kommit till användning. Present från nummer ett. Någon jul eller födelsedag för ett antal år sedan. Kan vara tio. Kanske fem. Tappar tidsuppfattningen allt oftare.

Har tankar om att göra ett skidspår på ängen där korna betar under varmare årstider. Vid strandremsan brukar de samsas med vadarfåglar och andra flygfän. En del sällsynta. Tydligen ett välkänt tillhåll för ornitologer. Nybyggt torn för fågelskådning. Många kommer vandrande med kikare runt halsen. På sommaren.

Skulle kunna bli en härlig skidtur på de öppna ytorna. Ett varv. Uppskattningsvis en kilometer. Ska finnas gamla skidor någonstans. Föräldrarnas. Breda. Gammaldags. Hur gör man med valla nuförtiden? Minns att stearinljus användes i min ungdom.

Gamla namn på byggnader och utrymmen lever vidare här. Döpta av föräldrarna. Till exempel lidret. Vi har ett i kanten av ladan. Härbärgerar traktorn, en Grålle, på sommaren och båten på vintern. Enligt SAOB är en ålderdomlig definition av begreppet lider så här: ”(i sht i vissa trakter) uthusbyggnad av trä med tak uppburet av stolpar l. dyl. o. stundom försedd med väggar av bräder, vilken antingen är fristående l. ansluten till vägg å annan byggnad o. som är avsedd för förvaring av redskap, vagnar, ved, foder o. dyl. l. till skydd för rägn; skjul.” Gissar att l. betyder eller.

Det finns (fanns) också en vävkammare. Utrymmet där mamma i timtal satt och vävde trasmattor. Förr. Försåg alla de närmaste med vackert mönstrade golvbeklädnader. Remsor av allehanda tygmaterial klipptes och färgsorterades. Under en period döpte vi om rummet till webb-kammaren när nummer tre övertalades att följa med. Kravet var att den skrymmande datorn ingick i packningen. Säkert femton år sedan. Ungefär. Under någon vecka ockuperade han rummet. Spelhåla. Visade sig till måltiderna. Numera är rummet avdelat och omgjort. Hälften verkstad och den andra på väg att bli ett gästrum för två med egen ingång. Klart till våren.

Bastu. Tillbakalutad. Kväll. Blir ett avsnitt av The Crown och lite VM-handboll.

 

16 januari

Lördag. Det är bra att påminna sig själv om vilken veckodag det är. Alla är så förvillande lika varandra. Pensionärens dilemma i coronatider. Snöar igen. Blåser. Skottning.

Den gamla silltunnan har förvandlats från regnvattenuppsamlare till fågelbord. Populärt tillhåll för småfåglarna. Solrosfrön och talgbollar är den något begränsade menyn. De små flygande gästerna verkar inte bortskämda. Klagar inte. En utomhusrestaurang värd ett besök när annan föda är gömd under snön.

Nummer två ringer från bilen. Mitt stöd när det gäller ekonomi i bolaget. Och allt som har med datorer att göra. Fixar det tekniska med hemsidan. Min insats inför årsbokslutet ska vara klart i slutet av februari. Ett löfte. Typ avstämning av skatte- och bankkonton. Sedan får han ta vid. Begränsad verksamhet. Eventuella uttag anpassas efter intäkterna. Tillskott till pensionen.

Förutsättningarna för att driva småbolag är väsentligt mycket bättre nuförtiden. Förr var svarta pengar i omlopp i många branscher. Möjligheten till aktieutdelning med acceptabel skatt, Rot och Rut gör att fler blir laglydiga. Innebär med största sannolikhet mer pengar till statskassan. Och framför allt gynnsammare villkor för dem som riskerar hus och hem genom att starta företag. Stor skillnad mot förr. Entreprenörer behövs. Så skapas arbetstillfällen.

Cirka 80 grader i bastun. Ett par skopor på stenarna ger en behaglig käftsmäll. Ett uppvaknande. Känslan av renhet blir påtaglig. Vattenhink för tvättning. Sommarduschen avstängd. En av årets nymodigheter. Numera strilar det vatten på tre ställen under den varma årstiden. Allt händer på en gång. Tänker på när taiwanesiske flickvännen till nummer tre var här för något år sedan. Stor förvåning över att det inte fanns dusch men bra fungerande bredband. Klarade oss tidigare med bad i havet och ett spann med vatten i bastun under vinterhalvåret. Nya tider nu. En ny generations åsikter om vad som är viktigt.

Handboll. Sverige städar av Chile. Som förväntat. Löftesrikt.

15 januari

Minus 12. Fick plogat igår kväll. Även en bit in på tomten. Lättnad. Under natten har blåsvädret flyttat om snömassorna. Bitvis ligger den i drivor. Vackert skulpterade av vinden. Formerade som vågor likt sanddynerna i Sahara. Naturens skapelser.

Ingefärashot kan rekommenderas. Ingår i den dagliga frukosten. Riven ingefära, pressade citroner, lite chili och ett stänk honung. Kokas upp med vatten. Låt svalna. Sila. Drickes kallt. River skönt i halsen. Skulle kunna fungera som en alkoholfri snaps. Eller en vitamininjektion. Precis vad det är.

Debatten om strategierna för att hantera effekterna av covid-19 fortsätter. Oavsett anledningar är det omöjligt att se den som framgångsrik. Alla inblandade, från Folkhälsomyndigheten till statsministern, försöker försvara det oförsvarbara. Vad orsakerna är kan diskuteras. Men misslyckandet är svårt att ifrågasätta.

Fick mejl med erbjudande om ett litet jobb igår. Avlönat. Eller rättare sagt faktureringsbart. En annan sorts skrivande. Kräver ansträngning någon dag den närmaste tiden. Nåväl. All variation i vardagen är välkommen.

Bestämde mig för att berätta för fler om Teodor Stormsund (mitt alter ego på facebook) och min lekstuga på nätet, trivialiteter.se. Har haft sidan sedan 2017, men inte berättat för andra än de närmast sörjande. En handfull. De värsta gamla pinsamheterna är borttagna. Blandar högt och lågt. Allvar och obetydligheter. Av någon underlig anledning.

Ser ut som att det brinner på himlen. Västerut. I solnedgången. Glödande färger. Bortom det stora molntäcket. Nästan som att det är ett krig som pågår. Att en stad står i brand. Ljuset letar sig igenom trädstammarna. Klockan är tre.

Lagar mat varannan dag. Hustrun har avslöjat att det blir något med köttfärs och curry idag. Vet inte mer än så. Naturligtvis ackompanjerat av ett glas rött. Eller två. Gårdagens middag var min. Experiment. Kokosdraperad torsk. Friterad. Marinerad i citron dessförinnan. Potatismos (gjord på jordpäron från lokala bonden). Blandat med kokta bitar av rotselleri och blomkål. Samt lite av de bortsilade resterna från morgonens ingefärashots. En gnutta citron. Inte oävet. Kan nog bli något med lite finkalibrering. Apropå Sveriges Mästerkock.

Dags att lägga in mer ved i bastun.

14 januari

Yrsnö. Blåsigt. Pulsar genom några snödrivor vid tidningshämtningen. Vägen från sjuttiosexan är plogad. Inser att vi måste göra samma sak med den gemensamma privata vägen. En kilometer. I huvudsak kantad av sommargäster. Vattnet under bron vid ån flyter långsamt. Behövs ytterligare minusgrader innan återstoden förvandlas till is. Nordanvinden piskar hårt i ansiktet på tillbakavägen. Ett kort avbrott i skydd av några storväxta enar. Tar fram snöskoveln. Får bli dagens huvudsakliga motion efter frukost.

Systembolaget meddelar kortfattat att beställning kan avhämtas hos det lokala ombudet. Vid samma lastkaj där maten hämtas. Får ombesörjas nu på morgonen. Rättelse: Förmiddag. Skottningen får prioriteras.

Teven meddelar att det blir riksrätt för Trump. Första gången det inträffar två gånger för en president. Tio republikaner har lämnat partilinjen och röstat för. Antalet avlidna i covid har passerat tiotusen här i landet. Häpnadsväckande och tragiskt.

Ser en reklamfilm som vill få oss att minska matsvinnet. Sekvenser av människor som slänger, tappar och häller ut mat på olika sätt. Avslutas med att ett barn får en portion spagetti med tomatsås i huvudet. Försöker lista ut hur filmarna förklarat idén för barnet. ”Jo, du förstår vi gör de här skojiga små inslagen för att man inte ska göra så.” Undrar hur barnet tänker. Kan man ljuga för att visa att det är fel att göra så. Stjäla för att alla ska förstå att det inte är rätt. Slå till en kamrat för att demonstrera att man inte bör agera på det sättet. Märklig omvänd psykologi.

Fick en bok av nummer tre i julklapp. Bukowski. Trodde det hade att göra med det välkända auktionshuset. Misstag. Visade sig vara en amerikansk poet. Noveller. Mustiga berättelser om det vardagliga livet för sämre bemedlade amerikaner i utkanten av samhället. Alkohol, kvinnor, sex och arbetets prövningar. Får utvärderas senare.

Snöovädret tilltar. Handboll på teve. Hoppfullt.

13 januari

Gryning. Inväntar ljuset för morgonvandring till brevlådan. Tidningen flyttad hit under en vecka. Innehåller de nyheter som digitallästes och redovisades i televisionen igår. Får ägna mig åt de längre artiklarna. Dags att hämta mer ved. Förbrukar en korg om dagen. Eller ett fång som man sa förr. Så mycket man kan bära i händerna eller med armarna. Blir ungefär lika mycket. Förvandlas till värme och aska i vedspisen. Gefle, Skoglund & Olson, nr 47.

Vedboden ligger i ena änden av den gamla rödmålade ladan. I den andra huserar nummer ett med familj på somrarna. Utanför står översnöade cyklar. Äppelträd och vinbärsbuskar. Stängt för vintern. Dörren reglad med en trädgårdsspade nedstucken i en glipa. En extra låsanordning. Dock ej inbrottssäkert. Tomt.

Passerar det gamla pojkhuset. Döptes när de enda småttingarna var gossar. Namnet fick leva kvar. Flyttad från sitt ursprungliga läge. Står fallfärdigt längs infarten. Lite snett och skröpligt. Har gjort sitt. Uppgivet. Färdiglekt. Oanvänt och oanvändbart.

En tur med bilen. Snön yr. Som att färdas i mjölk. Behöver se något annat. Vad som helst. Åker till Österlövsta kyrka. Fin byggnad med anor från 1400-talet. Brändes ned av ryssar några hundra år senare. Renoverades. Ingen dörr öppen. Kallt och blåsigt. Batteriet till kameran tar slut. Tillbaka. Köper två croissanter på macken. Lokala handlare ska stödjas.

Lägger ut det som skrivs på facebook under pseudonym. Teodor Stormsund. En handfull av de närmaste är enda följarna. Orden försvinner ut i cyberrymden. Flyger blixtsnabbt genom luften till någon gigantisk dator på en avlägsen plats. Någonstans i världen. Gömmer sig bland ett oräkneligt antal ettor och nollor. Ingen vet var någonting finns. Varför gör jag egentligen det här?

12 januari

Tidig morgon. Någon plusgrad. Blötsnö. Därefter ska det frysa på enligt prognoserna. Promenad till landsvägen och tillbaka. Ungefär fem kilometer. Kompletterar med en gnutta styrketräning och stretchning. Daglig motion. Bör ej förväxlas med träning. Det senare utförs för att förbättra sin fysiska status. Det förstnämnda för att inte försämra den i alltför skyndsam takt. Man måste ta hand om sig. Kämpa för att bromsa kroppens förfall.

Nya gäster vid fågelbordet. Ett sällskap med steglitser. Omisskännliga och färggranna. Fascinerande. Försvinner vid oförsiktiga rörelser innanför glasrutan. Dessutom grönfink. Troligtvis. Får studeras närmare. Eventuellt läggas ut i fågelgruppen på facebook för bedömning av experter. Om den går att föreviga med kameran. Tålamod.

Vandrar runt. Nere vid båthuset hänger sommarens största gäddhuvud fortfarande kvar på en tråd. Speglar sig i solen. Ser upp mot himlen. De ätbara delarna vilar i frysen. Ska transformeras till queneller. Förr eller senare. Snötäcket hänger nedanför takkanten. Varit på glid under tövädret och därefter fryst fast. Som en minilavin i vardande.

Hustrun börjat läsa Lundell. Vardagar. Hmmm… Förvillande likt det som försöker åstadkommas här. Eller tvärtom. Ja, ja. Det är vare sig första eller sista gången någon plitar ned en händelsefattig dagbok. Skit detsamma. Skapelser helt ensamma i sitt slag är sällsynta i alla sammanhang. Bara människor är unika. Som du och jag.

ICA ringer. Mejlbeställningen klar och bör avhämtas snarast. Lagerutrymmet avsedda för dem som sitter i frivillig karantän är ansträngda. ”Kan du hämta inom en halvtimme?” Börjar med att avisa bilen. Verkar som om förfrusna tidigare smälta snökristaller vidhäftar ovanligt bra på bilrutor. Kö på lastkajen utanför livsmedelsaffären. ”Namn” vrålar en anställd till någon bakomvarande som väntar i bilvärmen. Minus 8. Pandemin skapar förmodligen en ny affärsmodell för matinköp. Billig lagerlokal. Beställning på nätet. Behövs ingen butik. Ingen skyltning. Bara kortbetalning. Begränsat svinn. Såvida inte personalen är skurkarna. Bastun igång.

11 januari

Vitbeklädda barrträd står stolta och rakryggade längs färdvägen. Betraktar avmätt de förbipasserande som skyndar fram. Hundratio. Mittsträng av snöslask. Ödelagda kalhyggen med enstaka nakna stammar. Sägs vara bra för fåglar och småkryp. Timmerhögar här och där. Några förvandlas så småningom till villor, möbler, små gångbroar och träleksaker. Till exempel. Resterna blir värme. Kretslopp.

Nummer fyra meddelar att tentamen gick bra. Förmodligen. Kortfattad information som tillkännages via ett pling i mobilen. Kunskapsresa i juridikens labyrinter. Svea Rikes Lag och dess tillämpningar. Fordrar viss självdisciplin. Fokus. Timmar spenderas med uppmärksamheten fäst vid den anvisade litteraturen. Stolt.

Tillbaka. Stockholm plus två. Här minus två. Den hårfina skillnaden mellan celsiusgraderna är iögonfallande. Redan skymning. Nyligen skottat och plogat. Tack. Varor från det ena kylskåpet flyttas över till det andra. Samma procedur igen. Dags att elda i vedspisen. Fåtöljen ersätter den bruna hemmasoffan.

Harry Martinsson skriver poetiskt om översitteri. Pennalism. Berättar om plågoandar. Barn sålda på auktion till lägstbjudande familjer. En form av svensk slavhandel. Kommunen tackar och tar emot. Löser de akuta sociala problemen på ett praktiskt och ekonomiskt sätt. Barn har ingen talan. Är en handelsvara. Det blir ett år i taget. Därefter kan det bli flytt på nytt. Om den nyinflyttade inte passar de nuvarande vårdnadshavarna. För inte så länge sedan.

Vintern tycks vara på väg till slut. Nu med stormsteg. Åtminstone i norr. SMHI utfärdar klass 3-varning. 70 centimeter snö väntas på vissa platser. Inställda tåg. Träd riskerar att knäckas som tändstickor när blötsnö, kyla och starka vindar förmodas dra fram. Osannolika vädersvängningar och ytterligheter har blivit det nya normala. Oroväckande.

10 januari 

Isen har lagt sig ovanpå stora delar av sjön. Tillfälligt vinst i kriget mot plusgraderna. Ett fint lager av pudersnö ovanpå det tunna skiktet. Som ett vidsträckt oskuldsfullt täcke. En kajak glider långsamt och ljudlöst fram i det öppna vattnet på andra sidan. Någon enstaka minusgrad. Isfritt vid åmynningen. Högvatten. Ståtliga alar omringade av den översvämmade ån. Träden har sedan länge förlorat sina löv. Kala grenar fyllda med hundratals små förfrusna kottar. Sällsynt och saknad sol tränger för ett ögonblick igenom. Strålar som lyckats finna en glänta i molnen strax ovanför trädtopparna.

Längdskidor. Val di Fiemme. Inte som förr när Sixten Jernberg och Assar Rönnlund kämpade över snöbetäckta åsar och ängar. Genom täta granskogar där TV-kameror redovisade korta sekvenser vid olika kontroller. Mellantider. Kanske en halvmil emellan. Däremellan är allt höljt i dunkel. Nu är det annorlunda. Varenda sekund förevigad. Avslutning på den internationella touren. Avgörandet i den så kallade mördarbacken. Förvånas över att någon frivilligt tar sig an uppgiften. Brant uppför i det som vanligtvis är en backe för utförsåkning. Utan uppehåll. Ingen vila. Aldrig möjligt att hämta andan. Liknar mer bergsklättring med otympligt långa skidor som fotbeklädnader. Imponerande kraftansträngning. Heja Ebba. Allt slutar lyckligt. Med svenska ögon.

Efterdyningarna i spåren av Capitoliums stormning diskuteras. Trump är avstängd av sociala medier. Polarisering. Frågan är vad som händer härnäst. Hur ska det här landet kunna bli enat? Pratas om riksrätt. Såren kommer ta lång tid att läka.

Isoleringen som följer av pandemin har sina konsekvenser. Kontakter med dem närmast hjärtat sker via telefon eller sms. Inga kramar. Korta meddelanden via Facebook och Instagram. Livsnödvändigheterna inhandlas alltmer på nätet. Levereras hem eller till lastkajen bakom ortens livsmedelshandel. Likaså inköpen från Systembolaget. Allt för att begränsa de mänskliga kontakterna. För att undvika smittan. Minska spridningen. För att kunna besöka mor.

Låt tiden gå lite fortare.

Låt oss få leva normalt.

Låt det här ta slut.

Nu.

9 januari

Lördag. Uppvaknande vid vatten är få förunnat. En ynnest att kunna göra det både här och där. Ser ut över Drevviken. Någon plusgrad. Ingen is. Längs strandpromenaden betar kanadagäss och några änder. Dammsuger de snöfria gräsfläckarna med sina näbbar i försöken att finna föda. Möter människor och blickar. Några välbekanta ansikten. Ler igenkännande utan att byta ett ord. Passerar under tystnad.

Nässlorna blomma i lurarna. Regelbundet konsumtion av Nobelpristagare. Gamla som nya. Väl berättade berättelser. Ordkonstnärer stöpta i olika former. Harry Martinson är en bekantskap från gymnasietiden. Glömd sedan länge. En lågmäld och vemodig rapport från en annan tid. En som inte kan upplevas, bara läsas om. Ses i dokumentärer eller andra filmatiseringar. På sängbordet väntar en riktig bok. En äkta. Tryckt. Nattlektyr.

Två år är en lång tid som kan gå svindlande fort. Den tidsrymd som förflutit sedan min far lämnade jordelivet. Kan se honom framför mig. Höra rösten. Lyssna till hans råd. Det är som om han finns mitt ibland oss. Bevarad i medvetandet. En frånvarande närvaro. Tänder ett ljus.

Spelar schack. En match mot en jämnårig vän, en annan mot nummer fyra. Yngste sonen. Två olika partier samtidigt. På nätet. Något eller några drag per dag. Ser det som hjärngymnastik. Behövs uppenbarligen. Jämna matcher med kamraten. Turas om att göra  ödesdigra misstag. Då blir det jämnt. Vinner varannan gång. Får storstryk av sonen. Gång efter gång. Frustrerande och glädjande. Vet inte vilken känsla som dominerar. Förtvinar intelligens? Förmodligen. Den som inte sett Queens Gambit borde göra det.

Hästarna travar runt i den stora ovalen. Drar runt en vuxen människa i en vagn. Ett par kilometer i rasande fart. Tävlar om vem som ska få nosen först. Människor satsar pengar. Några blir glada. Andra förtvivlade. Tänker att de ska vinna nästa gång. Eller nästa igen. Förr eller senare. Spänning och avkoppling i en motsägelsefull symbios.

Dags att ta ned julattiraljerna. Får bli i morgon. De har gjort sitt nu. Fyllt sin funktion för den här gången. Skapat lite stämning. Några ljuspunkter får behållas tills dagarna blir längre. Kampen mot mörkret fortsätter.

8 januari

Erkänner mig besegrad i sömnkampen. Tvingar mig ur sängen. Balanserar nedför den branta trappan. Kolsvart. Sex och femtiofem. Numera ett okristligt tidigt uppvaknande. Åtminstone den här årstiden. Kan bero på snuset. Denna följeslagare som varit ett gissel i mer än ett halvt sekel. Kanske har det andra orsaker. Många i bekantskapskretsen har tidiga vanor. På resorna vankar vänner omkring utanför restaurangens dörrar i ottan. Väntar på att de ska slås upp till frukost. Åldrandets vedermödor.

Packning. Dags för färd hemåt. Lämnar det vackra vinterlandskapet för några dagar. Drygt tio centimeter snö. Fint fördelad. Täcker de vedkubbar som ännu inte hunnit förvandlas till eldningsbar ved. Mot E4. Cirka två bilburna timmar väntar. Livskamraten med öronsnäckor fyllda med mord och andra hemskheter. Själv med tankar och fantasier irrande omkring bland de återstående hjärncellerna. Finner en formulering som måste kommas ihåg. Glömmer bort den efter ett par minuter. Bortträngd av nya intryck som gjort avtryck. Ingenting är bestående.

Når staden. Snöslask. Grått. Vämjeligt. Får bli en kortare visit än tänkt. Längtar tillbaka. Bilens torkare rör sig oavbrutet för att avvisa smutsen som stänker upp. Fram och åter. Beklagligt att kung Bore inte lyckas bestämma sig för att temperaturen ska parkera på minussidan den här årstiden. Det var annorlunda i barndomen. Då var vintrarna alltid kalla. Isarna nyspolade. Så var det. Tror jag.

Hemma. Lunch. En blandning av svartkål, svamp, spenat och små tomater fräses upp med vitlök och diverse örter i olivolja. Först hög värme därefter tillsätts lite av gårdagens kryddiga tomatsoppa. Får puttra. Lax och potatis därtill. Avnjutes i måttfulla tuggor. Inte alls oävet. Plusbetyg.

Trump meddelar att han inte tänker delta vid installationsceremonin för den nye presidenten. Inte speciellt överraskande. Ingenting förvånar längre. God Bless America har aldrig klingat mer angeläget. Paradoxalt nog kan vi ha pandemin att tacka för hans fall. Allt ont är inte av ondo. Vad alternativet hade inneburit är tack och lov höljt i dunkel.

Frågesport på tv. Funderar på vad begreppet sport innebär. Uppenbarligen en mycket vid definition. Möjligen tävling i alla former. Idrott är en annan sak. Real Madrid har vunnit Champions League flest gånger. Alternativen var Milan, Liverpool och Bayern München. Alla framgångsrika fotbollslag i Europa. Allt meddelat via teveapparaten.

Kevin Costner har åldrats. Fårorna är djupare. Gången stappligare. Rösten skrovligare. Blicken intensivare. Skådespeleriet starkare. Ett av få yrken där åren ofta har en gynnsam inverkan på prestationer och karriär. Många gånger nås de absoluta höjderna när jämnåriga i andra verksamheter gått i pension. Vissa av dem lättade. Andra med en svårartad abstinens. Ensamhet. Sorgen i att inte längre vara behövd.

7 januari

Dagen kryper långsamt fram ur mörkret, vinner över natten. Molnen ligger tätare. Vindstilla. Någon minusgrad och bara en liten del av viken är isfri. Djurspåren har blandats med våra egna från igår och några andras. Avtryck från breda bildäck slingrar sig fram längs vägen. Likt en enorm orm på flykt. En kilometer till brevlådan. Lika långt tillbaka.

Nötväckan har upptäckt att det finns nya solrosfrön att hämta. Flyger i skytteltrafik fram och tillbaka. Anordningen för fågelmaten vajar svagt när den landar och griper tag med klorna. Pickar ut ett frö och försvinner iväg för att snart komma tillbaka. Inom kort kommer andra bevingade kamrater efter. De blå ljusslingorna runt äppelträdet bredvid påminner om en skuttande ren när skymningen nalkas och de små lamporna tänds.

Frukost. Rostat lingonbröd från frysen. En skiva delas i två lika delar. För viktens skull, även om det ännu inte är någon fara på taket. Runt 75 kilo, bara ett par fler än under glansdagarna. Den ena halvan med ost och den andra med en skiva salami. Te. Earl Grey. Smoothien gjord på havredryck med smak av hallon och blåbär blandat med nyttiga frön och ingefära. En nyttig hälsokur. Till det en klyfta grapefrukt, en halv kiwi och några vindruvor. Som avslutning en halv kopp kaffe med en halv kokosboll. Snus. Vila. Formulerar tankar på datorn. Denna häpnadsväckande uppfinning som sedan länge ersatt den gamla skrivmaskinen. Letar efter orden. Hittar ett och annat. Försöker få dem att passa ihop. Bilda en mening.

Nyheter på TV. Kaoset i Washington dominerar. I något som måste betraktas som uppvigling har den snart avgående president Trump i månader förfäktat idén om att valet är stulet. Att utfallet är resultatet av ett utbrett fusk. Inga bevis har lagts på bordet. De trognaste anhängarna har tagit honom på orden. Därav de kravallartade scener vi fått beskåda. Till slut lyckas dock elektorsvalet slutföras och Joe Biden utses till nästa president. Han ska sväras in som den 46:e i ordningen den 20 januari. Låt oss hoppas att det går lugnare till. Men osvuret är bäst.

Funderar på vad dagen ska fyllas med. En timmes utomhusjobb borde inverka positivt på fysiken och humöret. Friskt syre och en gnutta kroppsansträngning. Men det kan vänta en stund. Först ska kaffekoppen tömmas till sista droppen.

Motorsågen skär obönhörligt genom de tjockare vindfällena. Ruttnande gamla stammar som vilat på marken i åratal. Fällda av någon höststorm som obevekligt tvingat ned askar och granar. Riset samlas ihop och blir till en brasa framåt vårkanten. Rotvältor gapar och exponerar jordens innandöme. Som en fälla. Redo att slås igen för att slutgiltigt svälja sitt byte.

Snön faller vackert på eftermiddagen. Lägger sig som ett gigantiskt vitt lakan över de nyupptrampade fotspåren. Miljoners miljarder i flingform. Det sägs att vart och ett av dem är unikt. Ingen av dem liknar helt de andra. En svindlande tanke.

Bastu. Tvagning. Samma procedur. Rutiner är oundvikliga i dessa tider. När tristessen gör sig påmind får man luta sig mot det vanliga. Det inrutade. Överraskningarna och spontaniteten får vänta. Kanske om några månader. Eller till hösten.

Bubblorna i champagnen kittlar en aning i näsan. Aromen fyller gommen. Letar sig in i varje litet skrymsle. Lyckokänsla. Samtal. I gott sällskap. Om vardagen och allvarligheter. Några leenden. Några skratt. Snart är det natt.

6 januari   

Epifaniadagen, eller trettondagen, eftersom allt utgår från Jesus födelse. Dagen då de tre vise männen anlände till Betlehem med guld, rökelse och myrra. Enligt Wikipedia är det sistnämnda en sorts kåda eller harts från arter av släktet Commiphora.

Ute ligger ett par centimeter nyfallen snö. Tillräckligt för att dölja lera och gräsrester. Ett vackert vitt täcke. Trots att solen inte lyckas tränga igenom de täta molnen är synen bländande. Den dagliga morgonvandringen sätter sina spår, förstör den oskuldsfulla renheten. Samsas med avtrycken från de skogens vänner som rört sig i gryningen. Rådjur, hare och ytterligare en fyrbent varelse som är svårbestämbar. Trampdynor som är en aning större. Lägger utseendet på minnet för senare artbestämning. Grävling brukat vara här. Nej, stämmer nog inte. Kanske räv?

I viken har snöfallet lagt sig över stora delar av ytan och lämnat en öppen fåra i mitten. Är väl bara en tidsfråga innan iskristaller fogas samman och sluter till den återstående delen. Bildar en tunn hinna över allt vatten som med tiden förtjockas. På andra sidan stiger röken från en skorsten. Vinterförrådet av ved eldas upp. Kaminer och spisar går på högvarv. Påminner mig själv om att småfåglarna behöver utfodras. Talgoxarna dominerar, några nötväckor och blåmesar är andra gäster. Emellanåt skräms de bort av den stora hackspetten som objuden invaderar fågelbordet.

Pandemin dominerar nyhetsflödet. Så har det varit i snart ett år. Kritiken mot myndigheter och regering har eskalerat sedan den andra vågen har medfört ökad smittspridning och dödstalen fortsätter stiga i alarmerande takt. Nu talas det dessutom om ett muterat virus som har upptäckts, även i vårt land. Enligt de första utsagorna ska det vara mer smittsamt än de tidigare. Vaccineringen har påbörjats och de ansvarigas löfte är att alla ska få sina doser innan sommaren.

I Georgia har det varit senatsval vilket är avgörande för hur den nyvalde Joe Biden ska lyckas genomföra sin politik. Framgång i det lokala valet ger stora möjligheter för att landet ska förändra sin riktning efter fyra år med en demagog vid rodret. Vem hade kunnat ana att en sådan man skulle styra världens största demokrati. Ett märkligt land, en blandning av det bästa och sämsta. Högt och lågt. Ett individualisternas rike. För oss på behaglig distans ter det sig extremt märkligt. I kväll talas det dessutom om kravaller i Capitolium. Protestanter har brutit sig in i byggnaden och utegångsförbud har proklamerats. Konstitutionen och samhället sätts på prov av en polariserad befolkning.

Bastun höll runt 75 grader. Lagom för min smak. Ett par skopor vatten på stenarna ovanpå aggregatet gör att hettan sköljer över hela kroppen. Som att möta en het vind. En mer välgörande inledning på kvällen är svår att finna. Värmen mjukar upp de gamla musklerna. Får blodet att flyta lättare. Vandrar tillbaka. Möter kylan och snön i de svaga skenet från lampan utanför. Ett behagligt uppvaknande. Stärkande. En känsla av renhet. Whisky med en gnutta vatten. Middagsrester med ett glas vin. Pasta respektive Rioja. En kombination som inte är oäven. Ute är mörkret kompakt. Ett och annat ljus syns på långt håll. Enslighet. Färden mot natten tar sin början. Skickar rapporten till mamma.